För att kunna bygga nytt och bättre måste man ibland riva det gamla. Men demoleringen av det fuskbyggda United tycks för närvarande stå still.
”[…] jag kommer att vara framgÃ¥ngsrik här och det är nÃ¥gra spelare där som inte kommer att vara en del av det framgÃ¥ngsrika laget.”
Det har lyfts fram tidigare, men det tåls att upprepas. Så löd Ole Gunnar Solskjaers ord efter fiaskot på Goodison Park i april 2019.
Utrensningen av Manchester Uniteds dödkött inleddes förra sommaren och fortsatte under januarifönstret.
Romelu Lukaku, Matteo Darmian, Antonio Valencia, Alexis Sánchez och Chris Smalling försvann under sommaren och Ashley Young och Marcos Rojo i början av det nya året.
Så långt – allt väl.
Men, då tre av de ovanstående nämnda lämnade Carrington i form av låneavtal sköt man enbart problemen på framtiden.
Lyckligtvis har den värsta av dem – odågan som gråtandes längtade tillbaka till London redan efter en träning hos United – nu stuckit för gott.
Dessvärre är Chris Smalling och Marcos Rojo tillbaka.
Samtidigt har ingen av de andra mediokra– vänligt formulerat– spelarna sökt lyckan någon annanstans.
Phil Jones, Andreas Pereira, Jesse Lingard.
Också Sergio Romero sitter kvar på bänken där han alltid suttit, även om jag misstänker att det är ytterst få både spelare och supportrar som har något otalt med honom.
Med både de Gea och Henderson som alternativ är det troligen ändå bäst för alla parter om vår trofaste andramålvakt ser sig om efter nya äventyr.
Så varför är det så tyst på transfermarknanden?
Det mest troliga svaret är att det beror på de astronomiska lönekuverten.
Manchester United är, som bekant, en av världens rikaste fotbollsklubbar, vilket innebär att vi kan erbjuda spelarlöner som få andra kan matcha.
Detta är en stor fördel när det gäller att locka nyförvärv. Emellertid är det en lika stor nackdel när det kommer till att skeppa oönskade karaktärer.
Det är just i detta som det finns en trolig förklaring till varför många av våra forna spelare hamnat på den apenninska halvön på sistone.
Bara häromåret beslutade man att införa skattelättnader på utländska fotbollsspelares löner i just Italien.
Plötsligt fick italienska klubbar större finansiella muskler vad gällde kontraktsförhandlingar med nyförvärv.
Dessvärre är det inte så enkelt att vi kan beställa envägsbiljetter till Italien för halva truppen.
Efterfrågan från andra klubbar, nya kontraktsförhandlingar och rimliga övergångssummor måste allt gå i lås.
Och med tanke pÃ¥ Ed Woodwards nya favoritmantra om att United hädanefter inte ska utnyttjas, utan enbart göra ”smarta affärer”, ser det inte ljust ut.
Det gÃ¥r inte att omvandla ”dÃ¥liga affärer” till ”smarta affärer” – det borde de om nÃ¥got ha lärt sig efter alla turer med chilenaren, som jag hädanefter vägrar nämna vid namn.
Ibland måste man välja mellan att bli utnyttjad av en klubb, eller av spelare i de egna leden.
Och: ”I’d rather have a hole in the squad than an asshole.”
Samtidigt ska det kanske viktigaste av allt också finnas för att en övergång ska gå i hamn: ambition hos spelarna.
En önskan om att fortsätta utöva sitt yrke, snarare än att sitta ut ett mastodont kontrakt.
Om en spelare som Phil Jones faktiskt haft en ambition att spela och prestera mellan sina skador hade densamme aldrig skrivit under sin kontraktsförlängning i februari förra året.
Nu kan han lugnt luta sig tillbaka och se pengarna rulla in, utan att så mycket som lyfta ett finger, fram till 2023 (!).
Kommer vi att bli av med några spelare innan fönstret stänger i oktober?
Det är jag övertygad om. Åtminstone en eller ett par kommer att omlokaliseras.
Även om det ännu inte hänt vidare mycket ska vi minnas att United också förra året var ute i det senare laget när det gällde att flytta på spelare.
Vad angår nyförvärv borde det också där ske något mer.
Och förhoppningsvis blir det sådana som faktiskt vill spela för klubbmärket, snarare än för att lönen ser trevlig ut.
Om ryktena stämmer kan en indikator på att vi lärt oss en läxa vara att vi tackade nej till Thiago, på grund av hans höga löneanspråk.
Fler beslut av den typen och vi kanske faktiskt rör oss i rätt riktning.
Res med oss till Manchester!