Embed from Getty Images
Tja, vad ska man säga om det där? Gå till statistiken och konstatera att United hade mest boll, flest avslut, mer hörnor och trösta sig med att spelet trots allt var mer underhållande på länge? Eller vara nöjd med att det var blott förlust nummer 2 på de 20 senaste?
Alternativen är som vanligt många, oavsett om det blir vinst eller förlust, men jag väljer att påstå att det här var en match United inte skulle ha förlorat. Kanske inte vunnit heller, men absolut inte förlorat. Inget lag förtjänade att vinna, men gör det ena dubbelt så många mål som det andra så är det förstås helt i sin ordning.
Men jag håller delvis igen i kritiken medan jag kokar av ilska och frustration över de uteblivna poängen. Jag struntar åtminstone aningen i ”tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin ångrat”.
Fan.
Enastående!
- Anfallet som gav 1-0. Fullkomligt magnifikt och en upprullning ur den högsta skolan. Ett sånt som kan visas på utbildningar, födelsedagar, jubileum, regeringsförklaringar … you name it.
Värt några positiva rader:
- Luke Shaws första halvlek. Efterlyste en upptrappning från Shaws sida senast och det fick i alla fall se tecken på se i dag. Och märk väl, här snackar jag i offensiven. I defensiven hade han lite problem även om jag tycker att det var mer snyggt av Ki än dåligt av Shaw vid kvitteringen.
- Ashley Young.
- Första halvlek överlag. Högt tempo, hög press, underhållning på hög nivå i jämförelse med Uniteds tidigare bortamatcher under 2015.
- Majoriteten av spelet i andra halvlek fram tills 1-2. Minuterna innan TURMÅLET började trycket på Swansea bli mäktigt, dock utan chansskapande en masse.
- David De Geas millimeterprecis in- utsparkar till Marouane Fellainis bröst i första halvlek. Precision!
- Förutom en superb avslutning som gav 1-0 stod Herrera även för en Ashley Young-ish räddning på mållinjen. Ska inte falla i glömska.
Håller inte i längden:
- Tänk att vi har killar som Wayne Rooney, Robin van Persie och Radamel Falcao att tillgå och ändå får till så otroligt lite intressant i offensiv väg.
- Marouane Fellainis sparkande på motståndarna. United fick EN frispark under första halvlek. Det blåstes för nio totalt, Fellaini stod ensam för fyra. Karl’n drog på sig tre frisparka på egen hand på 20 minuter. Bisarrt.
- Jag vet inte riktigt vad LvG vinner på att alternera McNair och Valencia som högerbackar och låta Rafael ruttna i reservlaget, men det är en position som måste åtgärdas snarast möjligt. Helst skulle ett fönster vara öppet nu.
- 3 segrar på 13 bortamatcher! Crystal Palace har lika många.
- Trycket efter paus skapade inte särskilt mycket i riktig chansväg. Vilket också varit Uniteds stora problem under 2013-2015. Skulle vi spela matcher utan sista tredjedelen på planen skulle United vara mästare och då har vi killar längst fram vars gemensamma lönekonto nästan kommer upp i en årsbudget för ett medelstort företag.
Horribelt:
- Hörnorna. Swansea hade fyra hörnor under matchen. Tre av dem träffade en medspelare. United hade 10 varav ynka 1 lyckades pricka en Unitedspelare och då valde Marcos Rojo att sätta nicken tolv meter över. 75-10 i procent i hemmafördel.
- Reaktionen efter 1-2. Hemskt, hemskt, hemskt. Skapade i princip ingenting, nothing, nada, niente i offensiv väg efter det. Framförallt uteblev det viktigaste: Avslut på mål. Den ende som överhuvudtaget träffade mål efter Herreras 1-0 var Robin van Persie. Och det avslutet minnst jag inte ens (efterlyste påminnelse på Twitter och fick det i form av ”strumprullaren på Rooneys framspelning”.
Sista jag skriver innan jag påbörjar resan in i lördagsdimman:
- Ungefär 25 sekunder innan ett av 2015 största turmål satt i nätet bakom De Gea tänkte jag ”det här är som upplagt för ett Swanseamål from nowhere”.
- Rafael da Silva upplever just nu sin allra tyngsta period – förutom de 2000 rehabtimmar han genomgått – som Unitedspelare. Trots att han figurerat i tre U21-matcher är han inte i närheten av startelvan och får då se en mittback och en yttermittfältare turas om att låtsas vara högerback i stället.
- Jones före Smalling igen alltså? Jag tycker det är lite märkligt då Smalling-Rojo sett bäst ut av de 248 mittbackskonstellationer United provat sedan Den Gamle lämnade skutan.
- Inte bara Rafael lider pin av Unitedspelarna just nu: Juan Mata fick för femte matchen i rad inleda på bänken (han har inlett 2 av de senaste 9) och än en gång förstod jag inte varför. Fellaini må ha tuttarna, men Mata har ju fötterna.
- Läste någon som föreslog att Wayne Rooney hädanefter skulle sluta använda sin förstatouch. Det kanske vore en idé. En annan vore att be motståndarna sluta blockera hans skott, då jag får för mig att de blockeras hela tiden.
- Vilka spelare har egentligen blivit bättre under 2014-15 (mer än DDG som inte kan sluta utvecklingen) än de varit 2013-14?
- Det här var en förlust som trots allt sved något alldeles oerhört, vilket å andra sidan känns oerhört bra. Inte förlusten så klart, men att jag mår riktigt jävla illa av noll poäng. För man vill aldrig vänja sig vid likgiltigheten som poppade upp då och då under Moyes och som även hotat att ge sig till känna efter några oavgjorda resultat under Louis van Gaals ledning.
- Ni som hängt med ett tag vet att jag tippade United som femma inför säsongen (dock innan Di Maria och Falcao anslöt) och jag har svängt fram och tillbaka om det verkligen var en placering jag fortfarande trodde på då United av flera outgrundliga anledningar lyckats hänga kvar bland topp fyra. Laget har faktiskt inte varit borta från Champions League-kval sedan omgång 11, men en dag som denna känns plats 5 mer rimlig igen. Hur bittert det än verkar.
- Jag är lite stolt över att jag låtit bli att spy galla över Antonio Valencia i mitt inlägg.