Vilken fullständig massaker | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Man trodde ju att förra säsongens slakter var det värsta man upplevt som Unitedsupporter. Och visst, det är ju alltid värre att förnedras på hemmaplan, men det här var bland det mest pinsamma jag sett.

Herre min skapare, vilken fullständig massaker det var på Eastlands. Och det värsta var ju att den var helt rättvis!

I nuläget är det osannolikt svårt att föreställa sig att United någon gång ska kunna passera grannarna och bli bäst i stan igen.

Men ge upp? Nej, nej. Det går ju inte, som vi alla vet.

Unitedklass:

1-4-målet.
Rött-svart-svart. Vi borde – trots förlusten – alltid spela i den kombinationen. Obestridligt bäst och vackrast.

Sanslöst bedrövligt:

Vi hittade alldeles för många detaljer i spelet som inte håller tillräckligt hög nivå. Exempel: Som att sätta passningarna på rätt spelare istället för att spela mellan två medspelare. Och passningarna överlag. Okej, City vet vad dom gör och vad dom ska göra i de flesta situationer, men det är inte för mycket att kräva att man ska kunna slå en passning på fem meter till en medspelare och hitta rätt positioner både defensivt och offensivt?
City är ett riktigt bra lag, men titta på hur andra lag klarat sig på Eastlands innan derbyt? Inget annat lag har blivit slaktat på samma sätt som detta United blev. Om vi trodde att United skulle klara oss bättre än förra säsongen hade vi fel. Otroligt fel. Klasskillnaden är fortsatt enorm, trots att vi bara har landslagsspelare från bland annat England, Portugal, Brasilien och Frankrike på planen.
Erik ten Hag och United hade inte skuggan av en chans. Men tittar vi spelare för spelare mellan lagen kan man ju argumentera för att lagen har hyfsat jämbördiga spelare på många positioner – och ändå är det som att se två lag där det ena är som ett självspelande piano och det andra ihopsatt av elva spelare som man plockat in från publiken fem minuter innan avspark.
Och det för oss in oss på inställningen. Var fanns aggressiviteten? The grit? Hur kan de Bruyne få springa förbi och igenom tre spelare utan att någon ens trycker omkull honom?
Marcus Rashford blev utsedd till månadens spelare i september, men kan ha varit sämst på planen (i stor bortakonkurrens) denna eftermiddag.

Frågetecken:

Hur kan Casemiro vara fortsatt bänkad? Har United alltså värvat en 700-miljonersspelare för att nöta bänken en hel höst? Hur usel kan han vara på träningarna? Ju fler gånger han får sporadiska minuter här och där, desto längre tid lär det ta för honom att slussas in.
Hur kan City fortfarande, i ledning med 6-1 i matchminut 75, fortfarande springa mer och vilja mer än United? Jag förstår inte.
Vad förväntar sig ten Hag ska hända om Eriksen markerar Haaland på hörna? Att dansken med sin matchande fysik ska plocka bort norrmannen? Skit i att Varane är ute tillfälligt på grund av skada, professionella spelare ska väl kunna lösa sånt ändå?!

Sist:

Raphael Varane-Lisandro Martinez-partnerskapet var väl hyfsat sönderskjutet redan innan Varanes skada, men med tanke på att fransmannen än en gång gick sönder lär det få dröja innan vi får se det igen. Skulle inte förvåna mig om vi får Lindelöf-Maguire inom kort heller…
Tack och lov är det match efter match som gäller de kommande fyra veckorna. Dags att gräva upp sig ur gropen av självömkan snabbt, alltså. Framförallt för spelarna, men även för oss supportrar.
Vi ska givetvis komma ihåg att Guardiola och hans lag har haft sjukt mycket längre tid på sig att spela ihop ett system som passar både nya och gamla spelare som handen i handsken. Erik ten Hag har endast haft några månader. Det förklarar en hel del av det som hände på planen, men samtidigt förklarar det inte allt. Spelarna har en hel del soul-searching att göra innan torsdag.