Vi som varit med ett tag har sett det förr – massor av gånger.
Med den lilla skillnaden att United då var Brentford och Brentford var United.
Ligasäsongen har varit över länge, men det gjorde ändå ont att se detta tafatta, fantasilösa och i princip osamspelta lag stappla fram planlöst på planen.
Speciellt efter den sanslösa insatsen mot Liverpool.
Bravo!
- Säsongens kanske mest bortglömda värvning, den för den facila summan av 700 miljoner, Mason Mount bjöd Unitedfansen på den enda glädjen mot Brentford. En skamfylld glädje, men likväl glädje.
- En poäng. Osannolikt utfall, men likväl inte en förlust i poängprotokollet.
Unitedklass:
- Andre Onana. Kamerunaren var den ende som kan gå med huvudet högt efter besöket i Brentford. Dubbelräddningen i början av andra halvlek var ur den högre skolan. Inte alls lika skakig som under hösten.
Okej:
- Varane var väl 6/10 innan ytterligare en skada satte stopp för han som ersatt Phil Jones i rehabrummet.
Katastrofalt:
- Insatsen! Bortsett från första 5-10 när United hade boll och Brentford inte kommit in i matchen var det en fruktansvärd upplevelse för alla Unitedfans världen över. United hade mest boll (53 procent) men såg ut som att spelarna plockats ihop utanför arenan fem minuter innan matchen och fått instruktionerna att “gå ut och göra något med bollen”. Efter tio minuter var det som att någon tryckte på en knapp och hemmalaget såg ut som world beaters.
- Den första (och enda innan Mounts 1-0) målchansen för gästerna kom efter 54 minuter. Mot ett lag som ligger på 15:e plats och knappt vunnit hemma det senaste kvartalet och dessutom hade typ hela ordinarie backlinjen borta …
- Det är inte så svårt att kritisera enskilda insatser, med tanke på hur många som inte höll något som ens liknade Unitedklass, men Aron Wan-Bissaka symboliserade den spelmässigt undermåliga kvällen. Den forne landslagsbacken var bedrövlig i det meseta han gjorde: beslut, markering, positionering och krönte det hela med att upphäva offsiden i samband med kvitteringen.
- United har låtit motståndarna avlossa över ett hundra skott i de fyra senaste matcherna. Oavsett hur många som gått in, så är det siffror som knappt går att ta in. Presspelet är osynkat, majoriteten av spelarna verkar helt ovetande om hur de ska agera med och utan boll, osv. Ni vet hur det sett ut i princip under ett års tid.
- När United verkligen från ingenstans tar ledningen med klockan på 90+6 ska det ju vara omöjligt att tappa 2000-talets mest orättvisa Unitedseger. Men vilka klarar av att ställa till det ändå? Jo, denna upplaga av United.
Framåt?
- Cupäventyret har varit det enda positiva under säsongen (bortsett från Garnachos och Kobbies framsteg) och med max två matcher kvar av värde är det hösten 2024 vi får börja blicka mot. Är Erik ten Hag kvar då? Säg det. Beslutet är garanterat redan fattat av SJR & co.
- Chelsea och Liverpool i ligan i april hade på 90-, 00- och 10-talet varit två enastående spännande matcher att se fram emot, men i dagsläget är det som att man tänker “jaha” när man tittar i kalendern. Slåss om en plats i Europa League eller Conference League? Alltså, jag kan inte vänja mig vid detta.