Vad är egentligen hemligheten bakom ett lags framgångar? Jag skulle vilja säga att svaret är kontinuitet. Några viktiga ingredienser i framgångsreceptet är en manager som får tid att lära känna klubben och samtidigt sätta sin prägel på laget. Dels tror jag att det är viktigt att de som har ägandemajoritet i klubben förblir så och tänker långsiktigt i enighet med klubbens manager. Och sist men kanske också viktigast är att man har en trupp som fortlöpande spelar tillsammans och därmed kan utvecklas och växa i samma riktning. Som synes så är kontinuitet ledordet här.
Om vi drar direkta paralleller till Man Utd så ser vi att de uppfyller alla dessa kriterier mer eller mindre. Sir Alex Ferguson har varit Uniteds manager i över osannolika 1400 matcher. Det är svårslaget. Det han inte har bevittnat i katakomberna under läktarna har inte skett. Till trots att Ferguson må vara en av de mest hyllade tränarna världen över så var det ingen succé direkt. Han började med att utvärdera sitt spelarmaterial, se över resurserna i klubben samt att titta på klubbens historik och vad klubben stod för. Sedan dess har han format flera historiska lag som har vunnit flertalet titlar över hela Europa och världen.
Även om ägandeskapet i klubben har varit minst sagt omdiskuterat de senaste åren så har de nuvarande ägarna alltid stått bakom Ferguson och haft förtroende för honom. På samma sätt har lagtruppen alltid sett upp till den gode skotten, och de som inte visat honom den respekt har fått lämna.
Jag skulle vilja säga att framgången som Ferguson nått är tack vare hans exceptionella förmåga att få alla hans spelare att förstå vilken enorm ära det är att få spela för Manchester United. Att springa ut i den röda tröjan på Old Traffords gröna gräsmatta är så få förunnat. Jag tror det är det som nyckeln till att Sir Alex kunnat få fram så många egna talanger. Redan i ungdomsleden så blir de drillade i vad klubben står för. Vem som får lov att spela för United är ingen slump, men du måste visa respekt för klubben, dess historia och traditioner. Det finns tusen och åter tusentals barn, ungdomar och vuxna som skulle göra vad som helst för att få lov att göra det dessa spelare gör. Se på Nani, nu i helgen mot Norwich, han hade en ganska medioker insats bakom sig när han blev utbytt efter dryga 60 minuter men han skakade hand med Ferguson direkt. Respekt!
United är ingen klubb för massmediala divor. En spelare som Zlatan Ibrahimovic skulle inte passa in. Han behöver ta plats och bör få vara den superstjärna som han är i Italien. På samma sätt sätter jag mig emot det som det gått rykten om – att Mourinho skulle vara ett tänkbart namn att ta över stafettpinnen när Ferguson tackar för sig. Portugisen är ingen manager för United. Han har aldrig visat respekt för vare sig klubb, spelare eller fans i de klubbar han varit runt i.
Den klubb jag älskar är en klubb som vinner och förlorar som ett lag. Det är ingen en-mans-show. Det handlar hela tiden om att hålla flaggan i topp och varje dag visa respekt för klubben, sina lagkamrater, sin tränare och givetvis sina fans. Vi har genom åren sett spelare som fått lämna då de blivit medialt större än klubben, eller trott att de blivit det. Vi såg tendenser till det senast för ett år sedan, då Rooney begärde att få lämna klubben, för att sedan ändra sig. Jag må avguda hans sett att spela fotboll, men i mina ögon kommer han aldrig blir en United-legendar. Hur många mål eller matcher han än gör kommer han aldrig att nämnas tillsammans med Charlton, Best, Cantona eller Giggs.
Sammanfattningsvis så är Man United en alldeles fantastisk fotbollsklubb med en nedärvd vinnarmentalitet i ryggen. Utan att kunna bedöma deras tränarkunskaper så skulle jag med glädje se en gammal spelare ta över och träna klubben efter Ferguson. Tänker på Keane, Solskjaer, Scholes eller kanske Giggs och det främst för jag vet, att de vet vad det handlar om.
Res med oss till Manchester!