Den senaste tiden har Manchester United vunnit matcher. Vi har inte alltid spelat bra. Men vi har vunnit. Och det har varit sevärda matcher. Givet hur det såg ut i december är det ett enormt lyft.
Med det i åtanke kändes det uppfriskande att vi skulle få se United spela boll på den klassiska lördagstiden. Det är faktiskt inte min favorittid för fotboll. Jag föredrar lördag halv sju. Men det är ändå något speciellt med match lördag klockan fyra. Det känns rätt, liksom.
Inför dagens match mot Fulham fick vi emellertid dubbla smällar. Först kom beskedet att Luke Shaw blir borta en längre tid. Därefter bekräftades att Rasmus Hojlund är skadad. Två tunga avbräck. Framför allt är det oerhört jobbigt att vi tappar den danska anfallaren. Mycket av det som har varit roligt med United den senaste tiden har kretsat kring Rasmus Hojlund.
Ännu mer har det kretsat kring Kobbie Mainoo. Och han ska vi åtminstone få se lira idag!
Backar vi till Shaw så känns det hela väldigt dumt. Shaw kom tillbaka efter en längre skadefrånvaro och spelade i stort sett varenda minut under en period då vi hade två matcher i veckan. Föga överraskande resulterade det i att han blev skadad på nytt. En ny comeback följde och igen spelade han typ varenda minut. Mot Aston Villa tvingades han kliva av efter en halvlek. Ändå hastade vi honom tillbaka till Luton. Då gick han sönder.
Vi ska förstås vara försiktiga med att diagnostisera från avstånd. Men nog var det lätt att tänka före Luton att det var onödigt riskabelt att spela Shaw. Nog är det lätt att tänka att United spelade sönder Shaw.
I Hojlunds frånvaro var det naturliga att skicka in Antony som högerytter, flytta över Alejandro Garnacho till vänster och peta upp Marcus Rashford på topp. Den tanken gillade jag inte alls. Framför allt vill jag verkligen inte se Antony.
Rapporter på fredagskvällen indikerar emellertid att det inte blir så. Academy Scoop skrev på Twitter att det istället blir Omari Forson som får chansen på topp. Det understöddes sedan av Laurie Whitwell.
Exclusive: Omari Forson set to be handed his first Premier League start against Fulham tomorrow afternoon as a result of #MUFC’s ongoing injury crisis. This follows news of Rasmus Højlund suffering a fitness setback forcing Ten Hag to reconsider attacking personnel. pic.twitter.com/i9DZAkf0kH
— SCOOP. (@AcademyScoop) February 23, 2024
Det är lite märkligt att Erik ten Hag tycks hålla Forson så högt. Givetvis är Forson en mycket talangfull fotbollsspelare. Men jag har nog aldrig känt att han är en framtida a-lagsspelare i United. Måhända är Forson för Ten Hag vad Scott McTominay var för José Mourinho (även om jag skulle ranka junior-Forson betydligt högre än junior-McTominay).
Stämmer det slipper vi åtminstone se Antony. Alla alternativ som inte är Antony är bättre än alla alternativ som är Antony.
Så kan vi förstås undra om inte Amad borde vara den som får chansen. Men uppenbarligen har inte Amad lyckats imponera i tillräcklig utsträckning på tränarna i klubben.
Blir det nu Forson på topp så ska det bli mycket roligt att se!
Om så är fallet är det upp till Rashford och Garnacho att ta ansvar. Vi har (ännu) ingen rätt att begära så värst mycket av Forson.
I försvaret hoppas jag att Diogo Dalot flyttas över till vänster. Att vi bara har en enda tillgänglig ytterback är förstÃ¥s illa. DÃ¥ kan det för all del argumenteras att den tillgängliga ytterbacken ska spelas pÃ¥ sin bästa kant. Jag tycker emellertid att Dalot är ungefär lika bra till vänster som till höger. Victor Lindelöf däremot – som förmodligen blir ytterback 2 idag – är fullständigt bedrövlig till vänster, medan han bara är dÃ¥lig till höger (i relation till ytterbackar i Premier League).
Frågan inför idag och inför den närmaste framtiden är om vi kan utnyttja de positiva resultaten för att skapa goda prestationer. Segrar ger självförtroende och självförtroende brukar ge bättre prestationer. Ibland kan resultaten föregå prestationerna.
Annars har veckan handlat om Sir Jim Ratcliffe. Det finns mycket att ogilla med Ratcliffe (politik, miljöförstöring). Men i den värld vi lever i framstår han som det överlägset bästa möjliga alternativet som ägare. (Eller delägare. Som han ju är, även om han tycks få sköta fotbollen i United bäst han vill.)
Hittills har Ratcliffe sagt rätt saker och rapporterna om vad Ratcliffe och Ineos vill göra med United är rapporter jag gillar. Plocka in smarta fotbollsmänniskor och låt dem fatta besluten. Mycket mer än så behövs inte för att göra United till vinnare (eller åtminstone självklara utmanare) igen. Visst, inte imorgon. Förmodligen inte nästa säsong. Men mer än några år ska det inte behöva ta.
Framför allt är det otroligt uppfriskande att vi nu har ägare som kommunicerar med supportrarna.
Känslan är positiv. Men vi ska alltid titta på ägarna med kritiska ögon.
Res med oss till Manchester!