I lördags förlorade Manchester United 1-0 mot Bournemouth i Premier League. Här följer en taktisk analys av matchen, signerad gästkrönikör Mathias Persson.
Inledning
Förhoppningarna var höga hos de flesta inför matchen där United kom med två starka bortasegrar i ryggen även om segern mot Chelsea överskuggade de strukturella problem som United dras med just nu både kopplat till försvars- men framförallt anfallsspel.
United hade en i stort oförändrad trupp från mötet mot Chelsea i veckan. Med en vinst här så hade United klivit upp på en 7:e plats. Istället inkasserades ytterligare en förlust och Uniteds kräftgång fortsätter.
Jag har i denna matchanalys även försökt belysa några av de brister som Uniteds anfallsspel dras med.
Laguppställning
Bournemouths defensiv
Bournemouth använde en hög press i Uniteds uppbyggnadsfas där de försökte stänga ytor för United centralt och tvinga ut dem på kanterna. De var dock avvaktande och strävade efter att inte gå bort sig utan hålla positioner. När bollen gick från mittback ut till ytterback så var det en signal för Bournemouth-spelarna att öka pressen och försöka tvinga fram en långboll från framförallt Uniteds högerkant där huvuddelen av uppspelen fokuserades. På bilden nedanför kan vi se hur Bournemouth ligger tätt på Uniteds backlinje och sittande mittfältare i uppspelet.
När United kom upp i höjd med mittlinjen backade Bournemouth hem och försökte därefter hålla laget kompakt mellan lagdelarna.
Här ser vi hur lite yta det är mellan Bournemouths mittfält och anfall.
Manchester Uniteds defensiv
För Uniteds del så fortsatte de med den höga aggressiva pressen vi sett i tidigare matcher för att försöka tvinga fram långbollar från backlinjen som mittfältet kunde vinna tillbaka.
Martial initierade pressen genom att försöka dela av planen på mitten och stänga passningsvägarna mellan mittbackarna. Rashford pressade bollhållaren samtidigt som han såg till att hålla ytterbacken i passningsskugga, Pereira markerade närmaste centrala mittfältaren och James låg och täckte yta för att kunna pressa den andra centrala mittfältaren eller täcka krossbollen till motsatt ytterback.
I uppställt spel strävade United fortsatt efter att stänga ytor centralt och tvinga ut Bournemouth på kanterna.
Bournemouths anfallsspel
I speluppbyggnadsfasen låg mittbackarna brett och ytterbackarna i höjd med det centrala mittfältet för att försöka skapa längre löpvägar för United och göra det enklare för Bournemouth att avancera.
Bland annat försökte de utnyttja spelvändning till Uniteds högerkant för att kunna slå en genomskärare på djupet i den yttre korridoren mot ytan bakom Lindelöf/Wan-Bissaka dit Callum Wilson ofta löpte.
De använde sig också av spelvändningar till motsatt kant där någon av de centrala mittfältarna, Billing eller Lerma, löpte ner i ytan mellan mittback och ytterback för att öppna den centrala korridoren åt en mötande King eller Wilson. De kunde då vända ut bollen till kanten för att effektivt bryta Uniteds höga press. Se exempel nedan.
Manchester Uniteds anfallsspel
Uniteds anfallsidé bestod av att försöka utnyttja James snabbhet för att komma in bakom Rico på Bournemouths vänsterkant. Tyvärr var detta det enda.
Både Pereira och Martial kom ner och mötte boll för att försöka friställa James med fart.
Här ser vi Martial möta boll för att bryta Bournemouths höga press och dra med sig mittbacken Aké och sedan spela fram James på ytan bakom.
James tar sig sedan ner mot straffområdet och slår en boll snett inåt bakåt till Pereira som löpt med in i boxen och stannat upp, en mycket bra rörelse som gör att han får utrymme att gå på skott. Tyvärr missar han bollen.
Just dessa rörelser från Pereira, Martial och James skapade stora problem för Bournemouth inledningsvis. Pereira fick bland annat två skottlägen och Fred ett innanför straffområdet, dessa lägen måste United förvalta bättre då ingen av dessa ens renderar i ett skott på mål.
För att motverka det problem som dessa rörelser skapade så valde Bournemouth att flytta över den ena centrala mittfältaren för att täcka upp Pereiras eller Martials mötande rörelse. Detta gjorde att Aké inte behövde följa Martial eller Pereira utan kunde hålla sin position och täcka passningsytan mellan honom och ytterbacken istället, därmed så minskade Uniteds effektivitet på högerkanten.
Problemet var att United inte var flexibla nog att kunna utnyttja denna överflyttning och använda sig av vänsterflanken utan istället fortsatte man försöka ta sig fram på samma yta men resultatet blev istället långbollar på chans som Bournemouths backlinje enkelt kunde ta hand om. Här skulle United istället växlat fokus. Eftersom Rashford hamnade utanför matchbilden så drog han sig närmre mitten vilket ytterligare tryckte ihop ytorna till fördel för Bournemouth.
Just denna starka fokus på högersidan kan vi även se på passningskartan och bilden för anfallsfördelningen.
Det som också är värt att belysa på passningskartan ovanför är just Freds påverkan på spelet och Rashfords minimala påverkan på spelet under matchen.
Fred stod för en stor del av passningsfördelningen när bollen inte gick via högerkanten, både på gott och ont då han blandar och ger offensivt. Men 89% lyckade passningar och 12 av 16 lyckade passningar in på offensiv tredjedel är bra statistik från en spelare som egentligen inte ska fördela bollen. Både McTominay och Pereira hade sämre statistik sett till lyckade passningar totalt och passningar in på offensiv tredjedel.
På grund av Uniteds oförmåga att anpassa spelet så tilläts Bournemouth ta över mer och mer av bollinnehavet och till slut så gav det utdelning.
Bournemouths mål
Säga vad man vill om Bournemouths spel i övrigt men deras mål innehöll allt som Uniteds anfallsspel saknade. Numerära övertag för att ta sig ur press, djupledslöpningar för att öppna upp ytor till andra, spelvändningar för att utnyttja öppna ytor och bolltempo för att inte låta motståndaren hinna flytta över.
Bournemouth slår frisparken kort och skapar numerärt övertag med 4 vs. 3 för att kunna spela sig ur pressen och flytta bollen till motsatt kant.
Ytterbacken närmast har då flyttat upp högt upp i banan och får bollen av Aké. Samtidigt löper Fraser på djupet mellan Wan-Bissaka och Maguire för att trycka ner backlinjen och öppna upp spelyta 2 (ytan mellan mittfält och backlinje). Rico slår in bollen centralt till C.Wilson som löpt med och sedan vänt upp för at ta emot bollen.
Callum Wilson spelar ut bollen till Harry Wilson på kanten, samtidigt löper högerbacken Smith på djupet mellan Lindelöf och Young för att ytterligare trycka ner backlinjen och erbjuda ett passningsalternativ. King ligger kvar mellan mittbackarna för att låsa kvar dem.
Smith och H.Wilson roterar positioner och Smith tar position på kanten av straffområdet medan H.Wilson löper i djupled. Under tiden som detta sker har Fraser flyttta över hela vägen till högerkanten och skapar återigen ett 3 vs. 2-övertag vilket ger Smith tillräckligt med tid att pricka King med ett inlägg in i boxen.
Ett väl genomfört anfall som resulterar i ett mål som är ett skolboksexempel på hur man luckrar upp ett försvar.
Anfallsproblem
En bristande defensiv går ju att täcka upp med ett väl fungerande anfallsspel men återigen så har United svårt att lösa upp lågt sittande försvar. För att kunna öppna upp kompakta försvar måste man:
- Utnyttja bredden för att flytta motståndaren i sidled.
- Höja bolltempot så att motståndaren inte hinner flytta över.
- Nyttja djupledslöpningar för att trycka ner backlinjen och öppna ytor mellan mittfält-backlinje (spelyta 2) och bakom backlinje (spelyta 3).
- Aktiva medspelare som erbjuder passningsalternativ där man strävar efter att spela bollen framåt mot rättvända spelare.
Jag tänkte att vi ska titta på några tillfällen då United inte lyckas använda sig av dessa principer och vad de skulle kunna gjort annorlunda.
Här nedanför ser vi Martial som fallit ner för att möta boll. I det här fallet har han en kroppsposition som inte är öppen vilket gör att enda alternativen för honom är att spela tillbaka bollen. Om han istället hade tagit ytterligare några kliv neråt och vänt kroppen mot mål, alltså öppnat upp kroppen så hade han kunnat slå en genomskärare på djupet till Rashford som ockuperar backlinjen eller spelat ut bollen på den öppna ytan längst bort där Young är på väg strax utanför bild.
Han vänder till slut upp och har möjlighet att spela ut bollen till Young, den bollen hade effektivt slagit ut både mittfält och backlinje, skapat inläggsläge för Young där både Rashford, Martial själv och James hade kunnat komma med fart in i boxen.
Här väljer han i stället att spela väggpassa med Rashford som fallit ner från backlinjen. Okej, inte bästa alternativet men ytan på kanten finns kvar då Bournemouth inte flyttat över ännu. Tyvärr väljer han istället att vända tillbaka centralt, rakt in i Bournemouths samlade försvar.
Nedanför har vi en liknande sekvens fast det är Fred som har bollen istället för Martial. Samma sak händer här. Det finns passningsalternativ på kanten, efter att bollen cirkulerats från höger, där Rashford och Young har möjlighet att skapa ett 2 vs. 1-läge men istället så vänder Fred in centralt igen. Rakt in i Bournemouths centrerade, kompakta försvar.
Sista bilden vi ska titta på handlar mer om djupledslöpningar. Martial har dragit isär Bournemouths mittbackar, Fred passar Martial och här har Lingard en ypperlig möjlighet att löpa in i ytan som Martial har skapat men Lingard blir stillastående och Martial spelar istället tillbaka bollen till Fred och United fortsätter cirkulera bollen.
När inte så enkla delar av anfallsspelet fungerar så kan man inte heller räkna med att göra några mål speciellt inte om man möter ett strukturerat försvar som försvara sin ledning.
Jag vet inte var någonstans det brister för United men min uppfattning är att det saknas struktur överlag men även en plan B för anfallsspelet om inte första spelidén fungerar. Om det hade varit spelarna som inte rör sig rätt t.ex. så borde vi ju se Ole vid sidlinjen, pekandes och tillrättavisande.
Andra halvlek
Andra halvlek fortsatte tyvärr i samma stuk som första slutade. United var krampaktiga i sitt spel och blev för stillastående och bolltittande. Här ser vi en bra sammanfattning av Uniteds spel. Få spelare rättvända, inga djupledslöpningar och dålig rörelse vilket resulterar i få passningsalternativ och ett lågt bolltempo.
De försökte dock utnyttja vänsterkanten mer och lyckades vid ett par tillfällen komma runt.
Tyvärr så var kvaliteten på slutprodukten för dålig där antingen sista passningen eller touchen var för dålig eller så tog spelarna fel beslut.
Här har Pereira en bra chans att slå en djupledsboll till Martial eller Rashford men slår bollen alldeles för hårt och chansen rinner ut i sanden.
Bournemouth fortsatte spela sig förbi Uniteds press och via kombinationer kom de till ett par kvalificerade lägen.
Detta reflekteras i hur xG-fördelningen såg ut mellan lagen (United hade ett xG på 0.8 medan Bournemouth hade ett xG på 1.07).
Uniteds skott kom mestadels från ofarliga positioner bortsett från Greenwoods stolpträff i slutet av matchen.
Bournemouth kom till lite vassare lägen, mestadels på grund av kontringar men där i princip alla avslut är innanför straffområdet.
Sammanfattning
En dålig match av United som gör att Bournemouth rättvist tar med sig alla tre poäng, De enda utropstecknen för United var Wan-Bissaka, James och Fred. Williams gjorde ett bra inhopp och bör få mer speltid, framförallt när Young nu är avstängd nästa match.
Återigen så har United förtvivlat svårt att bryta ner defensiva lag och tyvärr såg man inga steg i rätt riktning heller. Problemet förstärks av att det inte finns någon större kvalitet på bänken som kan komma in och förändra matchen när spelet går i stå.
Framförallt så förlitar sig United alldeles för mycket på individuella prestationer för att skapa mål och målchanser. Mot välstrukturerade lag som Bournemouth så räcker det inte att förlita sig på enstaka spelare.
Skrivet av:Â Mathias Persson
Twitter:Â @MathiasPersso14
Samtliga bilder från Viasat och WyScout.
Res med oss till Manchester!