I dagarna har Mason Greenwoods PR-team börjat spinna igång för att förbereda allmänheten på en eventuell comeback i Manchester United. Ingenting förvånar i det överhuvudtaget. Spärrarna i samhället har för länge sedan sprängts, även när det handlar om män som utnyttjar kvinnor. Männen kommer förvånansvärt ofta både tillbaka och undan, oavsett vad det gäller. Titta bara i den svenska debatten där Paolo Roberto fått komma till diverse poddar och skoja om sina besök hos prostituerade.
Mason Greenwood var en av Uniteds, Englands och hela Europas hetaste talanger när inspelningarna för ett år sedan läckte ut på nätet. Den vidriga ljudupptagningen, där ynglingen berättar att han minsann skiter i om hon inte vill, är hemsk att lyssna på. Bilderna av henne gjorde inte saken bättre. Både ljud och bild försvann tämligen snabbt ner från hennes sociala medier-sida, men internet glömmer aldrig. Så oavsett om den brittiska rättsprocessen inte klarade av att skaffa bevis nog att ställa Greenwood inför skranket så finns detta kvar. För all överskådlig framtid. För er som inte sett eller hört det finns det bara en googling bort.
Och här är förstås det oöverstigliga problemet för Greenwood och hans spinndoktorer. Även om han är oskyldig i lagens namn så är han bevisligen en vidrig man i allmänhetens – den tänkande delen alltså – ögon. Om det inte hade varit hans röst, om det hade varit ett ”rollspel” ett älskande par emellan så hade vi givetvis hört allt om det redan. Det har trots allt gått mer än ett år. När vi nu vet hur han behandlar sin flickvän – vad behöver United ens tänka på innan dom sparkar honom?
Ja, här klämmer några skor ordentligt. United har definitivt inget vidare track record av att ta avstånd från kvinnomisshandlare. Cristiano Ronaldo köptes tillbaka utan krusiduller (”a great human being”, sa hans manager till exempel) och Giggs satt på hedersläktaren efter att ha spöat åtminstone en av sina flickvänner. Greenwood var värd sin vikt i guld innan den där januaridagen och det väger givetvis in i ett företags avvägning om hur man ska hantera problemet. Om vi ponerar att det handlat om Eric Ramsay, en styrelseledamot eller en halvlovande akademispelare kan vi med stor sannolikhet säga att dom skjutsats ut med huvudet före – med tillhörande fördömanden från Uniteds PR-konsulter. Men när det handlar om en av de största talangerna Manchester United producerat den här sidan andra världskriget är förutsättningarna annorlunda. För mycket pengar står på spel, för många potentiella titlar och ännu större portmonnä.
Men om han får en chans att förklara sig? Om han går i terapi för att bli ”bättre”?
Nej. Eller ja. Gör det, för all del. Men hur många av oss hade fått chansen igen om vi hade betett oss på samma sätt? Om mina elever hade hört den där inspelningen och sedan sett mig komma leende i korridoren för att låsa upp klassrummet? Nej. Det hade aldrig hänt, så klart, och det med all rätt.
På sociala medier kan vi se sorgliga takes som att ”han har inte dömts för något, låt honom spela” och ”det är säkert hon som hittat på alltihopa”. Den enklaste motfrågan är, som så ofta, bara ”tänk om det var din dotter det handlade om, vad hade du tyckt då?”. Säger man fortfarande att Greenwood borde få spela i United är det inte bara honom det är fel på.
Erik ten Hag har inte haft en eriksgata mot framgång under sitt första år som manager. Nederländaren har dock klarat de flesta situationer med bravur. Nu kommer han att bli ansiktet utåt oavsett vilket beslut som fattas i kulisserna. Här är det inte säkert att hans åsikt i frågan har någon avgörande betydelse, men han kommer likväl att vara den som bombarderas av frågor om utgången efteråt.
Väljer Manchester United att låta Greenwood få en andra chans är det ingenting annat än förkastligt. Det är att spotta kvinnor världen över rakt i ansiktet, bara i kapitalismens namn. Och vad skickar det för signaler till klubbens framgångsrika damlag? ”Ey, han är inte dömd i rätten så deal with it för fan”?. Vad ska jag säga till min 10-åriga dotter när Greenwood jublande glider när på knäna framför Stretford End?
Nej, det finns bara en enda vettigt avslut på den här historien: Skicka ut grabben ur klubben med huvudet före. Låt aldrig honom sätta sin fot på Old Trafford igen i en Manchester United-tröja. Vi kan inte ha anställda som behandlar kvinnor som varor och slagpåsar. Inte bara för att det försämrar klubbens image, utan för att det är så galet att ens överväga det.
Att låta Mason Greenwood komma tillbaka vore inte bara fel – det vore helt jävla vedervärdigt.