Manchester Evening News körde den enbart hypotetiska frågan som aldrig kan bli aktuell i vår uppfattning av hur verkligheten ser ut: Vilken skulle Uniteds bästa elva vara om alla spelare i truppen fanns tillgängliga? Vi hänger på, enbart på grund av att det är landslagsuppehåll (för tredje gången redan, tack Michel!) och att det faktiskt är kul att spekulera. Ibland.
Först och främst måste vi bestämma taktik och med tanke på att inte ens Louis van Gaal vet vilken formation som är den optimala för (den visserligen sargade) truppen så är vi ursäktade om vi kör något helt annat än det United ställt ut hittills.
En renodlad 4-4-2 är inte dagens mest moderna och mest nydanande, men med rätt spelare i rätt roller så kan den ändå vara oerhört effektivt. Så jag går all in på det, trots att United inte längre har någon Giggs eller Beckham som slickade linjerna. Det här skulle vara min förstaelva om alla spelare var hela och – kanske lika viktigt – i form:
Målvakt: David De Gea.
Gjorde illa ett arbetsredskap häromdagen men skulle vara etta även om han tvingades amputera båda händerna och dessutom tvingades spela barfota med bindel för ögonen och två spikar i öronen.
Högerback: Rafael da Silva.
Utan konkurrens den bäste på positionen i klubben då varken Valencia, Jones eller Smalling är i närheten av Rafaels klass. En av ligans allra bästa till och med. Dessutom är han numera en av kulturbärarna i klubben, den som ska föra vidare till killar som Blind och Rojo vad United handlar om egentligen. Det är nog så viktigt när United förvandlats i riktning mot en storklubb i mängden.
Mittback: Phil Jones.
En framtida kapten ska förstås vara gjuten i en förstaelva och jag ser Jones som ett av få alternativ som ersättare när Rooney antingen lägger av eller blir en bit part-player. Han har det som ibland kallas för grundförutsättningarna att lyckas som både mittback och kapten: Snabbhet, tuffhet och inställningen.
Mittback: Jonny Evans.
I mina ögon den bäste mittbacken i truppen när han är i slag: Snabb, följsam, spelläsare av stora mått och med två nästan lika känsliga fötter. Tyvärr på gränsen till Wes Brown-esque i frågan om att förlänga sitt skade-cv, vilket förhindrat hans utveckling till en ännu större back. Hade han fått kontinuerlig speltid under alla år hade han haft möjligheten att vara en av världens allra främsta. Nu har jag tyvärr inga förhoppningar längre – Jonny blir 27 i januari – om att det ska bli verklighet. Men i ett rent hypotetiskt resonemang är han given.
Vänsterback: Luke Shaw.
Rojo är enda rimliga konkurrenten här, men i ärlighetens namn är ju Rojo ingenting annat än en backupspelare i det egentliga Manchester United som gömmer sig bakom skadorna och avstängningarna.
Högerytter: Adnan Januzaj.
Nu funkar ju inte ”ur form”-argumentet här eftersom arbetshypotesen är att samtliga lirare är i facket på andra sidan spektrumet, men annars skulle Addie J inte vara i en elva. Dock: När han utmanar, dribblar, skär in, skjuter, drar in genomskärare – då är han given. Speciellt med tanke på att hans främsta konkurrenter om platsen heter Antonio Valencia och Ashley Young.
Innermittfältare: Daley Blind.
Carrick är kanske i grunden en bättre fotbollsspelare, han är onekligen en bättre passningsdito, och det är möjligen lite väl tidigt att sätta en Blind i form före en Carrick i form här. Jag ångrar faktiskt mig lite medan jag skriver de här raderna, men jag har också en ologisk framtidstanke med den här elvan och där ligger Daley något årtionde bättre till än Geordien.
Innermittfältare: Ander Herrera.
Kan inte Carrick spela bredvid Blind då? Nope, icke så. Herrera må inte vara bättre som spelare, men han är bättre i en offensiv position på mittfältet – om det råder inga tvivel. Verkar inte vara uppskattade av Louis, men det hindrar inte mig. Under de framträdanden han bjöd på fram till sin revbensskada växte han snabbt till en mina favoriter i laget.
Vänsterytter: Ángel Di Maria.
Vänta nu? Har inte du skrivit att Di Maria behöver hänga mer i mitten för att bli mer delaktig i spelet? Hur kan du då sätta honom på kanten själv i ditt lag? Just av anledningen att man i dagens fotboll inte slickar några linjer ens om man står som kantlirare i en basic 4-4-2-elva. Ángelito har förtjänat förmånen att ha en helt fri roll, men då kan han vaggas in i föreställningen om att det betyder någonting på vilken plats han ska stå när matchen kickas i gång.
Forward: Falcao.
Lätt lagets vassaste anfallare, sett till målgörandet som ju är en lagom viktig del av en fotbollforwards visitkortspresentation. Jag längtar innerligt efter att få se honom i 10-15 matcher i följd, sprutande in mål á la Ruud. Om det är en utopi eller inte lär vi bli varse snart, men enligt José Pekerman står det inte på förrän Garcia blir ”en av de bästa spelarna i United någonsin”.
Forward: Wayne Rooney
Här var det ett av de svårare besluten att ta: En Rooney i form vs en RvP i form är ingen enkel fråga. Men med tanke på att Falcao redan är i slag behövs inte två så högkvalitativa avslutare i laget och även om just slit och springande på egen planhalva inte är en fråga som bör ligga högt på en anfallares uppgiftslista så är det inget som skadar i denna hypotetiska elva med knappt ett dussin lirare i toppform. Att han hänger högst upp och fortfarande (?) är kapabel till mål från ingenstans bidrar till valet. Och att han är några år yngre än sin holländske kamrat.
