Ja, det gick väl som de flesta av oss trodde. Seger hemma mot de turkiska mästarna, tre nya poäng i gruppspelet och en befäst ledning av gruppen. Nu ska det mycket till om United inte kniper en av de två platserna som garanterar vidare spel i turneringen.
Samtidigt som Nanis mål gav oss tre poäng, spelade Rangers oavgjort hemma mot Valencia. Jag ser det som ett tacksamt resultat med tanke på att de båda lagen nu tappade två poäng var.
Själv hade jag svårt att vara riktigt koncentrerad på matchen. Trots att Rooney inte var med, gick det knappt en minut utan att någon av mina tankar involverade honom.
Jag tror också att det har måste vara matchen som har fått absolut minst kommentarer på gästboken efter det att domaren satt pipan till munnen. Rooney är en förbannad snackis, i dubbel bemärkelse, och det kommer han självklart att vara länge till.
Trots att jag såg hela matchen, fastnade liksom aldrig bilderna av den. Det känns nästan som om jag inte riktigt är säker på att jag verkligen såg den. Maken till ofokuserad har jag nog aldrig tidigare varit. Precis som jag skrev i införrapporten ska jag försöka att hålla mig till det som verkligen hände på planen. Sedan går det bara inte att avstå från att kanske skriva en och annan rad om det som nu pågår i gästboken. Mer om det senare.
United:
Inte vet jag om SAF menade någonting speciellt med startelvan? Själv tror jag bara att han, precis som vanligt, ställde en startelva på planen han litade på och som han ansåg skulle klara av att göra jobbet. Det vill säga, ta hem tre poäng på Old Trafford. Som så många gånger tidigare, lyckades han.
Det blev polskt i mål. Backlinjens mittlås sköttes av Vidic och Smalling, medan Rafael och Evra huserade på kanterna. Jag såg också tre centrala mittfältare i form av Carrick, Fletcher och Anderson. Macheda sprang mest ensam på topp närmast understödd av Park och Nani.
Kuszczak
Rafael – Vidic – Smalling – Evra
Fletcher – Carrick – Anderson
Nani – Macheda – Park
Bursaspor:
Insua in och Batalla ut. Tio av elva möjliga rätt. Utan att kunna någonting egentligen. Tja, förutom kunskapen om hur man hitta och kopierar en tidigare laguppställning i samma turnering.
Ivankov
Tandogan Erdogan Stepanov Vederson
Sen Svensson Ergic Ipec Insua
Yildirim
1:a halvlek:
United fick precis den start de behövde. Man tog snabbt tag i spelet och etablerade ett rejält tryck mot de turkiska mästarna. Gästerna såg lite tagna av stundens allvar och kröp ihop ganska mycket på mittfältet. United hade ingen våldsam fart på spelet, men många av passningarna gick i djupled och det räcker oftast ganska långt.
Bara minuter in i matchen får Macheda den första chansen. Fint framspelad av Anderson får han iväg ett bra skott som tyvärr går rakt på målvakten. Målet, som också blir segermålet, kommer strax senare.
Efter en snabb pass från Fletcher på offensiv planhalva, vänder Nani bort sin närmaste försvarare. Han bryter in i planen och enkelt tar han sig förbi flera löjligt passiva motståndare. De flesta står bara och ser på när han drar till med sin känsliga vänsterfot. Bollen sitter ”otagbart” i bortre burgaveln. Ivankov såg inte helt övertygande ut i sitt försök till räddning.
Efter all fokus på Rooney, var det precis den start som behövdes. Spelet och dominansen fortsätter en kvart in på halvleken. Old Trafford är med på noterna och allt känns perfekt. Ibland är det nästan lite för mycket vilja och en del enkla felpassningar och miss i kommunikationen gör sig gällande.
Sedan är det som om att United nästan känner sig nöjda och att det nästan är klart. En kvarts maktdemonstration och det ska få gästerna avskräckta? Kanske.
Resten av matchen blir ganska lågmäld och intetsägande.
Matchtempot sjunker betydligt och United flyttar mer och mer boll i sidled. Bursaspor flyttar upp sin press något och ger inte alls hemmalaget lika mycket tid i sitt anfallsspel. Flera av spelarna ser ut att vara ganska till freds med resultatet och det medelmåttliga spelet.
Trots att det turkiska laget bara mäktar med ett skott på mål under hela matchen är man närmast mål. Hur kan man nu vara det utan att skjuta på mål? Två farliga lägen skapar man i alla fall. Först drar Yildirim iväg i en snabb kontring. Uniteds press är obefintlig och gästernas passningar ganska enkla. Han slår ett riktigt fint inspel i straffområdet men ingen lagkamrat är med på noterna och heller inte lika snabb.
Snabb, både i tanke och fötter, är Rafael när han minuter senare agerar städgumma åt Carrick och Vidic. Båda agerar slött och Sen får fritt fram. Rafael gör det mycket förtjänstfullt när han jagar ikapp och glidtacklar undan bollen.
Halvleken passerar med ett bra läge för Vidic på hörna och en dubbelvarning på Nani och Tandogan efter en onödigt upphetsad situation.
2:a halvlek:
Den andra halvleken påminner lite om den första, men i omvänd ordning. Gästerna gör två byten i paus. Stepanov och Yildirim ut och Bahadir och Ozturk in. Det påverkar inte spelet nämnvärt.
Tempot är ganska lågt, United har fortsatt mycket boll men spelar alldeles för mycket i sidled. Evra och Rafael gör det bra matchen igenom på sina kanter och väl de som egentligen gör mest anfallsmässigt med sina offensiva löpningar. Evra är också klart bättre på att få in bollarna centralt. Tyvärr finns sällan någon med på noterna och kan omsätta möjligheterna till riktigt farliga målchanser.
Park och Nani byter kant utan större framgång för någon av spelarna. Den först nämnde lider mest och blir senare utbytt med 20 minuter kvar. Obertan ersätter. Likt en rakad och slimmad Hulk, far fransmannen fram och uträttar mer än Park gjort under de första 70.
Minuten senare kommer United kanske bästa läge i halvleken, ganska likt anfallet som resulterade i målet fast spegelvänt. Nani drar på nytt in centralt i planen och drar till med högern. Den här gången inte bättre än att skottet går rätt på målvakten. Något senare kastar portugisen bort ett fint frispaksläge efter ett bra initiativ av Evra.
Hernadnez byts in med dryga tio minuter kvar på bekostnad av en något sliten Anderson. Halvlekens mest spännande moment sker strax innan. United äger bollen och en av gästerna ligger skadad. Ska man spela ut bollen eller inte?
Allt verkar gå i slow-motion och för varje spelare bollen går till verkar samma fundering ta fart. Till slut spelas den ut.
Uniteds båda byten gör att anfallsspelet får betydligt mer fart. Både Obertan och Hernandez gör ganska enkelt stor inverkan på spelet. Pigga, fräscha och spelsugna river och sliter de på gästernas planhalva. En ganska tacksam situation mot Bursaspors lirare, som inte alls får något tryck i sin ”jakt” på ett kvitteringsmål. Under de sista 15 minuterna handlar det mesta om de inbytta rivjärnen men ingen av dem lyckas med att få bollen i mål.
Sammanfattning:
United vinner och tar tre poäng. De värsta konkurrenterna tappar två poäng var och läget ser bra ut. Kan man nu ta en ny trepoängare i Turkiet ser det mycket bra ut för vidare avancemang.
De som ville se fem, sex mål och bländande spel lär vara besvikna. Själv hoppades jag väl mer än jag i själva verket trodde. Precis som någon hintade om i gästboken, kanske det var skönt för spelarna att ”Rooney-affären” blev offentlig?
Inledningen av matchen är lysande men sedan går allt i stå. I detta läge tar jag det, åtta dagar av sju. United ska gå vidare på poäng och inte på mål. Sedan tror jag självklart att hela truppen skulle må bra av en så kallad ”ketchupeffekt” någon gång. Jag tror inte den kommer borta mot Stoke. Det blir nog tufft.
Om Kuszczak finns inte mycket att säga. United hade väl klarat minst oavgjort utan målvakt. Backarna är de lagdel som imponerar mest. Tyvärr på ett sätt, sett till motstånd. Det positiva är att både Rafael och Evra gör riktigt fina matcher och det är framför allt det offensiva spelet som dominerar. Tyvärr fungerar inte samspelet med Park och Nani allt för bra, men båda gör ändå individuellt sett fina prestationer.
Smalling visar att han verkligen är något att satsa på. Som en ”fjolårs-Evans” med bättre teknik och smidighet. Jag ser gärna att han får fler chanser. Vidic gör ingen bra match och har bitvis problem med både motståndare, underlag och boll. Det är väl bara bra att han gör en av sina sämre insatser i den här matchen.
De centrala mittfältarna känns ganska passiva och inte så kreativa. Anderson visar ändå att han är på väg tillbaka efter sin skada och blandar och ger. Carrick är väl den som har mest att bevisa och jag hade förväntat med mycket mer av honom, offensivt sett. Bitvis slår han också bort alldeles för många enkla bollar. Det känns ändå som att United har mycket att hämta ur honom, om han bara hittar tillbaka till sig själv och framför allt sitt spel.
Nani är… Nani. Han visar stundtals vilken världsspelare han är och ser fullpumpad ut av självförtroende. Igår tog han också alldeles får många felbeslut, vilket drar ner hans sammanlagda insats. Det vore inte fel om han oftare valde att stå på benen också, då de flest domare har en tendens att döm mot portugisen. Många gånger med all rätta.
Park känns enligt mig malplacerad i den här matchen. Hemma mot Bursaspor i ett 4-4-3? Han gör inte bort sig och är ganska bra, defensiv sett. Offensivt har det alltid saknats något och gårdagen var inget undantag. Han söker sig alldeles för ofta in centralt utan att det händer något. Kantspelet räddas mest av Evra även om en och annan boll slås av koreanen. Det hade varit roligt med Obertan från start och kanske får vi snart se det?
Avslutningsvis måste jag också kommentera gästboken. Många känner säkert en otroligt stor frustration, bitterhet och svek kring Rooney. Glazers bättrar väl knappast på humöret.
Jag tycker att det är sorgligt att man kan få så mycket skit i gästboken för att man som supporter går ut och säger att man ”tror” att Stoke kan slå United. Skulle man vara mindre supporter för det? I sådana fall, hur då?
Realist, säger någon. Pessimist, säger någon annan. Oavsett resultat och inställning går det väl att älska och heja lika mycket ändå?
För många år sedan fick jag tolv rätt på stryktipset. Min bror fick 13. Han vann knappt pengar. Jag åkte på att Keane vände borta mot Arsenal och vann. Min bor ifrågasatte hur f-n jag kunde tippa på oavgjort? Jag förklarade med att jag trodde båda lagen var nöjda med det. Det står jag för.
Sedan dess har jag aldrig och kommer aldrig att tippa emot en Unitedseger. Det är nu en pricipsak. Dock kan jag erkänna att jag ibland både har känt och trott annorlunda. Då har jag avstått från att tippa.
Att stå för att man tror annorlunda är modigt, enligt mig. Att få skit för det är ledsamt.
Vi är ändå alla fans av Manchester United, enligt oss fans, den bästa fotbollsklubb som finns.
Vi tycker olika med vill väl i slutändan samma sak? Att älska klubben och vara en del av den.
UNITED WE STAND
Res med oss till Manchester!