Född i West Ham i London våren 1964 skulle Paul Parker inleda fotbollskarriären i Fulham. Han etablerade sig i laget som tonåring i början av 1980-talet. Parker blev kvar i Fulham till 1987 och under hans sista säsong i klubben belönades han med en plats i säsongens lag i tredjedivisionen.
Det tog honom till högstadivisionen och Queens Park Rangers. Parkers andra säsong i QPR såg honom belönas med en plats i säsongens lag.
Sommaren 1991 såldes Parker till Manchester United för två miljoner pund. Under debutsäsongen i klubben fick han vara med och vinna Ligacupen.
Bättre skulle det bli, 1993 blev Parker engelsk mästare och 1994 vann han och United dubbeln. De här säsongerna var Parker given i startelvan och säsongen 1993/94 startade han 56 matcher.
Det blev två säsonger till för Parker i United, men hans speltid de säsongerna begränsades till bara tio starter. Förklaringen till det var dels att han var skadedrabbad och dels att andra spelare föredrogs. I januari 1996 spelade han sin sista match som Unitedspelare.
Sommaren 1996 flyttade Parker till Derby County på fri transfer men han fick nästan ingen speltid och redan i november flyttade han vidare, till Sheffield United. Ett nytt klubbyte följde bara ett par månader senare, då han flyttade till Fulham och innan säsongen 1996/97 var över hann han även med att spela för Chelsea.
Innan Parker la skorna på hyllan representerade han Heybridge Swifts och Farnborough Town på lägre nivå.
Paul Parker gjorde sina första landskamper för Englands ungdomslandslag. Han representerade sedan Englands U21 och b-landslag innan han våren 1989 fick chansen i a-landslaget. Parker var ordinarie när England slutade fyra i VM 1990. Det blev hans enda stora landslagsturnering. Totalt gjorde han 19 landskamper.
Efter spelarkarriären jobbade Parker som tränare och manager i några år. Därefter har han varit verksam i media.
Spelarkaraktär
Trots att han bara var 170 cm lång inledde Paul Parker fotbollskarriären som mittback. I Manchester United spelade han emellertid primärt som högerback. Hans främsta styrka var hans snabbhet, vilken han kombinerade med god spelförståelse och ett ettrigt försvarsspel. Det resulterade i många bollvinster och om mittbackarna gick bort sig kunde Parker ofta reda ut situationen. Hans svaghet var spelet med boll.