13 raka.
Manchester United på Old Trafford är inte bara svårslaget just nu – det är omöjligt att vinna på Sir Matt Busby Way numera.
2-1 mot Crystal Palace var dessutom en sån där extra skön vinst med tanke på det som hände sista delen av matchen.
Briljant:
- 2-0-målet var extremt vackert. Tiki-taka hela vägen med 400 passningar innan Rashford – så klart! – styrde in bollen. Vår egen favoritmålskytt klarar sig lika bra som spets som vänsterytter nuförtiden.
- Apropå det målet är det en underbar syn att se United – detta United! – ha en så rörelse och vilja, i både offensiven och defensiven. Skillnaden jämfört med 90 procent av fjolårssäsongen är som natt och dag. Ibland är det fortfarande oerhört svårt att tro att det här är i princip samma lag som för ett år sen.
- Lisandro Martinez-Raphael Varane. Okej, det är inte Rio-Vida-klass än, men den här duon har åtminstone visat att den kan vara lika bra. Och precis som i den engelsk-serbiska varianten är det en elegant, brytningssäker passningsspelare och en all-in-med-känslorna-utanpå-lirare som kompletterar varandra utmärkt. Och precis som i fallet med Rio-Vida är det fajtern man älskar att se. Licha spelar verkligen som om varje närkamp vore hans sista.
Finfint:
- Freds ansvarskänsla sen landsmannen tvingats lämna planen. Gav allt i närkamperna, var tidig att upptäcka och ansluta till Antony-Schlupp-bråket.
- Sabitzers lilla gästspel i slutet kan knappast visa helt och hållet vad österrikaren kan erbjuda, men det erbjöd tillräckligt för att ge en inblick i vad han kan.
- Älskade Bruno Fernandes. Ingen spelare är viktigare för laget, totalt sett, än portugisen. Straffen var dessutom peak Bruno med det lilla trippandet åter tillbaka.
- Uniteds återerövrande av bollen (före utvisningen). Rappt, intensivt och effektivt. Laget har även en annan rörelse i offensiven än tidigare år.
Illa:
- Alltså, Anthony Martial vill så klart inte vara skadad (utgår jag från), men det är löjligt att han missade en match till på grund av det. 20 uteblivna är facit så här långt och det är så klart ohållbart. Snart Phil Jones-nivå, liksom.
- Att det ska behöva bli sånt totalt kaos “bara” på grund av en utvisning. Två klockrena chanser på två hörnor i rad ska inte behöva hända bara för att man är en man kort.
Frågetecken:
- David De Gea är redan en legendar i Unitedhistorien, men det finns en del av mig som säger att det kan vara läge att hitta en ersättare till honom nu till sommaren. Hans oförmåga att dominera sitt mål- och straffområde är inte hållbart i längden. Reflexräddningarna på linjen i all ära, men vi såg exempelvis en boxning som var helt onödig. Där behöver United en målvakt som plockar ner bollen och ger laget andrum under en intensiv press.
- Wout Weghorst ska alltså leda United mot framgångar i varje match från nu fram till och med maj? Tillåt mig tvivla. Visst, nederländaren har sina fördelar, framförallt i targetspelet, men hans långsamhet och oväntat svaga huvudspel kommer inte att avgöra några tajta matcher. En okej länkspelare, men inte mer.
- Hur kan en domare med den erfarenheten göra så många klara misstag? Andre Marriner sänkte Bruno med en armbåge och dömde en frispark till Palace i slutet av matchen som var så märklig att jag tappade hakan när jag såg den.
- Apropå Marriner så kan man ju undra hur han och VAR bestämde sig för att “bara” ta Casemiro för rött i uppståndelsen efter Schlupps påhopp på Antony? Vi såg Ayew slänga näven i fejset på Fred, exempelvis.