The Failure of Paul | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Ett under 2017 segerlöst Liverpool med flera nyckelspelare frånvarande kom till Old Trafford och pressade sönder United – som dock tack och lov uppbådade styrkan att fixa en poäng.
Matchen var ofantligt fylld av misstag, men saknade knappast glöden som vi kräver när de här två lagen stångas med varandra. Sista tio kan det inte ha dragits många andetag från lagens fans runt om i världen.
Jag gissar att tränarna är lika nöjda/missnöjda i kväll: Mourinho med tanke på insatsen, Klopp med tanke på den sena kvitteringen. Allra mest besviken bör dock Paul Pogba vara. Han borde utöka sin emojisamling direkt, med en ledsen gubbe.
Get in:

Kvitteringen var i princip matchens enda riktiga glädjeämne, men det var å andra sidan en sån händelse som ger utslag på Richterskalan. Och att det var just vår enastående svensk som stod för det var lika överraskande som att Fellainis inhopp skulle bemötas med suckar.
Ander Herreras tröjdragning på Firmino var magnifik. Ett konstverk. Fick direkt lite flashbacks till Solskjaers famösa röda (på Rob Lee?) på 1990-talet. Två spelare som lever och andas United.
Uniteds förlustfria svit är trots allt intakt. 16 and counting nu. Och lyckas man sno två poäng av Liverpool trots den här insatsen, så visar det att man kommit ett steg längre än tidigare säsonger. Nästa säsong ska det bli vinster varje gång i dessa typer av matcher, sanna mina ord.

Gott:

Marcos Rojo fortsätter att växa och skapligt oväntat bli en ledargestalt i Uniteds backlinje. Mourinho verkar ha skalat av honom hans värsta tabbar, och några galna satsningar har jag inte sett på länge nu. Lugn och sansad i en annars virrig defensiv i dag.
De Gea. För 9228:e gången såg han till att United fick läge att kvittera när han räddade vid 0-1.
Trots en ytterst beskedlig insats skapade United ändå lägen för att vinna. Men det var åter tillbaka till höstens chansbränder på Old Trafford.
Martials första halvlek då han verkligen tog chansen att utmana 18-åringen med tre förnamn och inget efternamn. Igen. Sen försvann han – och blev utbytt. Kan inte någon säga åt honom i paus att dom har strukit första halvlek och ska gå ut och spela om den?

Bommarna:

Egentligen ingen bom, men hans hästspark parerades skickligt av Mignolet. Detsamma gäller när han jagade Lovrens snåla hemåtpassning, ingen bränd chans, men samtidigt inga marginaler med sig heller (förrän ni vet när).
Igenom i matchens första chans, framspelad av Mkhitaryan, men med ett avslut från golvbrunnsnivå. Hemskt.
Igenom i slutet av första, igenom i början av andra. Första gången träffade han Mignolets hand, andra gången lät han bli att avsluta och slog i stället in en för hård boll mot Martial. Inte bra nog.

#Pogba

Världens dyraste hade världens jobbigaste första halvlek. Medan hans egna emoji snurrade runt på reklamtavlorna på Old Trafford snurrade det till i hans skalle. Först när han misslyckades i friläge och bara minuter senare när hans armviftande fick Mike Oliver att korrekt peka på straffpunkten.
Sen följde han upp med en nacksving, som borde renderat gult kort, på Henderson. Direkt efter paus fick han dessutom traska nedåt i banan när Rooney hoppade in i jakten på #250. Och sedan märktes hans närvaro knappt mer, förutom när han tappade boll. En enorm besvikelse, kanske den allra största jag upplevt av en enskild spelare den här säsongen. Han var horribel.

Underpresterade:

Michael Carrick hade en av sina blekare halvlekar på mycket länge och slog till och med, ohotad, ut en passning till inkast. Då vet vi att det är något som inte stämmer. Blev också halvtidsvilans offer när Mourinho valde att ersätta kaptenen med en annan kapten.
Zlatan hade inte spelat en match på nästan två veckor, och han såg oerhört rostig ut och sprang mest offside. Sen gjorde han visst någonting bra också …
Juan Mata. Jag förstår inte riktigt varför inte Rashford prövades denna afton när det var så uppenbart att United behövde speed och löpningar för att dra isär Liverpool. Men jag ska inte säga att Marcus går före Mata, men i efterhand skapade inte spanjoren särskilt mycket. Och någon Bolt är han inte, mig veterligen.
Wayne Rooney. Hans inlägg ledde i förlängningen till kvitteringen, men var oerhört blek (no pun intended) under sina 45. Som han brukar vara i allmänhet, och mot Liverpool i synnerhet.
Matchkvalitén. Visst, den hade intensiteten som ett sånt här möte ska ha, men det var inte så mycket.
Försvarslinjen, bortsett från Rojo. Jones ställde till det i samband med hörnan och var rätt vilsen överlag, Darmian fick in några inlägg som inte träffade någon och Valencia gjorde detsamma.

Mörker:

Liverpool sprang och sprang och sprang och sprang. Ibland räcker det. Efter drygt 70 minuters spel hade gästerna sprungit EN MIL mer än hemmalaget.
Inläggen träffade allt och inget utom medspelare i rött.
Det här var alltså i princip det bästa United hade att ställa på benen, bortsett från vänsterbacken. Och ändå såg det ut så där? Varför? För att man sprang för lite eller för att Liverpool inte ”tillät” United att vara bättre? Kanske en kombo?