En krönika, många matcher. Det är upploppet på säsongen och plattan i mattan som gäller för United. Igår onsdag mötte man Southampton borta, på söndag står Crystal Palace för motståndet. Men det verkliga mandomsprovet kommer nästa vecka, på onsdag mot Ajax i Stockholm, Sverige. Vilken kväll, men mer om det vid ett annat tillfälle.
En omgång i backspegeln
När den här krönikan kommer ut vet vi resultatet av säsongens 36:e och näst sista match. Om det har blivit förlust är det skit samma, ingen bryr sig. Om det har blivit ett kryss är det skit samma, ingen bryr sig. Har det blivit vinst är det skit samma, ingen bryr sig. Den 36:e matchen för säsongen är en icke händelse i tränaren, lagets och supportrarnas ögon. Vi kan inte vinna ligan, det har Chelsea gjort för längesen. Det har även blivit irrelevant hur vi placerar oss i förhållande till fjärdeplatsen. Vi ska vinna Europa League och det kommer att öppna alla behövliga dörrar.
Säsongens sista ligamatch
Söndag. Premier Leaguesäsongens sista matcher spelas. På klassiskt manér bänkar vi oss kl. 16 för att se hur de slutgiltiga resultaten blir. Men ni vet hur det är, hur det slutar är irrelevant. Men likväl finns det alltid en entusiasm inför säsongens sista omgång. Det spelar ingen roll hur avgjort det är i såväl toppen som botten av tabellen. Det finns alltid en entusiasm inför säsongen sista omgång. Ett nervpirr. Kanske en besvikelse? Fast ändå en lättnad.
Vad som faktiskt är intressant på söndag är hur placeringarna tre, fyra och fem ser ut när klockan passerat 18. Vem spelar i Champions League nästa säsong och vem får sparken. Vad innebär det för spelarna i respektive lag. Vilka nyförvärv kommer att behövas. Fast när allt kommer till kritan så skiter vi i vilket. Vi ska vinna Europa League.
Utlyser en hyllning
Utan att gå händelserna i förväg och prata om nästa vecka, det hade ju varit oschyst mot de som brinner för en bortamatch mot Southampton och en avslutande hemmamatch mot Crystal Palace i en redan för oss avgjord tabell, så vill jag redan nu utlysa en hyllning.
Jag vill hylla oss. Mitt intresse och den fascination jag känner för supporterskapet är en illa dold hemlighet. Det är vida känt att utan supportrarna hade fotbollen inte varit någonting. Men det är inte bara våra hejarramsor på läktarna, vår käftsläng med Scousers och våra bröstkorgar som sväller när någon talar om Sir Alex. Det finns mycket mer än så. Jag vill hylla att ni alla står ut. Att ni står ut med att vecka ut och vecka in förbli orubbliga i er övertygelse om att världens bästa fotbollsstad är Manchester, att världens bästa arena är Old Trafford, att världens bästa lag är Manchester United.
Vi ska vinna Europa League
Kanske är det så att vi, när denna krönika kommer ut, ser tillbaka på en match från gårdagen med ett reservbetonat United. Inte så kul. Kanske är det så att vi blickar fram mot en match på söndag som även den präglas av ett uppställ av reserver. Kanske inte så kul. Men vi vet alla vad som kommer. Vi vet alla vad som gäller. För nästa vecka ska vi vinna Europa League och då är det fan inga reserver som står på planen.
Res med oss till Manchester!