Nästan tre månader har gått sedan det mest ovärdiga av Manchester United-lag jag upplevt ställde upp i en ligamatch senast. Sedan dess har en ny manager fått ta över efter allas vår Ralf (remember him?) och ledningen har fortsatt att skämma ut sig på transfermarknaden: En vänsterback för framtiden, en mittfältsveteran på fri transfer från Brentford och en mittback som är kortare än yours truly har hämtats in.
Ingen mittfältare.
Ingen anfallare, trots att TRE har försvunnit sedan förra säsongen startade.
Vi ska starta med i princip samma lag som stod för den sämsta säsong jag upplevt som vuxen Unitedsupporter. Det är ju egentligen sinnessjukt.
Hade det inte handlat om Manchester United hade jag varit i fullständig chock. Nu är jag sÃ¥ pass cyniskt rutinerad att jag mest tänker “ha, att nÃ¥gon hade väntat sig nÃ¥got annat?”. Även om det inte är annat än skamligt sÃ¥ är det trots allt helt i linje med Uniteds värvningsstruktur de senaste 15 Ã¥ren. Vi har väl egentligen inte överraskat positivt med tidiga affärer sedan Queiroz hämtade in Anderson och Nani i mitten av 00-talet.
Egentligen är det enda som får mig att tro att vi kommer på den övre halvan det faktum att vi ändå har en manager som inte verkar ta någon skit. I övrigt ser det osannolikt opepp ut. Maguire är kvar som anförare, McFred likaså, god damn Anthony Martial är vårt förstaval på topp och Ronaldo aka Snorungen försöker i vanlig ordning att få allting överallt att handla om honom. Maken till ego har vi inte sett i United sedan Cantona fällde upp kragen. Men medan fransosen levde upp till det hela vägen in i pensionen har Snorungen å sin sida varit så respektlös man kan vara gentemot United (som visserligen inte förtjänar enorma mängder med respekt just nu, men fansen, fansen, för bövelen).
Förutsättningarna för att Erik ska lyckas styra detta skepp med så stor del fripassagerare är således inte optimala.
Dock så kräver en ny säsong, oavsett förutsättningar, en blogg med vad vi tror och hoppas och känner inför de kommande nio månaderna. I dagsläget är peppnivån åtminstone inte lägre än minuterna efter 0-5 hemma mot Liverpool. Vi har trots allt blivit av med Paul Pogba, och den lättnaden kan man inte underskatta på så många plan. Skulle Snorungen också till slut sluta förstöra sitt arv ännu mer och dra skulle vi vara av med båda våra utanför-planen-primadonnor och kunna fokusera på att spela så bra som möjligt på planen.
#7:Â Erik.
United har en av kontinentens mer spännande tränare, men fortsätter i samma fina anda som man gjort med Mourinho och OGS: Han backas inte på transfermarknaden. Sagan om Frenkie har pågått i snart tre månader och i klassisk Unitedanda finns ingen som helst backup-plan.
Ändå blir han så klart säsongens överlägset viktigaste Unitedbricka. Ingen Erik har varit viktigare sen Dieu. Lyckas han få ut max av spelargruppen är mycket vunnet. Tappar han omklädningsrummet, i och med till exempel fajten med Snorungen så här nära inpå säsongsstart, är lika mycket förlorat.
Klart är i alla fall att United nu desperat spelat ut sitt sista kort på managermarknaden. Fergies val funkade inte, hemvävt gick inte och inte ens tränare med meriter som toppar 99 procent av alla andra managers i världen klarade inte av att hantera Manchester United.
Erik ten Hag står inför sitt livs utmaning. Han har miljoner människor som önskar att han lyckas.
Säsongens hopp: Jadon Sancho
Offensivt finns inte mycket att sätta någon tilltro till, men den unge britten som blev en stjärna i Nordrhein-Westfalen borde rimligen kunna få det att lossna i ett icke-topptippat United. Eller? Försäsongen har sett honom blixtra till och inte missa några EM-finalstraffar, så det är ju positivt bara det. Tvåsiffrigt i både mål- och asskolumnen är helt rimligt att kräva och förvänta sig. Med tanke på Brunos bergochdalbaneinsatser skulle jag säga att Uniteds stora hopp i offensiven är att Sancho hittar en jämnhet på den höga nivå vi vet att han har i sig.
Säsongens flopp: Mittfältet så klart.
Tänk att det här är tredje säsongen i rad som United startar med Fred och Scott McTominay som ankare centralt. TREDJE! Medan vi har ett par transfermuppar som campat utanför Frenkies lya sedan i maj så har vi de facto inte inhandlat en defensiv/tvåvägs- mittfältare den här sommaren heller. Och det krävs ju endast ett IQ på 12 eller högre för att inse var starten på en eventuell Unitedrevival skulle ta sin början. Samtidigt är mittfältet väl det ställe som United i princip ända sedan Roy Keanes avsked ständigt har varit mest ifrågasatt.
Slutplacering i ligan:Â 6.
Liverpool och city kommer givetvis att springa ifrån i racet igen. Chelsea har gjort sig av med sin bråkstake på topp och en trupp som gjord för tredjeplatsen. Tottenham har en inkörd Conte med rimligare krav på topp 4 och sen finns det väl fyra-fem lag som slåss om femteplatsen. För mig är det orimligt att tro att United ska kunna ens vara påtänkt till topp 3, så det är mot Spurs, Arsenal, West Ham, Brighton och typ Newcastle vi slåss om en patetisk Europa League-plats med.
Många ABU-fans har genom åren gnällt på att United minsann inte har någon jävla God-given right att alltid vinna eller alltid vara med i Champions League. Och det har ju om annat inte visat vilken enorm jävla framgångssaga vi haft sedan början av 1990-talet. Förra säsongen gick det så långt att till och med Liverpoolfans ynkade oss. Värre kan det knappast bli.
Förväntningarna är på en all time low. Precis där dom ska vara efter världens sämsta säsong följt av ytterligare ett sensationellt uselt transferfönster.
Avslutningsvis: Allas vår favorit-Lisa tar ett välbehövligt uppehåll från bloggen denna säsong. Upp till Erik & co att jobba tillbaka henne (och behålla mig) när hösten 2023 drar igång.
See you out there.
And remember: Keep the red flag flyin’ high.
Alltid.