Bland det bästa som finns är att inleda en säsong med en Shield-match.
Man får se nyförvärv, hur laget ligger till – samtidigt som resultatet inte spelar någon större roll.
Derbyt mot City gav faktiskt fler svar än frågor och jag känner åter en försiktig optimism inför Premier League.
Vilket man alltid kan göra innan det börjat.
Hjärta!
United var överhuvudtaget inte i närheten av att bli krossat. Tvärtom, eller nej. Men ändå: United var det bättre laget och borde ha vunnit innan straffarna.
Garnachos inhopp. Under fjolåret växte han ut till en av nyckelspelarna i laget och han fortsatte på den inslagna vägen. Är fortsatt den spelare som får pulsen att öka mest hos supportrarna, och med ytterligare en säsongs rutin i benen kan han förhoppningsvis ta nästa kliv i utvecklingen. Då blir han inte bara en av lagets bästa – utan en av ligans.
Bruno Fernandes som falsk nia. En genomgående strålande insats av kaptenen som var stundtals magnifik. Passade alldeles utmärkt i sin roll.
Tummen upp:
Även Amad Diallo växte, om än inte lika mycket, under förra säsongen och har imponerat under USA-turnén. I första halvlek var han det största offensiva hotet på Wembley och borde givetvis ha skjutit istället för att försöka hitta Mount. Bör vara given på fredag.
Andra halvleken: City hade inte mycket offensivt förrän kvitteringen. Dessförrinnan hade Bruno ett strålande offsidemål, ytterligare en djupledslöpning med avslut och Rashford sitt stolpskott.
Ännu en akademiprodukt – ännu en debut. Den här dagen glömmer aldrig Toby Collyer.
Jag vill inte jinxa något, men visst såg det ut som att det var ett mer samspelt och väloljat United vi såg mot City? Det fanns en trygghet i spelet som vi inte såg särskilt ofta under förra säsongen.
Tummen ner:
Jonny Evans straff. Vad farao var det för något? Som en slags panenka med kraft? Fullkomligt obegripligt tillslag.
Rashfords form. Ser än en gång ut som i fjol. Okej, han kom till två fenomenal lägen, men var allt annat än klinisk. Även i spelet saknades övertygelsen. Jag blir ytterst förvånad om det inte blir Amad och Garnacho på kanterna mot Fulham.
Jadon Sanchos insats. Vad gör han ens i truppen? Kan man inte skänka bort honom? Hela han utstrålar “jag bryr mig inte”. Jag var helt övertygad om att han skulle ta en straff och lika övertygad om att han skulle missa den.
Matchtröjorna! Herregud! Med reklam på ryggen! Blä.
Frågetecken:
Enda nyförvärvet, holländaren Zirkzee, fick se hela matchen från bänken. Det ska bli intressant att se hur ten Hag tänker använda sig av honom under säsongen.
Mason Mount har en av sin karriärs viktigaste säsonger framför sig. 25-åringens första insats gav dock inga klara svar på vad han tillför United – eller vilken position han bör hänga på.
… and finally:
AWB är borta och jag kommer att sakna hans bläckfiskliknande brytningar, men inte mycket annat. Samtidigt är de Ligt och Mazraoui på väg in. Jag väljer att tänka att det är bra deals och inte undra varför FC Bayern väljer att göra sig av med dom. Nu bygger vi en trupp för framtiden!
Fulham hemma i premiären. Kan vi få en repris på premiären från 2006, tack?
Yoro och Højlund är borta ett bra tag, men vad jag kunde se från Wembley så höll alla som spelade. Alltid något.