Jag är så ovillig till att prata om gårdagens match mot Arsenal, att jag istället kommer publicera ett referat från Uniteds seger med 8-2 över Arsenal från 2011.
Nej, jag skojar bara. Lite roligt får vi ju ha, och eftersom United inte bjussar på underhållningen längre så har ni oss, mig och Mats, som två små lysande fyrtorn i det hav av skit som är säsongen 21/22.
Det finns ett par saker jag tänkt på sedan matchen mot Arsenal.
– För det första, detta överhypade Arsenal var verkligen ingen fröjd att skÃ¥da. De var knappt bättre än oss, och vi är det sämsta fotbollslag jag nÃ¥gonsin sett (och för perspektiv: jag växte upp i Blekinge). Men sen är det ocksÃ¥ såå typiskt bÃ¥de Arsenal som klubb och deras fans att blÃ¥sa upp, vad som pÃ¥ sin höjd kan kallas blygsamma framgÃ¥ngar, till nÃ¥got stort och spektakulärt. Det Arsenal vi sÃ¥g igÃ¥r var värda namnet lika lite som United är värda sitt. Vi kan Ã¥tminstone medge att vi är skit. Arsenal har varit skit betydligt längre än vi, men är fortfarande i förnekelse. Nästan sÃ¥ man vill ge dem en kram och en kopp te.
– Inför säsongen tippade jag att United skulle sluta pÃ¥ en femteplats i ligan. Redan i november ändrade jag mig till sjunde. Ser absolut ut att kunna bli sÃ¥, och jag blir inte förvÃ¥nad om det gÃ¥r ännu sämre. Som det ser ut nu kan vi lätt förlora varenda en av säsongens Ã¥terstÃ¥ende matcher, och det skulle inte ens vara sÃ¥ himla osannolikt. Det är en sÃ¥ jävla ledsam känsla. Förkrossande. In i märgen förkrossande.
– Jag uppskattar Rangnick som person, det gör jag verkligen. Han är den vettigaste managern att lyssna pÃ¥ av alla vi haft sedan Fergies dagar, och definitivt den ärligaste. Men herregud vilken besvikelse han varit som coach, sett till resultat. När han kom räknade jag med ett par matchers dip. NÃ¥gra veckors träning och sedan ett par matchers skakiga prestationer innan grunden till hans filosofi implementerats nÃ¥gorlunda, men sedan skulle resultaten komma. Stabiliteten, uddamÃ¥lssegrarna och det uppstyrda försvarsspelet vi sÃ¥ desperat längtade efter. Men det kom aldrig. Vi väntar fortfarande. Och det kan för mig inte ses som nÃ¥got annat än en stor besvikelse, trots att jag tror att misslyckandet att nÃ¥ topp fyra kan vara en blessing in disguise. För övrigt hade det ju varit trevligt med ett klargörande kring vad exakt det är Rangnick ska ha för roll i klubben när Ten Hag tillträder?
– Och pÃ¥ tal om Rangnicks misslyckande med fotbollsvärldens just nu mest otacksamma uppgift, sÃ¥ har de sista veckorna gett mig lite perspektiv pÃ¥ vilket omöjligt jobb Ole hade. Jag tycker fortfarande det var rätt beslut av klubben att lÃ¥ta honom gÃ¥, men vi ska trots allt ha i Ã¥tanke att han lyckades komma tvÃ¥a med ungefär den här truppen förra säsongen, och det var före den innehöll spelare som Ronaldo och Varane. Det är generellt svÃ¥rt att jämföra säsonger pÃ¥ det sättet pÃ¥ grund av att yttre faktorer och förutsättningar kan skilja sig Ã¥t sÃ¥ mycket frÃ¥n en säsong till en annan, men det ger ändÃ¥ en liten hint om vilken omöjlig jävla uppgift det är att driva detta dÃ¥rhus.
Det här är den värsta säsong jag upplevt i mitt livslånga supporterskap. Det enda positiva med den är att den snart är över. Äntligen.