Så, vi möter Arsenal i Champions League. Det är ju rätt trist. Inte för att Arsenal är ett bra lag och risken är finns att vi förlorar – alla lag som går till semifinal i Champions League är bra, så risken finns alltid där. Däremot är Arsenal en motståndare vi känner väl och charmen med europacupspel är att möta nya lag. Vi har haft tur med lotten tidigare och sluppit dubbelmöten med engelska lag men med tanke på hur överlägsna de engelska lagen är för tillfället var det förstås bara en tidsfråga.
Det ska bli intressant att se hur känslorna för Arsenal förändras de kommande veckorna. För om jag ska vara helt ärlig är Arsenal idag en klubb jag inte bryr mig om. Annat var det för några år sedan. Då var Arsenal den självklara konkurrenten med äckliga spelare som Vieira och Keown i laget. Nu har de emellertid ett relativt anonymt lag. Efter att vi bröt Arsenals långa förlustfria svit har mina hatkänslor för laget blivit mindre och mindre samtidigt som Chelsea på många sätt har tagit över Arsenals roll.
Nu ska vi dock möta Arsenal tre gånger innan säsongen är över och resultaten i dessa tre matcher kommer sannolikt att avgöra vår säsong. När kampen om att nå Rom börjar, på Old Trafford den 29 april, räknar jag med att de gamla hatkänslorna är tillbaka. Och det ska bli skönt.
Men när Arsenal åker till Liverpool för att ge United en hjälpande hand i kampen om ligatiteln kommer jag att hålla stenhårt på Arsenal.
Res med oss till Manchester!