(Nu när det är landslagsuppehåll tänkte vi passa på att publicerade lite gamla artiklar som av en eller annan anledning inte har publicerats tidigare. Framför allt gäller detta den här säsongens US-artiklar. Aktuell artikel publicerades i US 1 och skrevs alltså i somras, innan säsongen ens hade börjat. /Redaktionen)

Tillbaka till 2003, eller?!

Efter att Francos gamla klubb, Real Madrid, i juni gjort klart med köpet av Cristiano Ronaldo undrar många vad som är framtiden för Manchester United. Carlos Tévez har aviserat att även han lämnar klubben. Tévez har inte skrivit på det femårskontrakt, vilket klubben erbjudit honom. Onekligen har United försatts i en mindre bra situation och en del tänker säkert tillbaka till sommaren 2003.

Efter att United vann ligan 2002/2003 sålde klubben sin nr sju, David Beckham, till Francos gamla klubb, Real Madrid. I tillägg sålde klubben Júan Sebastian Veron till Chelsea. Den sommaren kännetecknades av taffliga värvningar till United, såsom Kléberson (Aj aj aj aj), Eric Djemba-Djemba (Aj aj aj), David Bellion (Aj aj) och målvakten Tim Howard (Aj).

Sir Alex Ferguson hade den gången (att ersätta Beckham och Veron samt ordna en partner till Ruud van Nistelrooy) i princip samma huvuduppgift som nu (att ”ersätta” Ronaldo och Tévez), att värva en eller flera mittfältare och en anfallare. Då detta skrivs, i början av juli 2009, har Sir Alex redan agerat och värvat Antonio Valencia från Wigan Athletic, talangen Gabriel Obertan från Bordeaux och Michael Owen (Free agent).

I mina ögon har han därmed lyckats att lösa anfallsfrågan inför nästa säsong. Många höjde sina ögonbryn då United skrev kontrakt med Owen, dagen efter att dennes kontrakt med Newcastle United gått ut. Förvisso har Owen varit skadedrabbad de senaste åren, men faktorerna som talar för värvningen är många. Owen kommer att stå i en enorm tacksamhetsskuld till Sir Alex och ge allt för att visa att den gamle skotten tänkt rätt. Dessutom kan Owen troligen acceptera att sitta på bänken från tid till tid, något som Tévez hade svårt att göra. Å andra sidan är han chanser att få spela bredvid Wayne Rooney tämligen goda, då en beaktar Dimitar Berbatovs besvikelse till form förra säsongen. Bulgaren har MYCKET att bevisa i United. De som delvis jämförde honom med Eric Cantona måste ha varit från vettet, det är som att jämföra Tomas Ledin med Bob Dylan. Detta skrivs alltså utifrån bulgarens form förra säsongen. Låt oss hoppas att han kan återfinna sin forna kapacitet. Att förglömma är heller icke vilket sparkapital United har i Danny Welbeck och kanske mest Federico Macheda.

Det ovan skrivna ger alltså för handen att Uniteds kraftsamling måste ske på mittfältet. Till att börja med skall det framläggas att det icke går att ersätta Ronaldo. Portugisen är världens bästa fotbollsspelare, en talang som sällan skådats. Han kan ALLT. Istället måste United inrikta sig på att hitta talanger och skapa ett spel som inte bygger kring en spelare, vilket det tenderade att göra förra säsongen. Detta, i kombination med att Ronaldos samspel med Berbatov var mindre bra (båda ville att spelet skulle gå genom dem), är kanske en av orsakerna till att United inte nådde ända fram i CL. Dynamiken från säsongen 2007/08, då Ronaldo, Rooney och Tévez sprang som vettvillingar i det offensiva spelet stod inte att återfinna…

Sir Alex två första rekryteringar vad gäller mittfältet blev alltså yttrarna Valencia och Obertan, men fler spelare måste värvas för att United skall få ett riktigt slagkraftigt lag säsongen 2009/10. Spontant känns det som om United behöver en offensiv mittfältare (läs Paul Scholes) och ytterligare en ytter (läs Ryan Giggs) innan säsongen startar. Lyckas Sir Alex finna två spelare i dessa positioner med fina kvaliteter har United goda chanser att, i vart fall, kunna försvara sin PL-titel och möjligen vinna någon inhemsk cup. Låt oss också hoppas att duktige Owen Hargreaves kan lägga sina skadebekymmer bakom sig under hösten.

Så skriver jag också punkt i historien om United och Ronaldo. Sista säsongen blev bitvis en frustration med en delvis ointresserad och missnöjd Ronaldo. Mitt tålamod tog egentligen slut redan sommaren 2008, då Francos gamla klubb, Real Madrid, betedde sig som gödselsvin. Ronaldo var mer än tvetydig i sina uttalanden denna sommar. Spelare som inte vill spela i United skall inte spela där och spelare som inte vill dö i den röda tröjan skall inte ha siffran sju på ryggen. Ronaldos gester och beteende efter det att han blev utbytt i derbyt mot Manchester City i maj var allt annat än acceptabla. Han respekterade inte Manchester United, allt från vaktmästarna på Old Trafford till självaste Sir Matt Busby.

Som riktig legend kommer jag ha svårt att acceptera Ronaldo. Han kommer aldrig att kunna mäta sig med George Best, Eric Cantona, Bryan Robson etcetera. Gemensamt för alla dessa är att de älskar den institution som kallas Manchester United. Tydligt märks detta i Cantonas återkommande uttalanden om klubben, (han har sitt hjärta och sin själ där än) och i Robsons nuvarande engagemang (ambassadör för klubben) i klubben. De är legender därför att de representerar klubben varje dag, trots att de inte representerar den på planen.

Emellertid skall Ronaldo prestationer i United icke undervärderas, han har varit sensationellt bra. Bland de många minnena av honom minns jag hans debut mot Bolton Wanderers i den första matchen säsongen 2003/2004. Det syntes lång väg att portugisen skulle gå långt. Hans psykiska styrka visades med all önskvärd tydlighet hemma mot Arsenal säsongen 2007/08, då han fick slå om en straff mot Jens Lehmann. Målet, 1-1, var troligen av stor betydelse för hela utgången av den säsongen. Den roligaste match med honom måste ha varit då United pulvriserade Roma med 7-1 på Old Trafford i den andra kvartsfinalen i CL säsongen 2006/07. I den matchen var han magnifik.

Vem vet, kanske har Sir Alex hittat en värdig bärare av tröja nummer sju när säsongen 2009/10 startar? Ingen vet i nuläget vad den gamle skotten tänker, men Ni kan vara försäkrade om att han gör det. Gubben från Govan i Glasgow andas och lever Manchester United. Det kommer att ta tid, men var förvissade om att han vinner CL igen. Mot denna bakgrund kan Ni vara trygga i det faktum att det inte är lika illa som sommaren 2003, det är förbannat mycket bättre nu. Legender bygger en klubb, klubben blir en institution och ingen blir större än en institution. Därför är Eric Cantonas önskan att hans aska skall spridas på Old Trafford när han dör. Samtidigt kysser Ronaldo ett klubbmärke någonstans i Madrid…