Igår så fick vi bevittna säsongens tredje möte mellan Manchester United och Liverpool, en match där vi för tredje gången lyckas komma undan utan att förlora. Jag tror att de flesta av oss på förhand hade varit nöjda med en poäng från denna match, men ännu en gång så är det hjärnsläpp på slutet som får en att känna att vi tappat två poäng. Jag fick en liknande känsla som man hade efter Brentfordmatchen för en vecka sedan där vi var totalt utspelade, lyckas på något magiskt sätt sätta en matchvinnare som vi sedan lyckas tappa på grund av kaos och felbeslut i straffområdet. När ska dessa spelare lära sig att hålla huvudet kallt?
Den första halvleken igår såg ut ungefär som man hade kunnat gissa. Liverpool hungrar efter en 20:e ligatitel och var redo att ta revansch för FA Cup mötet för några veckor sedan. Jurgen Klopp hade tagit anteckningar efter förra mötet och skulle väl inte göra samma misstag som kostade dem cupen? Det såg i alla fall inte ut så i första halvan då Liverpool dominerade, United fick försvara och till slut så gör bortalaget mål på en snyggt utförd hörnrutin som lämnade Luis Diaz helt fri i straffområdet. Alexis Mac Allister, Dominik Szoboszlai och Wataru Endo gjorde lite som de ville på mittfältet och United kom ingenstans.
Vi räknar med att Erik ten Hag höll ett riktigt eldtal i halvtid för att tagga upp spelarna som verkade nöjda med att låta Liverpool lämna Old Trafford med tre poäng och momentum mot titeln. Om detta eldtal kom vet vi inte och för att vara ärlig så såg det inte så ut under de första minuterna. Vi har helt enkelt tur att Liverpools unge mittback Quansah spelar en passning rakt till Bruno Fernandes som lyckas pricka in kvitteringen från nästan halva planen. Då vaknade helt plötsligt spelarna som efter Liverpools ledningsmål var redo att ge upp på matchen.
Helt plötsligt så spelar vi fotboll och det tar inte så himla länge innan stjärnskottet Kobbie Mainoo kan skruva in ledningsmålet “Macheda-style” förbi chanslöse Caoimhin Kelleher. I mitt tycke så hade 18-årigen en relativt jobbig dag mot Liverpools starka mittfält men när målet kommer så påminns vi vilken enormt speciell spelare vi har att göra med. Kan Ineos och Erik ten Hag fixa en rejäl mittfältspartner till Mainoo i sommarfönstret? Ja då kan det verkligen bli hur bra som helst.
Mainoos mål borde såklart blivit matchvinnande men vi visste nog alla innerst inne att Liverpool skulle göra minst ett mål under i den sista kvarten, precis som de gjort så många andra gånger den här säsongen. Det skulle mycket väl komma ett mål från bortalaget och likt både Brentford och Chelsea så blir det totalt hjärnsläpp från en försvarare, denna gång Wan-Bissaka, som bestämmer sig för att glidtackla Harvey Elliott i ett totalt meningslöst läge. Den vikarerande vänsterbacken tar inte bollen som han brukar utan det blir istället straff som Mohamed Salah såklart sätter utan större problem. Vi kan helt enkelt inte försvara en ledning utan att det ska istället alltid bli hönsgård som orsakar mål eller straff, väldigt synd. Nu kanske Liverpool hade fått in en kvittering ändå men den ska inte komma på grund av misstag i egna försvaret.
Med det sagt så lyckas vi ändå störa Liverpools guldjakt genom att ta två ovärderliga poäng framför ögonen på Klopp, som därmed också coachat sin sista match mot Manchester United. Vi lyckas även på något obegripligt sätt vinna säsongsserien mot Liverpool med en vinst och två kryss, det är ju alltid något.
Höjdpunkter
Ten Hags presskonferens
- Vi förlorar avgörande dueller i den första halvleken och beslutsfattningen var för långsam. Vi uppmuntrade laget i halvlek att vinna dessa viktiga dueller. Vi tar mer fördelar från duellspelet i andra halvlek. Vi behövde ett ögonblick, ett misstag av Liverpool som tog oss tillbaka in i matchen.
- Mainoos mål var ett väldigt bra lagmål som inte var en del av matchplanen, så väldigt stolt att laget kunde skapa den chansen på sättet de gjorde och sen är avslutet briljant.
- När gamla soldater dör så måste nya komma in. Willy Kambwala tränar med laget sedan länge och startade en match mot West Ham där han gjorde det väldigt bra. Hans framsteg är fantastiska. Vi hade kunnat välja att flytta ner Casemiro och ta in ett ytterligare mittfältare men vi var övertygade att han kunde göra jobbet och han var briljant. Det är ännu en signal för den ljusa framtiden i klubben.
- Det här laget har hög potential och ifall vi får tillbaka fler spelare, framförallt i backlinjen där vi haft 27 olika uppställningar, då kommer framtiden att vara väldigt bra.
- Varane och Evans kommer inte vara tillbaka inom kort.
- Detta var inte Alejandro Garnachos match, han var inte lika fit som han brukar vara. Han var trött och i en ledningssituation där vi hade problem så ville vi ta in mer kontroll på centralt mittfält med Sofyan Amrabat.
- När man möter Chelsea eller Liverpool så blir det en kontringsmatch då dom är bra på det och lämnar själva utrymme för kontringar. Vi kunde ibland gjort det bättre i de defensiva förflyttningarna men generellt så gjorde vi det väldigt bra. Vi släppte bara in mål från fasta situationer och vi kunde gjort mer med våra egna kontringar. Jag vet inte om passningen kom för snabbt eller om löpningen var för hastig vid offsidemålet men vi borde tagit ledningen redan där.
- Det är en stor besvikelse när man sätter sig i en vinnande sits tre gånger på en vecka men ändå tappar poäng. Alla tre matcherna handlade om dåliga beslut från olika spelare. Det hjälper inte att vi haft 27 olika uppställningar i försvaret, det finns därför inga rutiner.
Andra reaktioner
Erik's thoughts on an improved second-half performance 💬#MUFC || #MUNLIV
— Manchester United (@ManUtd) April 7, 2024
— Manchester United (@ManUtd) April 7, 2024
Needless from Wan-Bissaka to go to ground, but probably the effects of a game spent on the edge defensively. Onana dived early, especially as Salah’s penalties can be close to the middle.
Taking Garnacho off has deprived #MUFC of an out ball. His stamina stays until the end.
— Laurie Whitwell (@lauriewhitwell) April 7, 2024