Embed from Getty Images
För en klubb av Manchester Uniteds storlek ska man inte dra alltför stora växlar av 4-2-vinsten i London häromkvällen. Det går att vinkla det dels på att United gjorde väldigt många mål på bortaplan, men dels även på att 3-0-ledningen knappast speglade händelserna på planen.
United var effektivt. Sjukt effektivt.
Arsenal och Emirates/Highbury är till skillnad från exempelvis Stamford Bridge ingen mardrömsarena, trots två raka förluster där. Vi har firat stora triumfer i liga, cup och Champions League i norra London tidigare, och gör det gärna igen. Men det lär fanimej inte bli det lättaste, trots att Wenger inte vinner ligan i vår heller. För Arsenal har precis som United ett fläckfritt hemmaspel så här långt, och samtidigt har inte – Watfordvinsten till trots – United bjudit på propagandaspel på resande fot.
Matic, Carrick och Fellaini (!) saknas sannolikt. Serben kan eventuellt vara fit för spel, men med tanke på hur trött han sett ut på sistone undrar man ju lite till mans om det är värt att chansa? Frågan är då vad alternativen är förutom att sätta Pogba och Herrera bredvid varandra? Väldigt få. Vi har visserligen en Tuanzebe att tillgå, men Mourinho tillgår honom väldigt sällan så det är på gränsen till uteslutet att han slänger in honom i morgon.
Men trots manfallet i mitten har jag ändå en liten känsla av att vi kan fixa åtminstone en pinne den här gången. För en poäng duger för mig. Zlatan lär knappast starta, men jag ser framför mig att den långe kommer in och antingen kvitterar eller ger oss ledningen.
Och att Pogba står för en majestätisk insats, som egentligen räcker för minst två spelare, tar jag för givet. Jag slutar aldrig imponeras av killen. Vägrar.
Hursomhelst, med Arsenal borta och city hemma inom loppet av två helger, så har Mourinho och United chansen att verkligen visa om det är en titelstrid eller en topp tre-placering det ska bli fajt om in våren. En liten sanningens stund står för dörren. Inte på så sätt att säsongen dör om det blir noll eller en poäng, men mycket kan vinnas (no pun intended) om det blir två trepoängare. Inte bara i kolumnen för vinster utan även för respekten hos motståndet.
Dessutom får Vigge kanske ytterligare en chans att fylla på förrådet med tålamod.
Ett av de bästa Arsenal-borta-minnena? Givetvis John O’Sheas magnifika avslutning pÃ¥ en magnifik Unitedinsats. Den kan en aldrig sluta njuta av att se, speciellt inte med tanke pÃ¥ Jompas fenomenala firande.
Vi ska inte heller glömma Scholes passning. Den är genialisk. Så underbar.