Embed from Getty Images
Då var då den här resan utan förluster slut – för den här gången åtminstone. Det var förstås oundvikligt att Uniteds svit till slut skulle spricka med tanke på hur spelet sett ut. Det går inte att förlita sig på självmål, fasta situationer och individuell, plötslig briljans hur länge som helst.
Den här gången finns inga som helst ursäkter för ytterligare en bedrövlig insats. Spelarna är friska och hela, Louis van Gaal har sina stjärnvärvningar tillgängliga, han har haft ett halvår på sig med filosofin – och ändå har de två matcherna mot Southampton visat att Koeman förfogar över ett bättre fotbollslag.
Vi fick se Manchester United av i dag i ett enormt stort, jävla, tomt, trist nötskal. Och vi lär få se det igen flera gånger innan snön smält bort för denna gång.
Bäst:
- Kanske, kanske, kanske, kan den här förlusten få Den Envise från Nederländerna att inse att experimentet med 5-3-2/3-5-2 inte fungerar. Men jag tvivlar. Han verkar ha satt all sin prestige i att få United att bli ”bäst i världen” med just 3-5-2.
- Luke Shaws blockering på Pellés skott i början av andra. Minns ingen annan högkvalitativ prestation från någon annan Unitedspelare.
Behöver inte straffas med x antal piskrapp med handduk i duschen:
- Antonio Valencia. När Antonio Valencia är den farligaste spelaren i en offensiv med Mata, van Persie, Rooney och Di Maria kan de intresserade i framtiden förstå hur det såg ut utan att ens behöva se matchen eller kolla på hans inläggsstatistik. Den här gången var han faktiskt sämre bakåt än framåt.
- David De Gea. Så klart. Inte konstigt att han tvekar om en kontraktsförlängning när han från första parkett tvingas uppleva detta.
Usch:
- Nästan alla andra spelare. Hemskt att se så många på papperet (just det) skickliga lirare vara så oskickliga tillsammans.
- När Michael Carrick, som nästan ALDRIG drar på sig en frispark ens, får ett gult kort – då är det illa.
- Juan Matas trippel i slutet. Trots ytterligare en erbarmlig Unitedinsats kunde det mycket väl ha givit en poäng om den lille spelfördelaren haft bättre mottagning på GPS-sändaren i foten. Serverades två gånger av Blind och en gång av Valencia på kort tid och borde, skulle, ha gjort minst ett mål.
- Matchen! Ungefär lika roligt och underhållande som att sitta i väntrummet hos tandläkaren och leta efter något sönderläst resemagasin att läsa medan man försöker glömma vad som ska hända när tandsköterskan hämtat en och mannen som är intresserad av tänder sätter på sig ett visir och ber dig öppna munnen samtidigt som borrljudet går igång.
- Jag förstår inte varför United blivit så oerhört skickligt på att – efter att ha råkat komma halvvägs in på motståndarnas planhalva – hitta vägar att passa bollen tillbaka så långt det bara går. Gärna ända ned till De Gea. Det är one-touchar, ibland till och med klackar, allt för att få bollen så långt från motståndarnas mål som möjligt.
Horribelt:
- Louis van Gaals val av taktik. Och att han envisas med den här formationen trots att den på typ 25 halvlekar fungerat bra i 3. Koeman behövde inte läsa hela boken ”Att försvara på Old Trafford” – det hade räckt med första kapitlet. Man ”punktmarkerade” nästan killar som Carrick och Rooney och lät Chris Smalling, mannen som är på andra sidan Paul Scholes i kolumnen över bäst passningsspelare i världen, sköta uppspelen. Enkelt och effektivt och LvG lät det bara bero.
- I de fem senaste ligahalvlekarna har United haft TVÅ avslut på mål. Ett var 113:e minut. Och om jag miss rätt så var både Falcaos och Jones mot Begovic båda efter fasta situationer. Fruktansvärt effektivt.
- Louis van Gaals val av byten. Shaw – Blackett? Ytterligare ett ”fitnessbyte”? Fellaini? Blackettbytet var extra talande med tanke på att han dels upphävde offsiden och dels inte fick bort bollen från mållinjen – medan Koemans inhoppare var den som placerade in den.
Sist, innan gravölen letar sig in i blodet:
- Det här var alltså första gången på fem år (Arsenal, maj 2009) som United på hemmaplan misslyckades med att träffa motståndarnas mål på 90 minuter.
- Okej att Falcao var medioker senast, men att i stället ha tre mittbackar på bänken?! What’s that all about? Vad tänkte Radamel då när han lämnade Old Trafford innan matchen kickade igång? (Om han nu gjorde det, men han känns som en man som skulle kunna göra det i det här läget).
- Louis van Gaal har lika många poäng som David Moyes hade efter lika många matcher i fjol. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.
- Experimentet med Rooney på mitten avslutas givetvis omedelbart nu. Dels är han bättre som anfallare, dels vill han hellre spela anfallare och dessutom har han varit helt bedrövlig på den positionen i de två senaste matcherna. Och det har inte varit mot Real Madrid eller Bayern på bortaplan.
- Precis som under den vedervärdiga fjolårssäsongen fortsätter sviter att brytas även under den nye managern. Det här var Southamptons första vinst på Old Trafford sedan året då Ben Johnson fuskade till sig 100-metersguldet i Seoul.
- Vad ska han göra med Ángel Di Maria? Det är en av många frågor han har att ställa sig.
- Det är en bit kvar, kan vi säga utan att behöva ta i så vi spricker, innan Louis van Galls målsättning om att göra United till ”the best team in the world” blir verklighet.
- Men jag gillar att jag blir förbannad och irriterad och arg och hela spektrat. Förra säsongen var det otäckt med likgiltigheten som slog in när ännu ett L skrevs in i formkurvan. Jag vill aldrig känna mig likgiltig igen.
- Jag kan också avslöja, exklusivt här och nu, att det inte är lättare att acceptera och tåla ”Carrick. Blind. Carrick. Shaw. Carrick”-kommenterandet en sån här kväll. Hatar det djupt och innerligt.