Watford borta var en fruktansvärd upplevelse. En mardröm. En out of this world-händelse, fast på ett dåligt sätt.
Watford hemma bör bli det rakt motsatta, med i princip samma besättning. För pÃ¥ Vicarage Road startade Pogba, Zlatan, Bailly, Rashford & co – men spelade som om de hette Richardson, Bellion, O’Shea & co. Och det utan Fergie.
I helgen finns den delikata möjligheten att lämna den så fast cementerade sjätteplatsen och leta oss uppåt i tabellen. Liverpool, åh, detta Liverpool, gästas av Kane och det är inte bortom orimlighetens gräns att årtusendets bäste coach misslyckas mot sin motsvarighet i Spurs. Tre poäng mot Watford och vips så är United på en marginellt mer hedervärd femteplats.
Jag kan inte för mitt liv se oss misslyckas med det, trots att Watford inte är en slagpåse i Premier League. Och trots att de åkte till Emirates häromsistens och retade upp ännu fler Arsenalfans. United är som alla vet ett bättre lag än Walter Mazzaris mannar och bör rimligen vara mer motiverade. Watford är bara några veckor från att hamna i ingenmanslandet som är det bästa lag som Watford eftersom man då inte längre riskerar att åka ur.
7-0.
Det är vad jag tror.
Jag har feeling för en urladdning av bibliska proportioner. 5 av Zlatan och 2 av Pogba.
I elvan, och på bänken, är det självklart mest intressant att se hur Anthony Martial hanterar och hanteras. Jag tror på ett lyckligt slut för alla inblandade.
Apropå ingenting och allting känns det som en evighet sen United lirade. En evighet. Eller hur?
Och så är jag bakis.
