Så, United åker till Japan för att spela FIFA Club World Cup. Intresset för turneringen är inte överdrivet stort, den visas inte ens på teve i Sverige. Förutom United deltar Adelaide United, Waitakere United, Gamba Osaka, Al Ahly, Pachuca och Liga de Quito i turneringen. Inga kända namn i fotbollsvärlden. Jag kan inte nämna en enda spelare hos Uniteds motståndare utan att fuska. Turneringens status är verkligen inte att jämföra med den status VM för landslag har.
Trots det, en titel står på spel. Och det räcker med två segrar mot förmodat mediokert motstånd för att bärga denna titel. Champions of the World? Inte helt fel.
Manchester United har alltid kastat sig in i nya utmaningar. Klubben var, 1958, första engelska lag i Europacupen. Tio år senare blev United det första engelska laget att vinna samma turnering. 1999 vann United som första engelska lag European-South American Cup (eller Interkontinentalcupen om man så vill), en turnering United för övrigt naturligtvis var första engelska lag att delta i (efter Europacupsegern 1968). United var också första engelska lag i FIFA Club World Cup, i Brasilien 2000, och nu har vi alltså chansen att fullborda det hela med en seger i Japan. Det är vårt kall.
Jag förväntar mig att United gör det som krävs för att vinna turneringen. Varken mer eller mindre. Huruvida resan till Japan i slutändan kommer visa sig vara positiv eller negativ får framtiden utvisa. Här och nu kan vi bara försöka vinna.
Vem vet, i framtiden kanske den här turneringen får den status namnet antyder. Jag skulle kunna tänka mig att man spelar turneringen vartannat år, precis efter säsongen i Europa. Säg en turnering med sexton lag – fyra vardera från Europa och Sydamerika samt åtta från resten av världen. Med bättre lag skulle statusen på turneringen automatiskt öka och dessutom kanske det kommer en tid när de europeiska lagen inte självklart är överlägsna. Och då skulle en seger i turneringens begynnelse se snygg ut på meritlistan.
Res med oss till Manchester!