Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Arsenal it fucking is

Embed from Getty Images
Vanligtvis skulle ett möte med Arsenal i början av maj antagligen betyda en av två saker. Eller båda:

  1. En avgörande match om ligan.
  2. Att United vunnit ligan och Arsenal var tvunget att vinna för att nå sin älskade, bedårande fjärdeplats.

I morgon berör mötet definitivt inte punkt 1 men till viss del punkt 2. Arsenal har – precis som United – fortfarande en liten möjlighet att bli ett av de fyra allra bästa lagen i den engelska ligan, även om det ser mörkt ut för båda två.
Arsenal är hemma, Arsenal bör vara favorit, Arsenal bör vinna.
Jag gillar’t.
Uniteds skadesituation är dock inte lika makaber som tidigare med ”bara” Zlatan – och i viss mÃ¥n Shaw – helt bekräftat saknade av den elva vi helst ville se starta när augusti hade blivit september. Men med tanke pÃ¥ att Europa League är i Mourinhos kikarsikte, Ã¥tminstone offentligt, kan vi räkna med att fÃ¥ se nÃ¥gra givna startkillar vila inför Vigoreturen. Tyvärr.
Matty Willock ryktas vara en av de unga lirarna som är aktuell för spel mot Arsenal (hans gamla klubb) och det är klart att det är roligt. Inte bara för honom, hans status, hans familj, vänner, etcetera utan även för oss fans. När en lovande pojk från ungdomslagen som få utanför den mer inbitna kretsen plötsligt blir inkallad till A-laget lyfts ögonbrynen över hela världen. Men med Dödgrävarens alla Joe Rileys, Donald Loves, CBJ:s och Nick Powells in mind är det svårt att uppbåde den där särskilda och genuina upphetsningen över just Willock. För hur många av dem, och nu tar jag med Fergies apostlar också, går egentligen hela vägen in i våra hjärtan och samtidigt in i lönekontorets fikadiskussioner gällande utbetalningar? Väldigt få.
Vi har Marcus Rashford. Skulle vi få en till skulle jag vara den förste att sparka av mig skorna och kilten och brillorna och dansa framför mina ungar, men jag tvivlar. Därmed inte sagt att Willocks eventuella deltagande i matchen skulle få mig att må som varje Unitedsupporter är bortskämd med att må de senaste två decennierna: som en prins.
Men Willock och McTominay låter inte bara som två expendables i USA Marin Core i Designated Survivor – de är sannolikt det också. Sånt är livet på den här nivå. Vi snackar inte leta pappersägg under påsk på dagis, direkt.