Ska vi ta och sväva iväg lite efter 4-0-vinsten mot QPR? För några minuter föreställa oss att det är ungefär så här bra United kommer att vara under resten av säsongen, oavsett motstånd? Jag tycker det. Det var så oerhört länge sedan det svävades iväg. Senaste gången jag for upp i sjunde himlen var under de 30 sekunderna euforin i samband med Evras ledningsmål på Allianz Arena varade.
Så varför inte nu?
Let’s do this.
Nuvarande tabell ger oss en niondeplats (jämför med två poäng mer och en femteplats i fjol) och hela sju poäng upp till serieledaren (två vid samma tid i fjol). Chelsea har inlett mäktigt och trots att vi inte ens kommit in i oktober ser de läskigt svårstoppade ut. En skada på Costa och/eller Fábregas och saker kan förändras ganska snabbt.
United Ã¥ sin sida väntade lite längre med att börja säsongen pÃ¥ allvar, men 4-0 mot Rio och hans nya arbetskamrater la upp en hyfsat hög ribba. Vi använder det som utgÃ¥ngspunkt i resonemanget och tar oss vidare till kommande fem drabbningar och slaktlägen. Notera gärna att det snart är ett 15 dagar lÃ¥ngt uppehÃ¥ll igen som skulle kunna sabba aningen i det färska samspelet med landslagsspelarna – det har blivit nÃ¥gra nya som bekant – men det är ändÃ¥ inget som totalt sett stör eftersom det finns tid för övriga att anpassa sig ytterligare till ”FILOSOFIN”.
I normala fall, pre-Moyes, hade jag räknat in minst tio poäng från de fyra första. Post-Moyes, pre-LVG hade jag varit frestad att vara nöjd med sju. Men med LvG, di Maria, Falcao, Blind et.al säger jag att 12 är det enda vettiga resultatet. Jag är fullt medveten om att spelet kommer att fortsätta hacka, oavsett om 4-3-3 eller 3-5-2 skickas ut, men United har nu så pass mycket individuell kapacitet att det ska bli vinster likväl. Di Maria kan köra en solräd, Falcao kan cykla in ett par bollar och Herrera straffområdesdjupledslöpa in några här och där. Så länge Young och Valencia hålls på bänken eller läktaren är det faktiskt helt möjligt.
Med dussinet ytterligare pinnar i ryggsäcken inför Chelsea på hemmaplan kan vi vara i ett läge där vi faktiskt skuggar oljelaget från Ryssland. Och då jävlar är det trombstyrka på medvinden på Old Trafford. Chelsea kommer inte heller med några lättare nedjoggingpass i bagaget. Nej, ryssen ska innan samtliga dessa fyra ligamatcher – som innefattar möten med både Arsenal och city – spelats hinna med TRE i Champions League och EN i ligacupen. Så medan United spelar max 360 minuter innan Mourinhos besök kommer motståndet ha avverkat dubbelt så många (720, varsågod). Det är självklart att det är positivt för United (jag har ju svävat iväg) att matcherna inte kommer tätt inpå varandra så det är en enorm fördel att inte behöva slita på spelarmaterialet. Inte en enda spelare i United ska kunna säga sig vara sliten någon gång under säsongen. Det håller inte.
Söndag kväll 26 oktober, efter 3-0 och en magisk överkörning, står vi där med 20 poäng och är om inte i den absoluta toppen så i alla fall inte mer än någon poäng bortanför den. Sounds good, eh? Då kan jag stoppa upp min femteplats långt upp i Mumindalen.
End of the svävande. Nu ska jag fundera på var Ronaldo ska passa in när han återvänder.
