Efter den vidrigaste (i hård konkurrens) match United spelat under 2000-talet kom Eriks pojkar tillbaka i Mickey Mouse-ligan och avfärdade Real Betis utan större bekymmer. Ordningen är knappast återställd (det kan det liksom inte bli så snabbt efter Anfield), men det är åtminstone lite lugnare.
Nu gör vi ett tillfälligt återbesök i ligaspelet och som vanligt är ligan den tävling man tittar först efter när säsongen sammanfattas. I nuläget har United fortfarande ett hyfsat klart grepp om tredjeplatsen. Och då kom jag plötsligt att tänka på att United aldrig slutade nedanför bronsplatsen under PL-tiden, från 1993 till 2013. En helt overklig svit.
United bör rimligen inte tappa sin tredjeplats, sett till återstående program, formen (pre-Liverpool) och Erik ten Hags förmåga att handskas med truppen och klubben. En av de stora skillnaderna jämfört med fjolårssäsongen är att vi avfärdat de flesta lagen på nedre halvan av tabellen (vi glömmer säsongsstarten). Southampton bör så klart bara bli en del i statistiken när allt summeras. Helgonen har vunnit 6 av 25 matcher under säsongen och sparkat sin tränare och ligger sist i tabellen.
Efter 0-7 senast ÄR ALLT ANNAT ÄN VINST oacceptabelt.
Vilka som ordnar det är egentligen av sekundär betydelse, men med tanke på att vi närmar oss slutspurten i de två andra turneringar som United fortfarande har chansen att vinna, är jag lite orolig att Erik vilar några nyckelspelare och igen tvingas konstatera att back-up-gänget inte ens håller måttet mot Saints.
Låt oss ta en koll på hur backupperna ser ut:
De Gea: Butland och Heaton. Ingen vet, eftersom vi aldrig får se någon annan än spanjorerna.
Dalot: AWB. Här är det ytterst oklart vem som är ten Hags förstaval. Dalot har varit i klubben i tusen år och gjorde tiotalet fina matcher innan VM och valde sen att återgå till den version som var så dålig att han till slut lånades ut. AWB var på väg bort men förnyade sig lite, men totalt sett svårt att lita på över en hel säsong.
Varane: Vigge. Svensken är sällan helt klappkass, men på högsta nivå är han ett osäkert kort.
Lisandro: Harry. En sämre version av Vigge.
Shaw. Malacia. Nederländaren kan vara en oslipad diamant. Efter nästa säsong vet vi.
Casemiro. McTominay. En sämre version av John O’Shea. Och om Casemiro är 10 av 10 sÃ¥ är Scott 1 av 10. Inte bara för att McTominay är usel utan för att Casemiro är hjärtat i detta United.
Eriksen: Fred. Få har så låga lägstanivåer som brassen. Sen kan han vara sensationell i perioder.
Rashford: Garnacho. Argentinaren har varit en superb injektion, men allra oftast från bänken. De gånger han spelat från start har det varit mer tveksamma insatser.
Bruno:Â Han har ingen backup eftersom han alltid spelar. Alltid.
Antony: Sancho. Engelsmannen var borta i flera månader av oklar anledning, kom nyligen tillbaka och var piggare än tidigare. Samtidigt är han inte i närheten av den spelare han var i Borussia.
Wout: Martial. Helt sjukt egentligen att det här är de två alternativ en klubb av Uniteds storlek spelar största delen av en säsong med. Wout är ju åt helvete för dålig och Martial är inte ens med i var tredje match per säsong.
Så till nästa säsong behövs väl åtminstone en högerback, två mittfältare och två anfallare så är jag nöjd.
Men först: Tre pinnar mot jumbon.
Tack på förhand.