Manchester United mot Manchester City, José Mourinho mot Pep Guardiola.Â
City har under ganska stora delar av säsongen känts övermänskliga. Men de senaste veckorna har de fÃ¥tt kämpa för poängen och glorian har om möjligt naggats nÃ¥got i kanten. Men även denna gÃ¥ng lyckades dem fÃ¥ med sig en seger och ligger nu 11 poäng före United i tabellen. Â
Fyra blev nio
Det var tydligt från första stund att City gick för samtliga tre poäng i matchen. Det gjorde att United snabbt hamnade i en defensiv roll där lagets fyra backar, som ofta fick sällskap av ytterligare fem spelare, fick jobba hårt.
Uniteds backlinjen har varit hårt prövad hittills under säsongen med många skador. Det kändes således tungt på förhand när man visste att spelare som De Bruyne och Sterling skulle komma att utmana. Men Valencia, Smalling, Rojo och Young visade prov på en riktig laginsats under första halvlek. Trots hård press så dröjde det ända till 43´innan första målet kom. Innan dess hade City styrt matchen men lägena de producerat hade aldrig känts riktigt farliga.
I andra halvlek förändras matchbilden. City har ett inte riktigt lika självklart övertag vilket gjorde att United vågade flytta upp några av sina spelare från straffområdet. Hittills hade Rojo känts som den svagaste länken i backlinjen och efter att dessutom skallat ihop illa med Silva blev han utbytt. In kom istället Lindelöf som gjorde ett bra jobb i en försvarsmässigt något lugnare andra halvlek.
MÃ¥len
Första målet kom efter 43 spelade minuter, på hörna. Efter att De Bruyne slagit hörnan så nådde bollen, via Lukaku, Silva som enkelt kunde föra upp gästerna i ledning.
Först såg det ut som att målet skulle bli bortdömt. Vi var nog många som vinkade för offside hemma i soffan men reprisbilderna visar tydligt att Young står komfortabelt placerad för att upphäva den.
Kvitteringen lät dock inte vänta på sig. Citys mål gav syre till Uniteds anfall och man började våga mer framåt.  Man drev upp spelet, vågade hålla bollen och försökte skapa situationer.
I 47´minuten fick man utdelning. Efter en pinsam försvarsmiss av Delph kom Rashford fri i straffområdet. Iskallt förvaltade han läget och sköt enkelt upp hemmalaget i likaläge igen. Jag blir lika förundrad varje gång denna unga spelare visar prov på hur självsäker han är, oavsett motståndare.
Jesse Lingard
Jag tycker att denna 24-åring förtjänar en egen rubrik i denna matchrapport. Han har varit i ruskigt bra form den senaste tiden. Målskytt två gånger om i matchen mot Arsenal och mål även i mötet med Watford.
På förhand var det mycket snack om Lingard och han visade direkt även i detta möte att han är orädd. Hans snabbhet är hans största vapen och ett stort hot i synnerhet mot City. Den enda i gästernas backlinje som verkligen kunde matcha honom var Walker, och även han hade problem stundtals.
Lingard får lämna matchen mållös men han visar prov på att han gör mycket nyttigt även om han inte gör mål. Jag hoppas verkligen att formen håller i sig. Vi går nu in i en matchtät juletid och vi behöver all hjälp vi kan få för att plocka poäng.
Bänken, nu!
Det har varit mycket snack om Lukaku den senaste tiden, och inte till det positiva. Belgaren har varit extremt ur form och borde enligt min mening ha bänkats för längesen. Inte heller i denna match har han turen med sig, snarare tvärtom. Det är honom City kan tacka för sitt 2-1 mål när han genom en misslyckad rensning serverar Otamendi som enkelt kan slå in bollen.
Desperationen visar sig tydligt gång på gång hos Lukaku. Han vill ständigt göra en höna av en fjäder, ta avsluten själv när han istället bör servera andra. Mot slutet av andra halvlek får han dock chansen att stilla tvivlarna något. Men inte heller denna gången lyckas han och istället blir det en målvaktskavalkad av Ederson. En chans som Lukaku för några månader sedan enkelt satt i maskorna. När anser Mourinho att det är dags för Lukaku att sitta på bänken? Beslutet borde ha tagits för längesen.
Res med oss till Manchester!