Embed from Getty Images
Efter att ha studerat startelvorna var det tre saker som fanns i fokus: Hur skulle United reagera efter fiaskot på Wembley, hur skulle Sanchez se ut i hemmadebuten och hur skulle det påverka laget att Pogba petats?
Med den andra halvleken i åtanke står det klart att det blev en lyckad reaktion, att Sanchez var överlägset bäst i laget och att Pogba givetvis aldrig ska petas igen.
Bäst:
- Alexis Sanchez. Chilenaren var den som under den trista första halvlek åtminstone skapade någonting offensivt. Efter paus var han den som visade vägen framåt och hade tidigt två blockerade skott. Sen drog han igång anfallet som gav 1-0, fixade straffen och satte själv returen. Trots att han sparkades ned gång på gång, tappade bollar, blev varnad så bara reste han sig upp och fortsatte nöta ner Huddersfield – och dessutom slita i defensiven. Mums!
Lovande:
- Sanchez och Mata hittade varandra med snabba fina samspel. Och spanjoren visade igen vilken touch, vilka crossar och vilken spelförståelse han kan ha när han är på det humöret.
- Starten på andra halvlek i eftermiddag var aningen piggare än den vi såg efter paus på Wembley i veckan. Och efter ytterligare 45 minuter med diffust anfallsspel fick vi se mer av ett gammalt, klassiskt Unitedspel med bollar ut på kanten och inlägg in mot centern.
Yey!
- Nollan igen! Välkommen tillbaka!
Hmm:
- När Mourinho valde att peta Paul Pogba till förmån för McTominay visade han verkligen vad han tyckte om fransmannens insats mot Spurs. Samtidigt gav han fortsatt klartecken till spelare som Matic, Smalling och Lukaku att det är fortsatt okej att spela illa. Inkonsekvensen är frustrerande att se, men förhoppningsvis har han en tanke med det han gör. Men att efter en enda riktigt dålig insats peta sin bäste spelare känns oerhört märkligt. Nu gjorde inte McTominay bort sig, men det är ju olika klasser på spelarna.
- Varför spela med två sittande mittfältare hemma mot ett Huddersfield som inte vunnit på sju matcher? I en match där man förväntas att ha bollen i 80 procent tiden? McTominay och Matic runt mittcirkeln med sidledspassningar var vad vi förväntade oss och också vad vi fick se.
- Romelu Lukaku var precis lika isolerad – och blek med bollen när den väl var nära honom – som han varit så länge den senaste tiden. Han levde upp under en kort period i samband med ledningsmålet, vilket inte var särskilt märkligt när United plötsligt spelade på hans styrkor.
Icke-favoriter i repris:
- Nemanja Matic. Hans formdipp är majestätisk. Alltid något.
- Luke Shaw måste verkligen vässa sina inlägg. Strax innan Juan Mata smekte in assisten till Lukaku hade Shaw ett ännu bättre läge att servera belgaren, men misslyckades. Igen. Han misslyckas alldeles för ofta för att vara så skicklig på att komma runt på kanten.
Sist:
- När såg ni ett lag sparka ner Unitedspelare så ofta tidigare? Herrejösses, det var något i hästväg.
- Aprop herrejösses och mangla motståndare så var det nog en av de allra märkligaste uteblivna straffar jag sett. McTominay skulle kunna ha fått TRE straffar efter Kongolos överfall och Huddersfieldspelaren skulle kunna ha fått lika många gula kort. Bara i England, mina vänner, blir det nedsläpp.
- Den tysta minuten inför matchen var magisk. Gåshud.