Liket lever.
Uniteds 2-2 på Anfield var lika oväntat som att det var väntat med regn i Liverpool.
Äntligen fick vi se ett Rúben-lag spela med passion, beslutsamhet och – inte minst – målmedvetenhet.
Och Amorims lätt irriterade ilska efteråt gör att man inte kan undgå att gilla honom ännu lite mer.
Fantastiskt:
- Den andra halvleken var precis som andra halvlekar ska vara i möten med våra värsta rivaler. Böljande spel, målchanser, vansinniga beslut, kloka beslut, vackra mål, fuck taktiken och så vidare. En strålande reklam för Premier League!
- Licha Martinez 1-0. Först kliver han fram och bryter uppspelet, sen fortsätter han uppåt och serveras till slut av den för kvällen strålande Bruno Fernandes innan han Giggs-esque stänker upp bollen ovanför en chanslös Alisson. Helt makalöst oväntat och fantastiskt!
- Mittfältet: I princip samtliga inblandade gjort säsongens bästa mittfältsinsats. Kobbie visade hur han kan ta sig fram ur i princip varje situation, Ugarte städade som ingen städat i United på flera år och om vi räknar in Bruno så var kaptenen kanske planens bäste spelare.
- Hans landslagskollega Diogo Dalot har inte gjort sig känd för att vara någon kantvirtuos i offensiven under hösten, men mot Trent Alexander-Arnold bjöds han på ytor efter ytor. Kunde ha haft åtminstone ett par assists.
Unitedklass:
- Rasmus hade ingen jättespännande insats som striker – han springer ofta fel, vilket ofta också påpekas av hans lagkamrater – men han öppnade verkligen ytan för Amads 2-2. Att United gör ett snett-inåt-bakåt-mål hör inte heller till vanligheterna. De målen brukar nästan alltid skickas in i det andra straffområdet.
- Reaktionerna på Maguires miss (som vi vid gud hoppas föregicks av en offside på Zirkzee) från medspelarna. Magiskt att se besvikelsen hos i princip samtliga när Harry hade kunnat bli odödlig.
- Insatsen över 90. Visst hade Liverpool en period i första halvlek där de kunde ha spräckt nollan, men United hade också fina lägen (ja, jag tittar främst på dig, Rasmus). I andra halvlek gick båda lagen för segern och i slutändan var 2-2 ett resultat som speglade matchen.
Också fint:
- Unitedklackens hyllning till Zirkzee när nederländaren klev upp för att värma upp. Värmde.
- Garnachos inhopp. Argentinaren har inte rosat marknaden den senaste tiden, men klev in och gjorde en poäng.
- Leny Yoro. Den grabben kommer att glädja oss många gånger framöver. Vilken tackling i slutminuten!
Inte hundra:
- Visst, handsen är ju vad den är, men de Ligt ska givetvis inte sälja sig så otroligt enkelt som han gjorde mot Gakpo. Schoolboy error.
- Rasmus hade som sagt ingen kul kväll. I andra halvlek var han i princip helt osynlig.
… and finally:
- Det här var/är den bästa elvan Rúben kan ställa på benen (Shaw och Mount kan ju tyvärr inte ställas på benen och är därmed inte medräknade). Gissningsvis sker inte många förändringar inför Arsenal.
- Michael Oliver står alltså en meter från Maguires tackling på Salah och anser att det är både frispark och gult kort. Horribelt.
- Jesse Lingard var otroligt nog den senaste Unitedspelaren att göra mål på Anfield inför detta möta. Helt galet. Nu återstår att ta första segern sen 2016 när vi möts i nästa omgång av FA-cupen (ja, jag har fått hybris och ja, jag gissar att vi lottas borta mot Liverpool).
- Rúben klev alltså ut efter en oväntad poäng på Anfield och var förbannad på spelarna. Inte för insatsen mot Liverpool, utan för att de inte spelat så här tidigare.