Uniteds transfersommar lär fortsätta ett par veckor till, som brukligt. Vi är väldigt vana vid att det tragglas när det kommer till övergångar och det ska då fan till om det ska förändras 2022.
För att försöka tänka på någonting annat använder vi långtidsminnet en sväng.
Bloggen kommer att titta i backspegeln på samtliga Unitedtransfersomrar-/vintrar sedan 1992. Och vi gör det i fyra omgångar: #1 handlar om åren 1992-1998. #2 om åren 1999-2005, #3 om åren från 2006-2012 och #4 tar oss med på resan post-Fergie – från 2013 till dags dato.
A trip down memory lane, och många av er som inte minns eller kanske ens hört talas om vissa av spelarna: Det är dags för er att utbildas lite i Unitedhistoria.
Och: Tänk på att jag skiter i vilka som drar. Här handlar det rent krasst om utfall av inköpen.
OBS: Minns att transferfönstret som vi känner det i dag inte infördes förrän till säsongen 2002-03. Det innebar att det kunde värvas lite när som helst under säsongen. Till exempel skrev Cantona pÃ¥ i november 1992.Â
Betygskala på transfertotalen (med referenser)
- (Alex Büttner)
- (Fabien Barthez)
- (Nani)
- (Teddy Sheringham)
- (Nemanja Vidic)
1992-93
Les Sealey – fri transfer.
Eric Cantona – 1,2 mille (alla summor i pund, givetvis).
Dion Dublin – 1 mille.
Pat McGibbon – 100k
Kommentar: Ingen utöver Dieu gjorde några avtryck överhuvudtaget i United, men med tanke på att det här köpet kom att definiera den kommande 20-årsperioden i Uniteds historia är säsongen 92-93 ett av de allra starkaste transferfönster vi sett. Ingen spelare har ens varit i närheten av att ha samma påverkan på klubben (på ett positivt sett) sedan dess. Bästa värvningen alla kategorier i Uniteds 144-åriga historia.
Dion Dublin kunde mycket väl ha blivit ett färgstarkt tillskott (och dÃ¥ inte bara i duschen) om inte ett benbrott i princip sabbat hans chanser. ÄndÃ¥ lite fint att se honom revajva karriären i Aston Villa. Och avsluta som mittback! Älskar att det förr ba ”om du börjar bli gammal flytta ned sÃ¥ lÃ¥ngt du kan sÃ¥ kan du spela sÃ¥ länge du vill” typ.
Betyg: 5. Givet.
1993-94.
Roy Keane – 3,75 mille (rekord)
Graeme Tomlinson – 100k.
Kommentar: Om förra säsongens köp var det viktigaste i Fergies karriär var detta knappast långt efter. Keane var nära att lockas av Dalglish till Blackburn, men kan knappast ångra sina 12 år på Old Trafford. Och även om slutet blev stökigt och sorgligt är Captain Fantastic sannolikt Fergies nästa viktigaste köp någonsin. Två fantastiska transferfönster i rad, sett till kvaliteten. Graeme Tomlinson gjorde aldrig en ligamatch i United, såldes fyra år senare och spelade aldrig i högstaligan för något lag.
Betyg: 5. Givet här också.
1994-95.
Andy Cole – 7 mille (rekord igen)
David May – 1,25 mille.
Kommentar: Andrew kallades Andy på den tiden det begav sig och vi ska komma ihåg att 7 mille – som i dag kanske ger dig en gänglig 14-årig ytterbackstalang från Sundsvall – på den tiden var sjukt mycket pengar. Med facit i hand kan man inte kalla hans tid i United annat än succé, med tanke på 1999, men innan dess var det inte helt smärtfritt. Cole var långt ifrån given i Englands landslag (och det var där han slutade prata med Sheringham) och fick ofta kritik för att han behövde för många chanser för att göra mål. Kvitteringen på Ian Walker och samarbetet med Yorke höjer slutbetyget enormt. David May? Spelade alldeles för ofta, men gnetade till sig pole position på Camp Nou. En medelmåttig spelare med Unitedmått mätt.
Betyg: 4. Ingen toppsommar, men samtidigt behövde United inte mer än så här på den här tiden.
1995-96
Tony Coton – 500k
Nick Culkin – 250k.
Kommentar: Först måste vi notera att Tony Coton köptes för 500k i januari 1996, aldrig spelade en match, och sen såldes för 600k till Sunderland sommaren 1996. 1997 återvände han till United (efter att ha tvingats lägga av efter en svår skada) och var där i tio år som målvaktstränare innan skador återigen satte stopp för honom. Han började då arbeta som agent och scout och 2020 kom han tillbaka till Old Trafford för TREDJE gången. Denna gång som målvaktsscout.
Sen kan vi konstatera att det andra nyförvärvet den sommaren, Nick Culkin, gjorde ett enda ligaframträdande i United, vilket är den kortaste debuten i ligahistorien. Han kom in i slutsekunderna mot Arsenal 1999 för en skadad van der Gouw, tog en frispark och sen var matchen över. Om jag minns rätt fick United också betala typ en mille till York för den insatsen också. Sånt gillar man. Gräsrotsklubbar som får enorm och plötslig summa pengar är fint. Hoppas att dom inte slarvade bort cashen.
Betyg: 1. Svårt att ge någonting annat och hade varit otroligt intressant att se vad sociala medier hade tyckt om detta på den här tiden. Ince, Hughes, Kanchelskis ut genom dörren och så svarar Fergie med att värva backupmålvakter … Otroligt.
1996-97
Karel Poborsky – 3,5 mille
Raimond van der Gouw – 500k
OGS – 1,5 mille
Jordi Cruyff – 1,3 mille
Ronny Johnsen – 1,2 mille
Kommentar: Här hade Fergie verkligen tagit pÃ¥ sig spenderarbyxorna. 5 gubbar in, varav 3 kom att stanna och i olika grad bidra till trippeln tre Ã¥r senare. Solskjaer är givetvis det stora utropstecknet här och även om EM-succén Poborsky inte hade nÃ¥gon chans sen Becks intÃ¥g sÃ¥ var han inget dunderfiasko (han spelar fortfarande veteranmatcher som en ”Unitedlegendar” vilket ju sänkt ribban enormt för att kallas för det).
Ronny från Besiktas var ett stabilt val, även om han la grunden till en avdelning för skadade mittbackar i klubbens rehablokaler. Raimond var själva sinnebilden av en backupkeeper.
En av de märkligare inköpen var annars Johans grabb Jordi som knappast hade fått Barcafansen att gråta av glädje. Visst, han var med i Holland i EM, men det var knappast någon supertalang vi snackar om här. Hade han hetat Nolin i efternamn hade han aldrig spelat högre upp än i League One. Helt säker på detta.
Betyg: 3. Solskjaer en solklar succé, Johnsens skador hindrade honom från att bidra med ännu mer, medan Cruyff och Poborsky var mediokra/på gränsen till misslyckade köp. Raimond en av de mer stabila backup-målvakter vi haft, men mer än en trea är jag inte beredd att jag Alexander för denna kompott.
1997-98
Henning Berg – 5 mille.
Teddy Sheringham – 3,5 mille.
Erik Nevland – 1,5 mille.
Jonathan Greeing – 1,15 mille.
Kommentar: Det finns nÃ¥gra dagar som etsar sig fast i minnet och 18 maj 1997 var en sÃ¥n. Jag antar att det var text-tv eller Sportnytt som gav mig beskedet. Jag skulle ta studenten denna sommar, men den emotsedda glädjen fastnade i halsen när Eric meddelade sin pensionering, endast 31 Ã¥r gammal. Inte ens det faktum att mamma fixade en karikatyrbild pÃ¥ mig spelande fotboll och rubriken ”VÃ…R EGEN CANTONA” till utspringet kunde fÃ¥ mig att dra pÃ¥ smilbanden.
Hans ersättare blev Edward Sheringham och det var kanske inte lika problematiskt som att 16 år senare försöka ersätta Alex Ferguson, men det var inte långt därifrån. Sheringham hade en skakig första säsong i klubben, till Tottenhams (och Arsenalfansens) stora glädje.
Nevland var Fergies tredje norska inköp på ett drygt år och i efterhand det sämsta. Anfallaren gjorde ett ligacupmål innan han ansågs vara för dålig. Han lånades ut till IFK Göteborg (!) där han var för dålig.
Och Henning Berg var Alexanders fjärde norrman in i klubben. Vi minns alla vad Berg gjorde för klubben i Champions League-attacken på våren 1999. Den som inte minns, eller inte ens sett det, gör bäst i att kolla upp detta. Han var habil överlag, men ingen att bygga ett centralförsvar kring direkt, oavsett hur mycket Fergie ville det.
Jonathan Greening anslöt pÃ¥ vÃ¥ren 1998 frÃ¥n Boro och drog ett Ã¥r senare hem en trippel, utan att ha bidragit särskilt mycket. It’s all about timing (även om svensken som kom nÃ¥gra mÃ¥nader senare toppade det där med tajming). Odödlig ändÃ¥, med tanke pÃ¥ bilderna frÃ¥n Barca.
Betyg: 3. Trots Teddys avgörande roll på Camp Nou några år senare går det inte att ge transfersommaren 1997 något högre betyg. Ena norrmanen godkänd, den andre underkänd och den andre engelsmannen i stort sett ett misslyckat köp.
1998-1999
Jesper Blomqvist 4,4 mille
Dwight Yorke, 12,6 mille
Jakob Stam, 10,75 mille
Kommentar: Helt plötsligt dyngar United ut 27 miljoner pund på tre spelare efter att ha haft 7 miljoner som rekordköp i ett halvt decennium. Otippat! Antagligen var det Arsenals titel 1998 som fick Fergie att övertyga styrelsen (det fanns en tid då Glazyrerna inte ägde klubben, sjukt nog) att ge honom blanka checkar att strö omkring sig. Men inte ens Fartin Edwards hade nog kunnat gissa att United skulle träffa så rätt som dom gjorde me värvningarna, eller att det skulle resultera i den största säsongen i klubbens historia.
Dwight Yorke, som John Gregory famöst nog ville skjuta när han fick veta att Dwight ville dra, för nästan-Shearer-till-Blackburn-pengar några år tidigare visade sig vara ett genidrag. Sällan har väl en spelare så sömlöst passat in i ett Unitedanfall som Yorke gjorde med Cole. Ett komplett masterstroke av den gode Alex.
Jeppe Blomqvist hade varit en Fergiefavorit sedan CL-mötena tidigare under 90-talet och även om Fergie har en tendens att verkligen ha svårt att få loss sina favvisar i tid (se Henke och Larry som några exempel) så kom Jeppe när han skulle vara i sina bästa år. Tavelsjöpojken var tänkt som backup till Giggs och det var på den här tiden Giggs var skadebenägen så det blev en massa matcher för Blomqvisten. Han satte inte ligan i brand direkt (ett mål, sjukt fult också) och det blev bara en enda säsong – men vilken säsong det var! Jag minns att han gjorde ett supermål på försäsongen efter trippeln, men sen var det plötsligt slut och 25 år gammal var sorgligt nog Jespers karriär som storspelare i princip över.
Jaap Stam, som Fergie ”tapped up” i Nederländerna, var en av de mest magnifika mittbackar jag sett i United. Ever. Han var sÃ¥ ofantligt majestätisk pÃ¥ planen, trots kaosstarten mot Anelka i Charity Shield. Otroligt nog gjorde han bara lika mÃ¥nga ligamÃ¥l som Jesper, innan han lika otroligt nog sÃ¥ldes till Lazio. Det var inte pÃ¥ Cantona-nivÃ¥ i chock när det beskedet kom, men det var inte jättelÃ¥ngt därifrÃ¥n. MÃ¥nga Ã¥r senare erkände ju ocksÃ¥ Fergie att försäljningen av Stam var en av fÃ¥ han verkligen Ã¥ngrade.
Betyg: Solklar 5! United hade kunnat värva Fredrik Giesecke och Robert Andersson och ändå fått en femma i betyg med det utfallet.
Vi återkommer med #2 efter Uniteds nästa värvning sommaren 2022. Okej?