Manchester United stod för en av säsongens sämsta insatser när man till slut lyckades slå ett, för dagen, bättre West Ham, detta efter två straffmål av Paul Pogba.
Den här matchen innehöll det mesta och som utomstående lär det ha varit en rolig match att bevittna. För en annan var det allt annat än roligt. Var ska man ens börja när man sammanfattar dagens kamp? Det finns ganska många punkter som belystes idag, här går vi igenom några.
Lagkapten sökes
Det är givetvis inte grunden till hur det ser ut för tillfället, men det blir bara alltmer påtagligt – Manchester United är i desperat behov av en lagkapten, en riktig sådan. Efter dagens match kan man titta på aspekter som taktik, startelva, byten och så vidare. Men när saker och ting inte står rätt till bland de elva som befinner sig på planen, måste det åtminstone finnas en av dessa som kan ta ansvar för att få till en förbättring.
United har verkligen allt att spela för, West Ham har det inte. Ändå ser det ut som det gör. Vilken halvlek som var sämst är hugget som stucket, men i den inledande perioden av andra halvleken var nog botten nådd, då även målet tillkommer. Och vi kan stanna till vid målet, upprinnelsen har vi nämligen sett förut, faktiskt så sent som senaste matchen mot Wolves. Då tappade Fred boll på egen planhalva efter att de Gea satt igång spelet snabbt, idag var det istället de Gea som sjabblade genom att kasta ut bollen helt åt skogen.
Idag bar dessutom spanjoren kaptensbindeln, vilket många nog kan ställa sig skeptiska till huruvida det är rätt, och det är inget mot de Gea, utan snarare att en målvakt är kapten. Han kan inte styra, driva och elda på sina medspelare på samma sätt som en utespelare. Det blir så väldigt uppenbart idag, det står 1-1 och United är i brygga, vem ska ta tag i det? Det finns ingen.
De spelare som under säsongen, och även innan i mångt och mycket, delat på ansvaret (Valencia, Young, Pogba, de Gea) må besitta vissa ledaregenskaper, men här kommer en viktigt distinktion – de är inga ledare. Det finns inte där naturligt, en ledarroll på en fotbollsplan kan man inte bara iklä sig hursomhelst, den måste vara genuin, och tyvärr är den inte det hos någon i den här upplagan av Manchester United, det märktes inte minst idag.
Rotation
Trots svaga prestationer och resultat på sistone lever ändå chansen om topp fyra i ligan, och man bör inte avskrivas helt från Champions League heller, även om uppgiften på Camp Nou troligen blir en av de tuffaste den här säsongen.
Idag fick vi en tydlig indikation på att Ole inte gett upp (vilket han såklart aldrig skulle göra) europaspelet. Ändringarna från onsdagens möte med Barcelona var många, och vissa också tvungna, till exempel ytterbackspositionerna där både Young och Shaw var avstängda. Som väntat klev Rojo in till vänster och Dalot till höger. I mittförsvaret ersatte Jones Lindelöf. Vilades gjorde även McTominay och Rashford, vilket sänder signaler om att de lär starta på tisdag. Fred hade man eventuellt kunnat se vila idag, men Pogba, oavsett dagsform och tankar i skallen, är för riskabelt att plocka av.
Vad som är intressant vad gäller rotationen är hur Solskjaer väljer att prioritera, det är en balansgång som man själv grunnar över ibland, är det värt att satsa på Champions League för att eventuellt missa topp fyra, eller vice versa? Givetvis vill man gå så långt som möjligt i Europa, och väl i kvartsfinal måste man ju ge det chansen, helt klart. Men sannolikheten att United tar hem Champions League är inte hög, och ska vi se på det nyktert blir det nog respass nästa vecka, då är Ole kvitt ett problem, det att ha fokus på två tävlingar och fundera på lika mycket på just rotation, vilket bör vara gynnsamt för att nå en plats i Europas finrum även nästa år.
Dominans på mittfältet
Vi har redan konstaterat att dagens insats inte var något vidare, det var fantasilöst, slarvigt och omotiverat. Smekmånaden är sedan en tid tillbaka över och konstigt vore det väl om vi inte skulle stöta på problem. Så istället för att gnälla mer i detta inlägg passar vi på att hylla en motståndare och potentiellt nyförvärv – Declan Rice. 20-åringen var nämligen en dominant på Old Traffords gräsmatta under dagen och käkade upp Uniteds mittfält.
Man ska inte förta något från hans insats, men den upphöjdes en del av att United också var tämligen handlingsförlamat och att West Ham i stora delar var det bättre laget och – i ärlighetens namn – inte förtjänade att förlora.
https://twitter.com/FootbaII_Scouts/status/1117135831502868480
Vi har berört Declan Rice tidigare, men det tåls att göra det än en gång. Det är en oerhört mogen spelare för sin ålder med ett lugn och en fin passningsfot. Det är också en spelare som man bara kan se spela fotboll på de brittiska öarna, han hör hemma i Premier League, och därmed är frågan vilken nästa klubbadress blir, för att han spelar i West Ham nästa säsong känns uteslutet.
Res med oss till Manchester!