Sjunde raka. 15 vinster på 18 senaste. Det är lätt att bli bekväm och ta varje seger för given när det ser ut så här.
Men jag tar varje tillfälle att njuta, eftersom de senaste åren har fått oss att inse att United inte längre har någon god-given right att vinna allt.
3-1 mot Everton – den suger vi på till och med tisdag.
Excellent:
- Marcus Rashford är inne på sin åttonde säsong i United och är 25 år gammal förhoppningsvis på väg att hitta en nivå som han kan fortsätta hålla under flera år. Mot Everton var han Uniteds överlägset bästa spelare i offensiven och hans fenomenala skott-/passningsfinter i motståndarnas straffområde var högeffektiva. Alla vet att han kommer att göra dom, men det går ändå inte att stoppa. Det är ett tecken på en världsklasspelare.
Högklassigt:
- Att man vid 1-1 kan sitta och tänka: “Det här vinner vi i andra”. Den mentaliteten kan vi tacka Erik ten Hag för och det känns som så länge sen man satt och kände så. United var inte alls så bra som man vant sig vid att se dom, men segern var ändå hyfsat säker och rättvis.
- Att vi kan skicka fram en mittback för att snurra bort motståndare för att slå inlägg. Raphael Varane har många strängar på sin lyra.
- Precis som Rashford älskar Garnacho att gå rakt på mål. Han är lite valpig än, men löpningen som gav straffen visar exakt varför han hålls så högt i United. Känns som ett par steg före en spelare som exempelvis Elanga.
Frågetecken:
- Alltså, det där misstaget som David De Gea gjorde var bland de märkligaste misstag jag sett av en målvakt på den här nivån. Varför höll han i stolpen, som en försvarare på hörna? Han gjorde det igen när Everton satte sitt sedermera VAR-förstörda mål också. Så gammal är han väl inte, David, att han behöver stöd?
- Vi hade alltså tre mittbackar på bänken och en vänsterback som mittback på planen. Nu har ju Luke Shaw knappast gjort bort sig när han vikarierat där, men det kändes som en märklig signal att sända ut till både Maguire och Lindelöf. Och Martinez kunde väl ändå ha startat?
Finns utrymme att bli bättre:
- Antony, bortsett från målet och någon snurrfint, var åter tämligen blek – speciellt eftersom han nästan totalvägrar att använda sin ena fot – och här
- Tyrell Malacias frejdighet i början av säsongen har utbytts mot en aningen mer oförsiktig attityd där han ser ut som att han när som helst kan kapa en motståndare. Nu var det ju inget överfall som tvingade Iwobi att kliva av, men han är verkligen oslipad, nederländaren.
- Medan Rashford inte kan sluta göra mål är vår ende mer utpräglade anfallare, Anthony Martial, inte i toppslag (det har han egentligen inte heller varit sen 2019/2020). När Rashford serverade fransosen dennes bäste chans ska det givetvis vara mål, oavsett hur snabbt Pickford kommer ut.
… and finally:
- Charlton nästa får ses som ett genrep inför vårens första holmgång, när city kommer på besök. United ställde upp mot Everton med 10 av de 11 bästa spelarna man i mina ögon kan sätta ut på planen. Förhoppningsvis får vi se äntligen se Varane-Martinez nästa vecka.