Embed from Getty Images
Louis van Gaals erkännande innan matchen i kväll att topp 4 är ”en titel” för United är talande för Uniteds situation post-Fergie. Det har knappast varit någon dans på röda rosor, vare sig under Moyes eller van Gaal. Men efter den imponerande överkörningen av Spurs har Manchester United otroligt nog till och med andraplatsen i egna händer med endast nio matcher kvar av säsongen.
Det är en anledning till att fotboll är världens bästa – och en oerhört komplex – sport.
United bjöd hur som helst på den bästa halvleken under 2015, den mest sevärda sedan motsvarande 45:a på White Hart Lane i december, och det var en fröjd att se (nästan) från start till mål. Det var för en kväll som om ingenting förändrats sedan den gamle hamnarbetarsonen valde pensionärens väg.
Moyes hade sina 5-0 i Leverkusen – det här var van Gaals höjdpunkt. Hittills, bör tilläggas. För hålls ångan uppe på Anfield kan vi få se en minnesvärd Unitedspurt i vår, och det skulle väga upp för så oerhört mycket.
Förtrollande:
- Första 2700 sekunderna var andlöst bra. Jag har ibland som riktmärke att ju oftare och längre jag håller andan, desto bättre lirar United. Under del ett av dagens match kom jag på mig flera gånger än på mycket längre med att sitta och inte andas. Då händer det mycket. Det påminde stundtals om handboll där det handlar om att få ett numerärt övertag på motståndarna – ett så kallat räknefel – och sen bara slå till. I första halvlek såg det ibland ut som att Unitedspelarna hade hur mycket tid som helst, var övergödda på självförtroende och motståndarna jagade skuggor. Det mesta som krävs för att vinna en fotbollsmatch fanns: aggressivitet, fart, rakt spel …
- Firandet från kaptenen var i klass med Gazzas i EM 1996. Målgester när de är som allra bäst!
Mästarklass:
- Wayne Rooney. Hans insats präglades av mängder av delikata nummer. Insatsen vid 3-0, nedtagningen, framspelningen till Fellaini, rensningen i 88:e, firandet! Det kanske var en tanke med van Gaals plan att reta sin kapten med att lira honom som mittfältare.
- Andra halvlek. Visst hade man hoppats på en likadan andra halva, men det vore naivt i det här läget. I stället stod United för en klassiskt professionell ”spela-av-matchen”-insats efter paus i stället. Spurs hade ingenting, inte ens ett avslut förrän i 89:e minuten. Och då har vi David De Gea.
- Fellainis djupledslöpning och avslut! Helt sanslöst, när man tänker efter, att United använder sig av ligans bäste ”bröstare” och en av de bättre huvudspelarna, i den fasen när man har Falcao på bänken. Men handen på hjärtat: Hur många tror att Radamel hade satt den där i bortre med samma effektivitet som Marouane?
The Manchester United we want:
- Michael Carrick-Ander Herrera. Potentiellt en giftig kombo, och Mata som skar in från kanten, fungerade den utmärkt i kväll. Båda har det (som ser ut att vara det) enkla, snabba spelet i blodomloppet.
- Samtidigt som man ska vara försiktig med att döma ut laget efter en bedrövlig insats, så ska man vara lika försiktig med att lyfta laget till skyarna efter en strålande. Men med tanke på hur svältfödda vi varit på helgjutna, professionella, självklara 90 minuter är det svårt att hålla tillbaka glädjen. Det här var exakt vad som behövdes för att hålla liv i våren för oss fans. Fram tills söndagen kommer våren att kännas extra välkommen efter den här insatsen.
- Bortsett från Phil Jones bisarrt märkliga första tre minuter var engelsmännen inte ens nära att tappa den omtalade Harry Kane. Marcos Rojo argentinska gauchokropp blev inte så saknad som jag fruktat.
- Daley Blind. Var lite orolig med honom som vänsterback med tanke på hans icke-Bolt-snabba ben. Men hans Sheringhamhuvud väger upp för så mycket som hans spiror saknar. Klassinsats rakt igenom från holländaren, kryddad med bollen som startade anfallet till 1-0.
Negativt då?
- Helt ärligt? Vad skulle det vara? Inga skador, nollan, stensäker vinst, högklassigt från Nej, ärligt talat kan jag inte hitta någonting. Möjligen Phil Jones inledning på matchen, men den blev till slut bara en parentes. När fansen på läktaren kan gå igenom Cantona, Giggs, Solskjaer, Park med flera i hyllningssånger säger det mycket om matchbilden.
Sist:
- Ingen Falcao, ingen Di Maria, och då dyker det här upp. Senast vi mötte Spurs saknades också Di Maria medan Falcao spelade. Skillnaden var då att vi hade 0-0 efter första halvlek …
- Rafael är inte helt nedfryst i Antarktis! Första minuterna Premier League-fotboll under 2015! Och vi minns alla vad han gjort tidigare på Anfield.
- Nio matcher kvar av Louis van Gaals debutsäsong och han kan potentiellt ta United till allt mellan placering 2 och 7. Det är ett hav i skillnad resultatmässigt, men poängmässigt skiljer det ynka sex poäng och vi vet alla vilket spelprogram United har kvar …
- Andreas Pereiras debut var dels ett statement över hur överlägset United var, dels ett statement att United fortfarande kan använda spelare som fostrats i akademin och dels (kanske) ett försök att inte tappa ytterligare en spelare The Pogba Way.
- Startar Di Maria verkligen på Anfield? Istället för vem? Ja, det borde ju rimligen var Mata som petas. Men spanjoren var ju allt annat än dålig i dag och LvG är inte känd för några sentimentala eller marknadsmässiga ådror (förutom när det gäller kaptenen) så kanske Ángelito får nöja sig med bänken? Eller? Nej, det tror jag faktiskt inte. Men det är så kallade angenäma problem för Den Envise.