När vi trodde att vi inte kunde sjunka lägre … Med tre minuter kvar av ordinarie tid joggade Juan Mata, för dagen kanske Uniteds bäste, av Old Traffords gräs. In kom istället 35-årige mittbacken Rio Ferdinand, som gör sina sista månader som Unitedspelare. En mittback mot en offensiv spelare i det skedet av matchen brukar vanligtvis betyda att man vill bevaka sin ledning hela vägen in i mål. Den här gången betydde det enbart att David Moyes ville hålla siffrorna nere. På hemmaplan. Mot Liverpool FC. Så lågt har vi sjunkit – när vi trodde att det knappt gick att sjunka lägre. Ett steg framåt, två tillbaka verkar vara skottens mantra. Fy fan, det borde vara olagligt att utsätta fans för det här.
Manchester United-klass:
- Fansen. Sett över hela säsongen är det väl fansen, David De Gea och i viss mån Wayne Rooney som kan hålla huvudena högt. Har svårt att föreställa mig många andra klubbars fans sjunga högre än ärkerivalerna i slutminuterna, vid ställningen 0-3 på hemmaplan.
- Säsongens bästa räddning fick vi alla fall njuta av. Synd att den lille mannen från Sydamerika fick en chans till.
- Inställningen första kvarten. Med bara derbykaraktär, fight och tempo – då var United up for it i inledningen. Men när det sedan skulle spelas fotboll, då …
Horribelt, på gränsen till kvävande uselt:
- Offensiven. 18 mål på 14 ligamatcher på Old Trafford. Det är ett snitt på 1,29, vilket är det sämsta sedan Big Rons första säsong 1980/81. Makabert uselt. ETT skott på mål (Rooney i slutet av första halvlek) i en match av den här magnituden. Med Rooney, RvP, Mata (och Januzaj) från start. Borde vara omöjligt, men det var det alltså inte.
- Taktiken. Än en gång såg spelarna helt idé- och fantasilösa ut. Liverpool hade ett mycket rörligare och framförallt rakare anfallsspel. Carrick och Fellaini stannade djupt och när Mata skar in från kanten låg Rooney bakom eller bredvid honom i stället för framför. Ett helt obefintligt djupledsspel och dessutom har RvP anammat Hernandez offsidelöpningar på ett sätt jag inte sett honom göra tidigare.
Uppgivenheten
- Rädslan? En känsla av att rädslan för att förlora var större än motivationen att vinna infann sig hos mig. Det märktes också att det var två lag som befann sig på varsin sida på självförtroendespektrat.
- Trötthet? Visst såg spelarna helt färdiga ut i mitten av andra halvlek? Trots att vi numera spelar en gång i veckan verkade de totalt utpumpade. 43 procent. United har inte ens vunnit hälften av ligamatcherna hemma.
- The Partnership. Rooney och RvP hittar varandra sämre än min lokalsinnebefriade pappa gör i sitt eget hem. Tragiskt. RvP framförallt är helt under isen och är nog den av spelarna som sjunkit lägst jämfört med förra säsongen.
David Moyes:
- För första gången fick jag en känsla efter att ha gått iväg från datorn direkt efter matchen att jag skulle kunna komma tillbaka och se rubriken ”Manchester United sack Moyes”. Jag undrar hur mycket stöd, förutom Fergie, han har i styrelserummet efter detta? Och om pamparna verkligen är beredda att ge just honom en eller ett par miljarder att bygga ett lag för. Efter WBA förra helgen, som var ett klart steg framåt och en av de bästa matcherna United presterat i ligan under säsongen, så var det här inte bara två steg bakåt. Det var ett maratonlopp åt fel håll. Och nu har han faktiskt tre spelare som är ”hans” att använda: Fellaini, Mata och Januzaj – men ändå presenteras ingen klar fotbollsfilosofi.
- Att han lät RvP spela 90 minuter i dag är på gränsen till skäl för avsked bara det. Fixar han inte Olympiakos och klarar åtminstone kryss i derbyt tror jag faktiskt på allvar att det blir bye-bye.
Mark Clattenburg:
- Jesus, vilken match han hade. TRE straffar mot United var 1,5 för mycket. Jag köper Rafaels hands, i en liten mån också Jones ryggsäck på Allen (det flockades inte spelare som protesterade kring Clattenburg) – men Sturridge filmning var så jävla dålig att det inte var klokt. Bedrövligt domslut. Fullständigt. Clattenburg var lika usel som United.
- Re: Rafael. Skulle ha rykt om han ansåg att handsen var avsiktlig, vilket han per automatik borde ha ansett eftersom han blåste för straff.
- Re: Jon Flanagan. Skulle givetvis också ha haft ett rött i andra halvlek.
- Straffsituatoner åt andra hållet fanns det några stycken också: Handsen på Johnson, Skrtls stopp av Rooney (tveksam, men det har blåsts för sånt) och så Mignolets mangling av Vidic. I det fallet blåser dock domaren för straff kanske 1 gång på 1000 vilket är ytterst märkligt.
Sist:
- Hypotetisk tanke: Det hade varit intressant att se vart matchen tagit vägen om 1) Rafael inte rört bollen med handen och 2) Jones inte liftat med Joe Allen direkt i andra. Inte för att jag tror att vi hade vunnit, men jag tror inte att det hade blivit 0-3 heller. Första kvarten lovade om inte gott, så i alla fall lite kämpatag från spelarna. Jag tror jag andades först 15-16 minuter in.
- Fega valet blev lätt. När Chris Smalling och Jonathan Evans inte fanns tillgängliga stod det mellan Vida och Rio, vilket gjorde det enkelt för Moyes. Frågan är om han tagit Smalling om denne varit hel? Men nu ställs frågan på sin spets om Vidic verkligen kommer tillbaka i laget efter sin avstängning.
- Sorglig lycka. Gladde mig åt att Gerrard inte fick med sig matchbollen. Det är ju bedrövligt att det ska behöva få en att dra på smilbanden.
- Lynchning coming up? Återstår att se hur mycket fokus som kommer att ligga på Sturridges filmning i media den närmaste tiden. Min gissning är att det ägnas minimalt intresse.
- Mexikanen gone? Javier Hernandez instagrammade i går om tuffa tider, typ, och i dag fanns han inte ens med på bänken. Spelat färdigt i klubben?
- Hattrick i straffar. Kan inte påminna mig att United NÅGONSIN fått tre elvameters emot sig på Old Trafford förut. Kanske kan något orakel minnas det?
Den enda fördelen med det här resultatet är att vi kom längre ifrån en plats i Europa League. Samtidigt är kanske spel i Europas pseudoturnering den spark i röven spelarna behöver för att inse hur lågt dom sjunkit. Icke att förglömma dock: Vi har både grekerna och city kvar på hemmaplan.
Det kommer att bli mycket värre under våren. Det är den bestämda känslan som infinner sig denna sorgens dag.