(Pga ett internethaveri under andra halvleken kan vissa delar, som man kan tycka borde ha lyfts i denna matchrapport, gått förlorade. Jag hoppas att ni har överseende med detta. Håll till godo.)
20:45 var det avspark på Aviva Stadium i den irländska huvudstaden Dublin. Matchen var den sista träningsmatchen innan säsongsstarten nästa söndag.
Att säsongsstarten närmar sig kändes inför. Det var tydligt att Mourihno ville damma av det som till stor del förmodligen kommer att bli Manchester Uniteds ordinarie startelva. Det var nämligen ett namnstarkt lag som ställde upp. De Gea tog återigen plats emellan stolparna efter vila i förra matchen mot Vålerenga. Lukaku fick lov att göra sin första ordinarie start på europeisk mark, Pogba stod beredd med ny fräsch frisyr och nyförvärvet Matic, om än inte lika välkammad som föregående, kom också han till start.
Första halvlek
Det fullmatade laget lät inte vänta på sig. Redan i matchens andra minut gjorde Mkhitaryan en dragning på mittfältet som fick Samporias spelare att se ut som om de stannat i farstun. Strax därefter gjorde han en lång löpning längst högerkanten och såg ut att kunna räkna hem matchens första mål. Men målet lät vänta på sig. Det dröjde till hela tionde matchminuten innan det äntligen blev mål. Återigen visade Mkhitaryam att detta skulle bli hans match. Efter att Valencia slagit en crossboll till Darmian som petade in det i offensivt straffområde fick Mkhitaryan huvudet på bollen som, via styrning på Sampdorias försvarare Pavlovic, gick in.
Mkhitaryan var sedan nära att också bli tvåmålsskytt efter att Valencia återigen gjort förarbetet och lyckades lägga in bollen på hans huvud. Bollen styrdes direkt på mål men Sampdorias målvakt stod rätt placerat och gjorde vad som förväntades av honom.
Det var i huvudsak Mkhitaryans halvlek, och Lukakus. Lukaku var sugen på att göra mål och fick till både en och flera fina chanser. Men United fick nöja sig med att gå till halvtidsvila med ett mål mot noll. Trygga med känslan av att de styrt halvleken från början till slut.
Andra halvlek
Redan med knappa fem minuter kvar innan halvtidsvilan hade vi sett både en och sex spelare värma upp längst sidlinjen. Vi kunde således förvänta oss en del förändringar till starten av andra halvlek, och mycket riktigt. När domaren blåste igång matchen hade Mourinho valt att byta ut målskytten Mkhitaryan och ytterligare tre spelare till förmån för Mata, Fellaini, Herrera och Carrick.
Den andra halvleken inleddes något blygsamt, i jämförelse med den första. Men efter ca 17 minuter var spelet allt annat än skyggt, åt båda hållen. Martial och Rashford kom in pigga och fräscha med kreativitet framåt. Tyvärr var det bakåt som den verkliga vändningen skulle komma. I 63:e minuten kom kvitteringsmålet för Sampdoria.
Efter det målet fick Sampdoria lite extra fart framåt, men det blev aldrig riktigt farligt. Istället tog United tillbaka greppet om matchen och när klockan hade nått 80 minuter försatte inhopparen Mata återigen United i ledning.
Resterande tid av halvleken avlöpte sedan som sig bör. Jag skulle säga att den största behållningen var inhopparna, samtliga av dem. Mata fick göra mål medan Rasford och Martial hade både en och flera farliga chanser. Martial som för övrigt ägde stora delar av andra halvlek med ett bländade spel och som var mannen bakom Uniteds andra mål. Fellaini var ständigt med i leken och utmanade starkt man mot man. Carrick kom in och tog över sin nyvunna kaptensbindel från Valencia. Han ställde sig sedan på mittfältet och stod där, stark och trofast som alltid.
Jag lämnar matchen bakom mig med en positiv känsla. Visst, det kommer att krävas mycket mer för att möta dem verkliga giganterna men jag gläds likväl åt att United ikväll kändes trygga och entusiastiska i sitt spel. Inga tecken på vare sig ångest eller rädsla, bara full fart framåt. Det är positiva besked inför nästa veckas efterlängtade säsongspremiär.
Res med oss till Manchester!