Inte mycket går rätt för Manchester United och Erik ten Hag.
Nej, i princip allt går fel.
Men den här gången hittar vi åtminstone ett ljus i mörkret.
Briljant:
- I en match där United till slut nådde en ny botten var danske Rasmus Højlund det stora glädjeämnet. 20-åringen var strålande matchen igenom och fick göra sina första mål på Old Trafford, varav 2-1 var ett magnifikt prov på snabbhet, styrk och kyla. Det påminde en hel del om Ruud van Nistelrooy och bättre betyg kan man knappast få.
Unitedklass:
- Mason Mount såg pigg ut mot Palace i helgen och växlade upp ytterligare en nivå mot Gala. Det ser lovande ut här i alla fall.
- Christian Eriksens inhopp efter paus (även om jag hellre plockat ut Bruno istället för Hannibal). Dansken fick utrymme att spela ut sitt spelförande register och skapade en handfull riktigt fina lägen.
Håller inte:
- Det går inte att hålla på som Rashford i det läget. Visst, man kan skylla på brist på självförtroende, men samtidigt är beslutsfattande en bristvara hos honom – trots all erfarenhet.
- Andre Onana ska inte ensam beskyllas för att United snittar nästan två insläppta mål per match nuförtiden, men han kan ju inte göra det där misstaget på den här nivån. Oförlåtligt.
- United har förlorat sina tre senaste hemmamatcher. Detta från att inte förlorat på hur länge som helst förra säsongen. Det hade ju kunnat ordnas om fjolårets bortafacit hade förbättrats, men icke. Jag vill inte ens tänka på hur det ska gå på Anfield och Etihad den här gången.
- Rashford, Bruno och numera även Casemiro är Uniteds bärande poängspelare, vilket är ett svaghetstecken. När ingen av dom levererar begränsas Uniteds chanser att vinna eller ens ta poäng.
Hemskt:
- Att United alltid faller i småbitar minst några gånger per match. Det är som att samtliga spelare får någon slags brain-freeze och slutar fungera, dels som individuella spelare och dels som lag.
- Defensiven saknar kontinuitet (och nu lär han väl sluta med Amrabat till vänster? Bättre faktiskt, att köra in Harry och använde Vigge och Dalot på ytterbacken), men består ändå av rutinerade landslagsspelare på alla positioner som inte borde bjuda på de ytor man gör. Samtidigt är det inte så att mittfältet följer med i löpningarna hemåt heller, vilket exponerar försvarsspelarna enormt.
- I sanningens namn var de två gula som Casemiro och Dalot drog på sig i första halvlek hemska domslut, och i förlängningen sabbade det ju för brassen.
- Och det mesta går faktiskt emot ten Hags lag. Även när man ser embryon till fint anfallsspel, och tar ledningen, så sticker motståndarna upp och gör mål med sitt första anfall. Och Zaha var inte bara starkare än Dalot, utan hade också extremt flyt med studsar åt alla håll.
- Ligan är redan körd (även om det säkert var väldigt få som trodde att United skulle utmana) och nu ska det även mycket till för att det blir något CL-slutspel i vår. Vi är i början av oktober och kan konstatera detta.
… and finally:
- Han var igång igen, Sofyan, med att ligga ner på marken och försöka ta bollen med händerna. Sluta!
- Brentford på lördag. Jag räknar kallt med 0 poäng och hoppas långt inne att bli positivt överraskad. Där är vi i dag.