United har underpresterat hela hösten. Ett segt, förutsägbart och riskminimerande anfallsspel har blandats med förluster och 0-0 matcher. De övertygande prestationerna från i våras är ett distanserat minne och Louis van Gaal ser ut att förlora förtroendet från både fansen och spelarna. En stor anledning till den tråkiga hösten är det regelbundna petandet av lagets mest kreativa mittfältare; Ander Herrera.
Som alla Unitedsupportrar vet så kom Ander Herrera till klubben i slutet av juni 2014. Förhoppningarna var höga då det var första gången på sju år som United inhandlade en riktig central mittfältare. Herrera hade även varit högst delaktig i att Athletic Club pulvriserat United på Old Trafford i mars 2012, vilket sägs vara kvällen som Sir Alex Ferguson beslutade sig för att börja scouta basken. Herrera var nära en övergång under David Moyes på ’deadline day’ i augusti 2013, men övergången gick inte igenom den gången. Sommaren efter skrevs dock kontraktet på och Ander blev lagkamrat med sina kompisar David de Gea och Juan Mata. Trion har sedan dess växt ut som kanske Uniteds tre mest populära spelare.
Herrera inledde med att imponera på försäsongsturnén i USA under van Gaal och, trots ett kortare skadeuppehåll, tog med sig den formen in i säsongen 2014/15 där han var en nyckelspelare i den mittfältsdiamant United använde sig av. Han visade direkt prov på ett målsinne då han nätade i två raka matcher i september, mot Queens Park Rangers och Leicester City. När jag själv var på plats i Manchester för matcherna mot Hull City och Stoke City i november/december så var Herrera lysande och det kändes verkligen som att United äntligen hittat rätt mittfältare.
Trots detta så var Herrera ofta petad av van Gaal och fick tillbringa mycket tid på bänken och läktaren. Förbluffande ofta, tyckte många. Men Herreras inhopp var alltid fyllda med energi, vilja och kreativitet, så till slut kunde inte ens den envise holländaren blunda längre. Herrera återtog sin plats i startelvan och var kanske Uniteds bästa spelare under våren. Uniteds bästa period under van Gaal inträffade i mars/april 2015 då Tottenham (3-0), Liverpool (2-1), Aston Villa (3-0) och Manchester City (4-2) besegrades på ett imponerande sätt. Herrera var nyckeln i det United som visade upp ett stort spel under den perioden. I en 4-3-3 uppställning var Herrera placerad till höger på det centrala mittfältet med Michael Carrick i mitten och Marouane Fellaini till vänster. På topp fanns Juan Mata, Wayne Rooney och Ashley Young. Placeringen av Mata och Herrera bredvid varandra var kanske den viktigaste, då spanjorerna framgångsrikt kombinerade tillsammans vilket bland annat medförde att motståndarna tvingades överbelasta på Uniteds högersida, vilket öppnade upp en för snabba spelvändningar till Ashley Young och Daley Blind på vänsterkanten där ytan då uppstått. Young hade fin form under denna period och mycket låg till grund från hur Mata och Herrera passade sönder motståndet på andra sidan. Herrera avslutade säsongen med sex mål och fyra assist till sitt namn, en mycket bra siffra. För att fortsatt understryka hur komplett Herrera är som modern mittfältare så hade han även en passningsprocent på 89.2% och stod för näst flest tacklingar per match av alla Uniteds spelare, nämligen 2.8 (Antonio Valencia hade 2.9).
Det var således med stor optimism som vi gick in i säsongen 2015/16 där nog de flesta förväntade sig ännu mer av Ander Herrera. Men redan från träningsmatcherna så stod det rätt klart att Herrera inte skulle vara en del av van Gaals föredragna startelva. Michael Carrick och nyförvärven Morgan Schneiderlin och Bastian Schweinsteiger verkade alla tre stå före Herrera i kön. Som vanligt krigade Herrera på med sedvanlig professionalism, optimism och glädje, och presterade när han väl spelade. Exempelvis i bortamatchen mot Club Brügge där Herrera var lysande och spelade in sig i startelvan till hemmamatchen mot Liverpool. Återigen dominerade Herrera en stor match, och fixade straffen som han sedan själv förvaltade till 2-0 i matchen som slutade med en stabil 3-1 seger. I bortamatchen mot Everton, Uniteds bästa för säsongen, var Herrera återigen lysande och gjorde både mål och assisterade Wayne Rooney till engelsmannens 3-0 mål.
Varför petas han då undrar säkert många? Den enkla förklaringen är att van Gaal inte gillar spelare som tar risker i sitt passningsspel och dribblande (läs Di Maria och Januzaj bland andra) utan vill se passningar spelas så säkert som möjligt tills en öppning uppstår. Problemet med att då inte ha spelare som Herrera på planen är att det tar längre tid för en mindre kreativ spelare att se öppningarna som skapas, och att ha modet att våga sig på den svåra passningen. Uniteds spel har ofta varit förutsägbart, långsamt och utan tillstymmelse till kreativitet, den totala motsatsen till Herreras spel. Ändringen till en sittande double-pivot (två defensiva mittfältare) istället för en har också bidragit till att det funnits en position mindre för Herrera att plocka då van Gaal velat använda Rooney som den offensiva mittfältaren även fast Herrera är överlägsen lagkaptenen i den rollen. Herrera har imponerat i den positionen under säsongen och är Uniteds bästa alternativ i den rollen. Det absolut bästa alternativet hade varit att återgå till den 4-3-3 liknande uppställningen som användes i våras då det hade fått ut det bästa av truppen. Mata och Herrera skulle kombinera till höger, och mer frihet skulle kunna ges till två av Martial, Rooney och Memphis då de tryggt vetat att två av Carrick, Schneiderlin och Schweinsteiger täcker upp mittfältet med Herrera.
För mig är det solklart att Ander Herrera ska vara given i Uniteds startelva och ges all frihet till att låsa upp motståndarförsvar. Han kombinerar stenhårt arbete, energiskt presspel och tufft närkampsspel med ett snabbt och kreativt passningsspel som gör United roligare, men framförallt bättre. Ska den här usla formen någon gång förbättras så krävs det att Ander Herrera ges en nyckelroll till att driva laget framåt.
Res med oss till Manchester!