Embed from Getty Images
They were there for the taking, som det heter på öarna.
Men efter två omotiverade, obegripliga, oförglömliga hjärnsläpp på sju minuter var derbyt i princip över och kommande vecka blir en plåga för alla röda i Manchester. Det är i ljuset av det jag ser på den här förlusten. 0-1, borta mot mästarna med en man mindre och en backlinje bestående av mittfältare och nybörjare – och ändå var 1-1 i slutet inte en otänkbarhet. Smallings galenskap gjorde det extra slitsamt att se United ligga på för en kvittering. Det finns roligare sysselsättningar än att hitta ljuspunkter i kryss och förluster vecka efter vecka. Fast vad är alternativet?
Hittade ljuspunkter:
- Trots Evansreprisen med tidig utvisning föll inte United igenom och var i slutet faktiskt nära att stjäla en osannolik poäng. Bättre huvudspel från Fellaini (han är faktiskt oväntat dålig i huvudspelet), en mindre bra insats av Hart på Di Marias avslut och ett skott från Rooney och United kanske grejat det.
Mer ljust än mörkt:
- Precis som tidigare är det både nytert och med tillförsikt vi får se på det här för alternativet är att skita i allt. Första halvlek, framförallt första 15-20 minuterna, var det United som skötte taktpinnen. På Eastlands, mot mästarna. United avslutade med att pressa för en kvittering, med en man kort. Embryot fortsätter växa, men det verkar inte finnas någon genväg för att påskynda förlossningstidpunkten.
- Wayne Rooneys andra halvlek. Vi fick till och med se prov på den gamle, gamle Wayne i en magnifik löpning som tyvärr slutade med ett felbeslut. Lyckades visserligen inte med så mycket annat i offensiven, men det var inte att vänta efter en månad borta från laget. Jag väljer även här att se ljuset. Men var tanken att han skulle spela riktigt så djupt i första halvlek?
- Paddy McNair. Visade samma klokhet och lugn som under tidigare framträdanden. Jag är i det läget att jag inte ens blir orolig när han spelar.
- Daley Blind. Börjar luta åt att han är det viktigaste köp LvG gjorde i somras.
- David De Gea. Han och Courtois lär göra upp om en plats i PL-elvan när vi närmar oss våren 2015.
Skymning:
- Efter mötet med Chelsea skrev jag att det inte är roligt längre med trasiga backar. Det blev inte skrattfest i dag heller. Först meddelades Rafaels frånvaro med en ”knock”, därefter bestämde sig Chris Smalling för att inte ens spela 40 minuter och i början av andra fick Rojo för sig att det var nog med fotboll på ett tag. Axeln ur led skojar man inte med så minst någon månads frånvaro kan vi räkna med där.
- Nionde backlinjen från start på elva matcher är bisarrt. Fyra olika mittbackspar under en och samma match likaså. För att sätta det i perspektiv spelade Brown-Vidic-Rio-Evra 29 matcher tillsammans från start säsongen 2007-08. Och Chelsea som kört Ivanovic-Terry-Cahill-Azpilicueta/Luis nästan hela hösten.
Totalt jävla mörker:
- Är det någon som vet hur idiotiskt det var så är det Christopher Smalling själv och det måste svidit som satan för honom att be om ursäkt i omklädningsrummet. Det måste vara straff nog att veta att hundratals miljoner människor runt om i världen är besvikna, arga, vansinniga – hela spektrat på fel sida myntet – men det går inte att låta bli att kritisera honom här också. Kort nummer ett är speciellt idiotiskt eftersom han hade god tid på sig att sluta följa Joe Hart, kort två är speciellt idiotiskt eftersom han sex minuter tidigare hade god tid på sig att sluta följa Joe Hart men ändå inte gjorde det.
- Poängskörden. 13 poäng på 10 matcher är 1,3 i snitt, vilket efter 38 matcher skulle betyda 49 när säsongen är färdigspelad. Oavsett hur många ljusglimtar vi får se under matcherna är det ju inte framstegen som räknas – det är poängen. Det är dags att dra igång en svit snart, Louis, så din vinstprocent på 27 går upp fortast möjligt. Niondeplats med hälften så många pinnar som serieledarna är helt surrealistiskt, egentligen. Sämsta säsongsstarten sedan 1986-87, förresten.
- Sex raka bortamatcher utan seger. Vi får gå tillbaka till april för att hitta senaste trean. Tack och lov (?) är Arsenal next up för en resa.
Till slut:
- Inte en enda Manchestergutt på planen i något av lagen. När hände det senast i ett derby?
- Angel Di Marias hörnor? Vad handlar det om? De sista två var bedrövliga. Att få en chans till efter att ha slagit den låga, ofarliga, och därefter slå en exakt lika dålig är otroligt. Jämfört med frisparkarna är det som natt och dag. Märkligt värre.
- Utan diamant kommer ADM alldeles för ofta bort från spelet. I dag försökte han komma in centralt och påverka mer än han gjorde mot Chelsea, men han måste få bli mer delaktig, helst få bollen i fart med näsan mot motståndarmålet.
- Innan situationen när Smalling fick sitt andra gula – eller tog det snarare – visade Antonio Valencia varför han är högerytter och inte högerback. Det var inte enda gången han var fel i positionsspelet heller. Han och Januzaj hade ingen free-flowing anfallsdag direkt. Valencia hade dock fler plus än minus, totalt sett, i defensiven. Men jag tar Rafael alla dagar i veckan.
- United brukar köra skada(or)-rött-straff i en treenighet. Det borde i ärlighetens namn ha varit så i eftermiddags också. Den klaraste var Rojos på Toure.
- Men Mike Oliver borde lika ärligt ha skickat Zabaleta av planen. En kapning i första som var givet gult följdes upp av en som han fick varning för i andra. Sen har vi den omtalade Joe Hart-situationen med domaren själv. Den har jag inte kikat på än.
- Jag hade faktiskt en bra känsla strax innan kickoff. Jag trodde faktiskt att vi skulle vinna det här. Jag är också övertygad om att vi hade grejat minst kryss med 11 man.
- Vi är redan uppe i tre röda kort: Blackett, Rooney och Smalling.
- Skadelistan sedan vårens sista match mot Southampton är inget skämt. Den är reell så det sjunger om det.
Skulle vara intressant att se matcherna spelas om med fulla trupper i alla lag. Hur mycket skulle förändrats?