I vår halvtidssummering är det nu dags för betyg på våra mittfältare och anfallare.
I våra halvtidsbetyg har vi valt en binär skala, tumme upp eller tumme ner.
Spelarna har delats upp bland redaktionsmedlemmarna, där var och en satte sina kriterier för positivt eller negativt omdöme. (Samtliga etablerade spelare som har fått speltid under hösten får betyg, men de yngre förmågor som har gjort någon enstaka match blir utan betyg.)
För ett år sedan hade vi åtta tummar upp och fem tummar ner på mittfältare och anfallare.
Sofyan Amrabat: 👎
Trodde man hade blivit gammal nog att genomskåda en VM-bluff men tydligen inte. Att kalla Amrabat en bluff är kanske lite hårt, men han har förmodligen inte levt upp till någons förväntningar. Har, likt laget i stort, haft sina väldigt ljusa stunder. Men, fortsatt likt laget i stort, har de mörka stunderna varit för mörka och framförallt för långa.
Tror alla är eniga kring att det som gläder mest med Amrabat är att vi lånade honom och inte köpte honom, för om inte Amrabat gör en ruggigt stark vår skall vi såklart inte utnyttja våran option.
Carl Kjellberg
Mason Mount: 👎
Många höjde på ögonbrynen när Manchester United slaskade upp 55 miljoner pund på Mason Mount efter en väldigt dålig säsong i Chelsea. Om inte måltavlan redan var stor nog på spelaren så fick även Mount den berömda och någorlunda hemsökta nummer sju tröjan att axla i United. Det ska sägas att Mount faktiskt inte fått chansen att ens spela sig in i Ten Hags startelva. Skador har helt sabbat inledningen av Mounts karriär i klubben och frågetecknen kvarstår kring varför Erik ten Hag så gärna ville ta in mittfältaren. Det återstår att se ifall Mount kommer att bli bra i Manchester, men de smakprov som vi fått under hösten har inte direkt höjt några förväntningar och istället endast förstärkt den tidiga kritiken kring värvningen.
Axel Klöfwer
Bruno Fernandes: 👎
Lagkapten Bruno Fernandes spelar förstås mest hela tiden. Det gör han alltid. Förmågan att aldrig vara skadad är nästan unik i detta lag. Men prestationerna har varierat under hösten och tyvärr har formkurvan oftare pekat nedåt än uppåt. Just kaptensbindeln besvärar, tycker jag. Bruno är bra i medgång men sämre i motgång. I höst har det mest varit motgång för United och då vill jag inte se en lagkapten som är sur på allt och alla och mest tycker synd om sig själv. Att Bruno med fem mål och fem assists är lagets poängmässigt bästa spelare är mer ett problem för United än något för Bruno att lyfta.
Mikael Österdahl
Christian Eriksen: 👎
Tiden tycks ha kommit ikapp Christian Eriksen. Det må stå 31 år i passet men när han löper i maxfart och blir passerad av småjoggande Premier League-spelare framstår han snarare som 131 år. Ibland får han tid med bollen och då kan han briljera med hans utmärkta teknik. Tyvärr är det sällan han får tid. Motståndarna vet att Eriksen går att pressa till misstag offensivt och defensivt är dansken bedrövlig. I den mån han ska användas är det nog som inhoppare den sista halvtimmen, då spelet inte går lika fort.
Mikael Österdahl
Casemiro: 👎
Det tar såklart emot att ge min käre Carlos Henrique en tumme ner, men mer förtjänar han sannerligen inte. Han kom tillbaka från sommaren med smeknamnet Chubbymiro och den svaga formen höll i sig fram till hans skada som gjort honom otillgänglig stora delar av säsongen.
Känslan är att det är få brassar som lyckats med en nytändning vid 31 års ålder, men är det någon som klarar det så är det Carlos, han är och förblir, min gubbe.
Carl Kjellberg
Facundo Pellistri: 👎
Han är svår att få grepp om, Pellistri. Å ena sidan har han en otacksam uppgift att hoppa in sent i Unitedmatcher det här året. Då är det svårt för Lionel Messi att göra avtryck. Men i de matcherna som Pellistri har kunnat sätta prägel på finns uppenbar förmåga att syna, men det är också svårt att peka ut något han är särskilt bra på. Han springer väl mycket, men det ger knappast något frikort att spela i United. Jag har väldigt svårt att se något scenario där Pellistri åren framöver får dugligt med speltid på en högerkant där konkurrensen börjar bli stor. Bäst att sälja medan vi kan få pengarna tillbaka.
David Grgic Levin
Donny van de Beek: 👎
Donny spelade 21 minuter i slutet av september, fördelat på två inhopp mot Crystal Palace. Sedan såg vi honom på avbytarbänken då och då men när Erik ten Hag skulle försvara en ledning mot Aston Villa tyckte han att unge Dan Gore var ett bättre alternativ. Har nu försvunnit till Tyskland på lån och det skulle förvåna enormt ifall han någonsin spelar för United igen.
Mikael Österdahl
Kobbie Mainoo: 👍🏻
Tillsammans med Garnacho det starkaste ljuset i en annan mörk säsong. Förutom att ge mig en otrolig åldersnoja ger han mig även glädje varje gång jag ser hans namn i startelvan. Visar på en större mognad och lugn än de flesta spelarna i truppen. Är övertygad att han om några år är en av världens främsta mittfältare. Det är imponerande samt överraskande att våran akademi fortsätter att leverera spelare i en miljö som i övrigt känns ohälsosam.
Jag är övertygad att Mainoo kommer att vara den största anledningen för oss flesta att slå på TVn och kolla på Manchester United i vår när alla realistiska chanser på Champions League spel är borta, vilket jag tror är nära förestående, om de fortfarande finns kvar.
I slutet av dagen är han den enskilt största anledningen till att jag inte slagit sönder min TV ÄN.
Carl Kjellberg
Scott McTominay: 👎🏼
Det smärtar ju lite att ta udden av McTominays delvis fina höst. Han gjorde under en period succé i Skottlands landslag under EM-kvalet och tog med sig målformen även till United. När ingen annan klarade att göra mål och visa tillräckligt rött hjärta fanns McTominay där och sprakade till samt avgjorde några matcher till Uniteds fördel. Han ska ha plus för det. Ändå måste jag underkänna Scott McTominay i United som helhet. Han klarar inte bära upp den defensiva mittfältsrollen och blir både osynlig och alltför klen i de flesta framträdanden. Vi har länge pratat om skotten och hans tidigare relation med Fred. Han är inte tillräckligt bra som startspelare i United även om han i rätt position (mer offensiv) kan komma in och göra skillnad från och till även framöver.
Peter Andersson Lilja
Hannibal: 👍
Spelat nio matcher för klubben i år vilket har lett till ett mål och noll assist. Jag tycker att han stundtals har sett spännande ut något som, förvisso, inte är särskilt svårt i detta laget. Alltid kul med en ung spelare, jag tror dock inte att han har någon större framtid i Manchester United.
Tycker att han mestadels är en rätt intetsägande spelare, han är lite som BOB-saft, helt okej, men man behöver bra kakor till för att det skall bli något bra. Oturligt nog för Hannibal finns det inga kakor i Manchester United, har han tur kan vi erbjuda honom salta pinnar. Gillar dock hans hår och han har kanske Premier Leagues starkaste namn, detta ger mig någon form av glädje och det är bättre än merparten av hans lagkamrater. Således får han en tumme upp.
Carl Kjellberg
Anthony Martial: 👎🏼
Bland en del verkar det tydligen finnas en tro på att Martial ska kunna få någon återuppståndelse i United, men det är givetvis helt befängt och verklighetsfrånvänt att tro något sånt. Potentialen kanske finns långt därinne, men fransmannen visar varje gång han spelar nuförtiden att tanken är tom. Jag ser nästan hellre att United spelar med tio man än att Martial är den elfte spelaren.
Elias Hallström
Marcus Rashford: 👎🏼
Trots att Rashford har höjt sig några procent i december så går det inte att komma ifrån vad hösten har varit. Det har i långa stunder varit plågsamt att se 26-åringen spela fotboll. Självförtroendet från förra säsongen är som bortblåst, då han ju under en period var en av fotbollseuropas hetaste spelare. Även om han har en tendens att komma tillbaka ser jag inte vad som talar för det just nu. Tränarbyte? Kanske.
Elias Hallström
Rasmus Højlund: 👍
Många vill nog underkänna Rasmus Höjlund som skulle komma in som frälsare och få igång målskyttet för ett stukat United. Han har lyckats i Champions League men inte alls i ligan. Ändå vill jag låta honom med liten marginal få ett godkänt. Han visar vilja, styrka och en mycket bättre placeringsförmåga i boxen än flera av föregångarna på samma position. I matcherna utan Höjlund har det helt enkelt sett sämre ut och jag tror med envishet på att det kommer att släppa för den unge dansken. Med viss tvekan godkänd så här långt även om vi kräver mer!
Peter Andersson Lilja
Alejandro Garnacho: 👍
Förväntningar påverkar tummar. Förväntningen på Alejandro Garnacho var ingalunda att han vid årsskiftet skulle ha sjätte flest spelade minuter i United. Garnacho blandar och ger, som ungdomar oftast gör. För ofta är det att han böjer ner huvudet och rusar framåt med bollen tills det tar stopp. Framöver måste han värdera bättre och med den ökade speltiden skruvas förväntningarna uppåt. Det såg bättre ut när han spelade till höger mot Aston Villa, kanske något att bygga på. Samtidigt är det förstås så att han med en cykelspark mot Everton garanterade en uppåttumme.
Mikael Österdahl
Antony: 👎🏼
Jag skulle nog slå ett slag för att Antony är världens mest hånade fotbollsspelare. Och trots att retoriken är hård gentemot Antony så kan man förstå varför. Brassen har spelat fotboll för Manchester United i 1347 minuter i sträck utan att göra mål eller assist. En 90-minutrare till så har det gått ett helt dygn på en fotbollsplan utan en enda poäng. Vid det laget spelar det knappt någon roll vad du gör utöver det, det är en sådan fasansfull statistik att man på något groteskt sätt blir imponerad. Han är svår att tycka om, Antony. Hans beteende på plan visar på ungefär lika mycket besinning som den där klasskamraten som alltid blev utskickad ur klassrummet. Om alla anklagelser mot honom är sanna dessutom så har vi ännu fler anledningar att göra oss av med honom. För en framtid här har han inte.
David Grgic Levin
Jadon Sancho: 👎🏼
Att betygsätta Sanchos säsong med hjälp av fotbollstermer är snäppet på omöjligt. Han har nämligen spelat mindre än nittio minuter fotboll på hela halvåret. Med hänsyn till det så är hans spel på planen inte ens värd en tumme. Vad som däremot är värt en tumme, en nedåtvänd sådan, är hans beteende utanför planen. Sanchos ordkrig med Ten Hag har varit inget mindre än pinsamt, och Sancho har blivit mest befläckad. Hans prestationer innan spektaklet var knappast något att hänga i granen, och med en fet lön på över 2 miljoner i veckan samt problem utanför plan som mest bara distraherar ser jag det som oundvikligt att sanden i timglaset rinner ut, allra senast i sommar. Ett tränarbyte får nog ses som hans enda livlina i klubben.
David Grgic Levin
Res med oss till Manchester!