… | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Den här upplagan av Manchester United, det vi har sett och gissat och listat ut, skulle så klart aldrig tappa det här. Inte ens trots ytterligare en blek insats, den tredje i rad och en lååååång svit fick se sig övervunnen.
Vi kan nu se fram emot den femte ligacupfinalen under 2000-talet.
Kul? Japp.
Jättekul? Ja, kanske till och med det.
Superduperkul? Nej, nu ska vi inte överdriva ligacupens betydelse, va?
Men en titel är alltid en titel, så länge det inte handlar om skölden i augusti och diverse ölturneringar på försäsongen.
Så mot Wembley it is! Vilket jag, HELT JÄVLA VÅGAD SOM JAG ÄR, skrev redan häromdagen.
Fläktade lite:

Marcus Rashford. Egentligen den ende som fladdrade till lite framåt i första. Försökte även lite i andra, men hade inte riktigt marginalerna med sig.
Zlatans dribbling i mitten av andra. More of that, please. Och hans avslut i första. Annars: En ganska ansträngningsbefriad insats från Den Långe.

Kvalitetssäkrare:

Michael Carrick. Anställd, skyddsombud, fackligt ansvarig, personalchef och vd i en och samma person. Ingen magisk insats i dag, inte alls, men ändå.

Diskservice:

Paul Pogba igen. Första halvlek passerade honom helt och hållet förbi. Visst, han gjorde efter tämligen förlösande 1-1-mål – läckert, dessutom – men han var än en gång ganska långt under den kvalitet vi kan kräva av honom. Som Bojan sa i Viasat: Han gör det svåra enkelt och det enkla svårt ibland.
United de senaste veckorna: Liverpool, Stoke och nu Hull. Insatserna de senaste veckorna har varit bleka, ibland stundtals erbarmliga. Och det är inte okej att förlora mot Hull även om det räckte denna gång. Och den 17 raka långa förlustfria sviten kunde minsann ha brutits på ett ”värdigare” sätt. Även om det å andra sidan räckte hela vägen till Wembley att förlora denna gång. Förhoppningsvis blir det nu en riktig ögonöppnare: Det är skit att losa sviten, men samtidigt betydde det ingenting. Upp till José att maximera utfallet av en betydelselös förlust. Både i fråga om kommande insatser och självklart själva finalen.
Apropå insatsen var det klart ganska tidigt att dom (precis som jag) utgick ifrån att det var klart på förhand. Skillnaden är jag (och ni) inte ska agera så. Då blir det den här typen av match, med lite skakningar, även under en transportsträcka.

Sist:

United har trots allt bara släppt in fyra mål de senaste sex matcherna: Varav två straffar och ett självmål…
Marcos Rojo nickade i ribban på Jesse Lingards hörna. Men United och mittbackar (I know…) och hörnor är egentligen aldrig någon större fara för motståndarna. Det haglar inte in bollar bakom motståndarmålvakterna vecka ut och vecka in efter fasta situationer.
Bortastödet var utsökt. Som så ofta. Kvällens höjdpunkt, trots att de inte var i rutan så ofta.
26 februari, Southampton i London alltså. Känns som det kan bli en rysare.
Anthony Martial gick inte att finna denna kväll heller. Frågan är vad det betyder för hans framtid? För jag vill inte likna behandlingen vid den som Mourinho gav Mkhitaryan. Anthony var ju på gång, gick ner sig i någon halvlek, och sen … vips, puts väck! Borta! Jag, som ju verkligen gillar fransosen, blir lite orolig för att det viskas fel saker från diverse folk runt omkring honom. Eller så är det bara röster i hans huvud. Bit ihop och visa vad du kan, Tony!
Den där straffen Moss hittade var säkert straff. I hans huvud.