Det är få lagdelar i världsfotbollen som är mer omdiskuterade än Manchester Uniteds centrala mittfält. Alla Unitedsupportrar är överens om att något saknas. Men vad är det vi har, och vad är det vi behöver? Kommentarer välkomnas.
Alla som har spelat fotboll brukar fastna för en sorts spelare. Har man spelat anfallare finns det en stor chans att man gillar just anfallare, har man spelat mittback brukar man ha ett extra gott öga till stora, starka mittbackar och har man varit mÃ¥lvakt sÃ¥ tittar man gärna extra pÃ¥ mÃ¥lvakter. Jag som spelat central mittfältare under hela min ”karriär” har alltid gillat centrala mittfältare. Jag växte upp under en tidsperiod där Roy Keane och Paul Scholes dominerade pÃ¥ Manchester Uniteds centrala mittfält, och som alternativ till dessa världsspelare fanns Juan Sebastian Verón, Nicky Butt, David Beckham och till och med Phil Neville. Jag tror inte att mÃ¥nga säger emot när jag säger att det inte riktigt är samma kvalitét i dagsläget.
I dagens United finns en bra bredd på mittfältare, men spetsen som klubben hade i början av 2000-talet saknas. I dagens trupp finns inte mindre än sex spelare som används på centralt på mitten, där samtliga får mycket kritik från olika håll, men vad är det de tillför?
Vad har vi idag?
Michael Carrick
Den enda givna mittfältaren i laget. Stod för en fantastisk säsong ifjol där han utsågs till årets spelare i United av de andra spelarna. Carrick är den som besitter det bästa passningsspelet, framförallt är han skicklig på att hitta anfallarna på fötter med passningar genom motståndarnas mittfält. Defensivt är engelsmannen väldigt disciplinerad, hans positionsspel är utmärkt och han läser spelet på strålande sätt. Denna säsong har dock Carrick haft svårt att leva upp till vad han presterade ifjol. Ett problem som är tydligt i Carricks spel är att han är väldigt stationär. Eftersom han är lite äldre har han helt enkelt problem med att täcka större ytor på planen och behöver någon bredvid sig som har kapaciteten att springa mer och täcka dessa ytor. Det här problemet blir extra påtagligt när United spelar med två spelare centralt och ofta med två anfallare vilket medför att de centrala mittfältarna blir utelämnade. Det här är något som Carrick lider av då han inte kan koncentrera sig på det han gör bra, utan måste jaga boll över alldeles för stora ytor. Mot yngre, kvickare spelare blir det ett problem då han knappast är känd för sin snabbhet. Hade United spelat med ett Barcelona eller Bayern system med tre centrala mittfältare hade Carrick passat utmärkt i den defensiva mittfältsrollen för han är en väldigt skicklig balansspelare.
Darren Fletcher
Nyligen tillbaka från sitt långa sjukdomsuppehåll och givetvis är det en enorm bedrift av skotten att ens vara tillbaka i truppen. Ser mycket fräschare ut än vad han gjorde under sin korta återkomst under fjolåret då han hade stora problem med tempot. Har gjort några godkända insatser och hemmamatchen mot Swansea i ligan var hans bästa hittills. Fletcher byggde sitt spel på energi och löpstyrka innan hans sjukdom och har givetvis tappat mycket av det under frånvaroperioden. Han är dock fortfarande en spelare som orkar löpa mycket under en match, kan täcka stora ytor och som är den bästa av mittfältarna när det kommer till att välja tillfällena då han ska ta sig in i straffområdet. Skotten är fortfarande på väg tillbaka och man ska inte kräva för mycket men det ser ut som att Fletcher definitivt kommer kunna tillföra mycket till truppen med sin erfarenhet och vilja att prestera för klubben. En egen produkt som har tagit sig igenom det han gjort ska ges största möjliga stöd framöver, men förmodligen blir det som en truppspelare Fletcher kommer att användas i framtiden.
Tom Cleverley
Utan tvekan den mittfältaren som får ta emot mest kritik. Jag har redan diskuterat Cleverley och hans egenskaper i en tidigare artikel, och jag står fortfarande kvar på samma punkt som då. Tom Cleverley är väldigt användbar som en truppspelare i dagens United-trupp och den stora anledningen till att engelsmannen får så mycket kritik tror jag är att man förväntar sig fel saker av honom. Han är ingen Scholes, och han kommer förmodligen aldrig att bli det. Cleverley är en komplementspelare som gör andra bättre, bästa exemplet är Carrick, men som inte sticker ut så mycket själv. Han spelar ett snabbt kortpassningsspel och bidrar med mycket energi. Ett överhängande problem har varit att han inte riktigt passar i ett system med två centrala mittfältare, utan passar bäst när man spelar med tre. I matcherna mot Aston Villa och West Ham i december spelade United med tre centrala mittfältare och det var förmodligen två av lagets bästa insatser under säsongen. Cleverley var en starkt bidragande orsak till detta och blev även målskytt mot Villa. Delar av kritiken är befogad då Cleverley i många matcher inte kommit upp i en tillräckligt bra nivå. Men kritik ska komma efter dåliga insatser, inte efter vad man vill att en speciell spelare ska bidra med om det är något som hans spel inte är uppbyggt kring. Precis som för Fletcher så är det som truppspelare Cleverley bör användas i framtiden, då laget behöver få ut mer av de som är startspelare.
Marouane Fellaini
Den största besvikelsen. I måndags såg vi Chelsea besegra Manchester City på Etihad, och framförallt såg vi Chelseas nyförvärv, serben Nemanja Matic dominera Yaya Toure. Det var Matic första match från start i Premier League, och det kan jämföras med Fellainis insats i derbyt i september när han såg fullkomligt vilsen ut. Visst, man ska ge spelare tid att anpassa sig, men Fellaini har varit i Everton i fem år innan övergången till United i somras och borde åtminstone kunna smälta in lika snabbt som en serb från portugisiska ligan. Det var den sortens insats som Matic presterade som många förväntade sig av Fellaini, men hittills har ingen sådan kommit. Det går alldeles för långsamt när han har bollen, hans passningsspel är begränsat och det värsta av allt är att han ser ut att vara mindre mobil än Carrick. När de spelar tillsammans löper United en stor risk att bli översprungna centralt. Att en spelare som kostade drygt 270 miljoner kronor regelbundet blir petad av en mittback (Phil Jones) är oroväckande och belgaren är den som mest behöver höja sitt spel under våren. Det är inte heller så att positionen är ovan, även om han spelade högre upp i planen mestadels under tiden i Everton så fanns det ett flertal tillfällen där han spelade i samma position som han gör nu. Exempelvis i förra säsongens möte med Arsenal på Emirates så spelade Fellaini centralt på mittfältet och var en av planens bästa spelare. Det som Fellaini har bidragit med i United är att han vinner mycket boll, men han drar också på sig onödiga frisparkar genom klumpigt agerande. United kommer givetvis inte sälja belgaren i sommar, och man ska komma ihåg att han har dragits med skadeproblem ändå sedan övergången, men en rejäl uppryckning är nödvändig för att Fellaini inte ska bli ihågkommen som en jätteflopp.
Phil Jones
Mittback som tvingas spela mittfältare. Frågar du Phil Jones vart han vill spela så säger han mittback. Frågar du mig vart Phil Jones ska spela så säger jag mittback. Han har tvingats täcka upp för de andra mittfältarna eftersom han har varit den enda som kunnat bidra med både bollvinnande och löpstyrka över hela planen. Jones har absolut inte underpresterat på mitten, han funkar utmärkt i matcher där man får inrikta sig mer på försvarsspel. Det givna exemplet är förra årets möte med Real Madrid på Bernabeu där engelsmannen var en av United bästa och verkligen stod för en stormatch. Men när laget ställs mot sämre lag, där man har mer av bollinnehavet så är Jones egenskaper förbrukade. Som sig bör så är inte passningsspelet hans stora styrka, det är bra för att vara mittback men inte tillräckligt för en mittfältare. I mina ögon är Jones en av Europas största mittbackstalanger och jag är helt övertygad om att han kommer att bli en fantastisk försvarare. Därför tycker jag att han nu regelbundet ska spela i den positionen istället för att tvingas flytta runt och släcka bränder på andra positioner.
Ryan Giggs
Vart börjar man ens här? Manchester Uniteds mest framgångsrika spelare genom tiderna. Nu känns det dock som att Giggs lever på gamla meriter. Hans prestationer den här säsongen har inte varit nog bra, Leverkusen borta undantaget, och nästa säsong bör det nog bara var coach i walesarens titel. Att han fortfarande spelar är fullkomligt fenomenalt med tanke på hans ålder men tyvärr så är inte prestationerna tillräckligt bra för att fortsätta spela. Men man ska inte räkna ut den här mannen, helt plötsligt är han bäst på plan fyra veckor i rad och då är ingen gladare än jag. I skrivande stund däremot, så tar nog Giggs fantastiska karriär slut i sommar.
I bland spelar Wayne Rooney på mitten när United jagar mål men det är uppenbart att Moyes fortsatt vill använda honom som anfallare alternativ släpande anfallare så därför räknade jag inte in honom som ett av alternativen centralt.
Vad kommer underifrån?
I reservlaget finns en del intressanta namn. Charni Ekangamene (född -94) är en tufft tacklande, bollvinnande mittfältare som bör få chansen på försäsongen i år men det är för tidigt att aspirera på en a-lagsplats redan. Han är nu på lån hos Carlisle i League One. Ett år yngre är Ben Pearson som spås en ljus framtid men han har precis fått börja spela regelbundet i U21 så han måste göra en resa á la Januzaj för att ta sig till a-laget redan till nästa säsong. Samma sak kan sägas om den ännu ett år yngre Andreas Pereira som är den kanske främsta talangen i akademin just nu och som allt mer tar plats i U21. Pereira har avgjort båda FA Youth Cup matcherna i vinter och är definitivt ett namn för framtiden. Davide Petrucci lämnar nog i sommar efter att han fått stora delar av sin tid i Manchester spolierad av skador.
Nick Powell däremot gör succé i Wigan och kommer med all säkerhet att ingå i a-lagstruppen nästa säsong. Han imponerade redan förra året när han fick chansen och nu har han varit en av Wigans bästa spelare där han förutom regelbundet spel i Championship har spelat i Europa League. Ett frågetecken här är dock att Powell spelat högre upp i banan både i Wigan och i reserverna ifjol, flera gånger som ensam forward, men förhoppningsvis ligger hans framtid på det centrala mittfältet. Det trodde Sir Alex Ferguson som utnämnde honom till Paul Scholes ersättare efter hans debut mot just Wigan i ligan förra året, en match där Powell blev målskytt.
Vad behövs?
Det är svårt att veta exakt vad Moyes vill ha ut av laget eftersom spelsystemen under året har varierat. I Everton spelade han 4-2-3-1 med två hårt arbetande mittfältare och skickliga yttrar som kom in i banan samt två offensiva ytterbackar. Det låter ju onekligen som att det ska gå att ordna något liknande i United, inte minst efter värvningen av Juan Mata. Spelar han med Mata, Rooney och Adnan Januzaj bakom Robin van Persie så kommer det att behövas mittfältare som dels kan täcka större ytor, dels kan vinna tillbaka bollen och som även kan fördela den på ett bra sätt. Detta för att få ut så mycket som möjligt av de tre offensiva spelarna bakom anfallaren. Den uppställningen skulle också ge en mycket bättre balans än när Moyes valt att spela ett ofta rakt 4-4-2 med två anfallare bredvid varandra, som jag sa tidigare så lämnar det de två centrala mittfältarna med mycket att göra och då den där spelaren i dagsläget saknas så blir det ett problem. Den absolut ultimata spelaren att få in hade varit den tyske landslagsmannen Ilkay Gündogan från Borussia Dortmund men då detta inte känns särskilt troligt för tillfället så får Uniteds scouter verkligen göra skäl för lönen och hitta den rätta spelaren, eller spelarna.
Klart är i alla fall att United måste förstärka sitt centrala mittfält i sommar, men behovet av en väldigt kreativ mittfältare har minskat efter värvningen av Mata. Nu behövs spelare som kan täcka upp för de offensiva pjäserna och som kan ta tag i matcher och driva på laget till segrar. Känslan är att, förutom Fletcher, så saknar United en ledare centralt och det är något som alla bra lag har. Framtiden för United är väldigt oviss för tillfället, men en sak är säker. Centralt på mitten har United inte råd att inte vara nog bra.
Res med oss till Manchester!