En poäng med mersmak | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Liket lever.

Uniteds 2-2 på Anfield var lika oväntat som att det var väntat med regn i Liverpool.

Äntligen fick vi se ett Rúben-lag spela med passion, beslutsamhet och – inte minst – målmedvetenhet.

Och Amorims lätt irriterade ilska efteråt gör att man inte kan undgå att gilla honom ännu lite mer.

Fantastiskt:

Den andra halvleken var precis som andra halvlekar ska vara i möten med våra värsta rivaler. Böljande spel, målchanser, vansinniga beslut, kloka beslut, vackra mål, fuck taktiken och så vidare. En strålande reklam för Premier League!
Licha Martinez 1-0. Först kliver han fram och bryter uppspelet, sen fortsätter han uppåt och serveras till slut av den för kvällen strålande Bruno Fernandes innan han Giggs-esque stänker upp bollen ovanför en chanslös Alisson. Helt makalöst oväntat och fantastiskt!
Mittfältet: I princip samtliga inblandade gjort säsongens bästa mittfältsinsats. Kobbie visade hur han kan ta sig fram ur i princip varje situation, Ugarte städade som ingen städat i United på flera år och om vi räknar in Bruno så var kaptenen kanske planens bäste spelare.
Hans landslagskollega Diogo Dalot har inte gjort sig känd för att vara någon kantvirtuos i offensiven under hösten, men mot Trent Alexander-Arnold bjöds han på ytor efter ytor. Kunde ha haft åtminstone ett par assists.

Unitedklass:

Rasmus hade ingen jättespännande insats som striker – han springer ofta fel, vilket ofta också påpekas av hans lagkamrater – men han öppnade verkligen ytan för Amads 2-2. Att United gör ett snett-inåt-bakåt-mål hör inte heller till vanligheterna. De målen brukar nästan alltid skickas in i det andra straffområdet.
Reaktionerna på Maguires miss (som vi vid gud hoppas föregicks av en offside på Zirkzee) från medspelarna. Magiskt att se besvikelsen hos i princip samtliga när Harry hade kunnat bli odödlig.
Insatsen över 90. Visst hade Liverpool en period i första halvlek där de kunde ha spräckt nollan, men United hade också fina lägen (ja, jag tittar främst på dig, Rasmus). I andra halvlek gick båda lagen för segern och i slutändan var 2-2 ett resultat som speglade matchen.

Också fint:

Unitedklackens hyllning till Zirkzee när nederländaren klev upp för att värma upp. Värmde.
Garnachos inhopp. Argentinaren har inte rosat marknaden den senaste tiden, men klev in och gjorde en poäng.
Leny Yoro. Den grabben kommer att glädja oss många gånger framöver. Vilken tackling i slutminuten!

Inte hundra:

Visst, handsen är ju vad den är, men de Ligt ska givetvis inte sälja sig så otroligt enkelt som han gjorde mot Gakpo. Schoolboy error.
Rasmus hade som sagt ingen kul kväll. I andra halvlek var han i princip helt osynlig.

… and finally:

Det här var/är den bästa elvan Rúben kan ställa på benen (Shaw och Mount kan ju tyvärr inte ställas på benen och är därmed inte medräknade). Gissningsvis sker inte många förändringar inför Arsenal.
Michael Oliver står alltså en meter från Maguires tackling på Salah och anser att det är både frispark och gult kort. Horribelt.
Jesse Lingard var otroligt nog den senaste Unitedspelaren att göra mål på Anfield inför detta möta. Helt galet. Nu återstår att ta första segern sen 2016 när vi möts i nästa omgång av FA-cupen (ja, jag har fått hybris och ja, jag gissar att vi lottas borta mot Liverpool).
Rúben klev alltså ut efter en oväntad poäng på Anfield och var förbannad på spelarna. Inte för insatsen mot Liverpool, utan för att de inte spelat så här tidigare.