He hasn’t lost Giggs – the player at least

giggson

Det krävdes att Moyes för första gången var på väg att högljutt ifrågasättas av hemmapubliken. Det krävdes att en legend gone coach gick in i förstaelvan och visade hur man smeker långa djupledsbollar. Det krävdes att Antonio Valencia inte bara saknade sin vänsterfot utan även sitt vänsteröga.

Först då fick vi se United svara för sin största vändning i Europa sedan Robsons och Maradonas tid. Det var ingen klassisk mangling – men vad gör väl det? En sån här kväll är vi beredd att ta emot ett 3-0 i vilken form som helst.

Theatre of Dreams!

  • RvP.Tre mål och ett första hattrick i Europa på Old Trafford för en Unitedspelare sedan en 19-årig Wayne Rooney. Det går att klaga på mycket hos holländarens uppträdande och bidrag i spelet under säsongen, men en sån här afton visar han varför han ändå spelas.
  • Effektiviteten. 9 mål på 4 CL-matcher mot 18 på 14 PL-matcher. Säger en hel del om hur mycket mer United trivts i Europa. Precis där dom enligt tvivlarna skulle få problem under säsongen.
  • ”Everywhere you go, always take De Gea with you” som det sjungs. I dag var han fenomenal. Sett över hela säsongen den jämnaste spelaren. Jag minns egentligen bara ett (ödesdigert) misstag. Dubbelräddningen i första halvlek var magnifik och han visade än en gång att han är ligans bäste keeper. Och i Spanien är han femtevalet …
  • Wayne Rooney. En man som två gånger velat lämna klubben slet nu ut både kropp och själ för samma klubb. Helt otrolig arbetsinsats. Sanslös. När DDG svarade för sin dubbelräddning var ingen annan än Wayne Rooney närmast honom.
  • Ryan Giggs. ”Rolling back the years” är ett uttryck som nu använts till leda varje gång Giggs helt plötsligt producerar den här typen av spel. Kanske är det bristen på liknande spel tidigare under säsongen som gjorde att hans crossbollar till Welbeck, Rooney och RvP stack ut så pass mycket. Eller inte. De var bara enastående. Bara Scousern har skapat fler chanser än trollkarlen från Wales av Unitedspelarna i CL. Han används inte ofta nuförtiden, men man dricker inte den finaste av whiskey varje vecka heller. Men när man väl gör det då … (för att dra ännu en utjatad metafor).

Nog så viktigt:

  • Hjärtat! Det här var inte en av de främsta insatser vi sett från ett sårat och inträngt-i-ett-hörn-United, men det var en match där spelarna verkligen visade att de VILLE vinna. Det small, det visades stolthet över den röda tröjan. Som det ju ska göras varje vecka.
  • Djupledsspelet. Med Welbeck som skar in från kanten (framförallt i första halvlek) fick United ett anfallsvapen som inte varit tillgänglig särskilt ofta under 2014. Det har i alla fall inte utnyttjats.
  • Rios vandring. När den gamle mittbacken joggar upp för offensiva hörnor – då är det allvar. …

… och så lite reality check:

  • Försvarsspelet. Såg långa stunder ut som det gjort under stora delar av säsongen. Panikbrytningar, ibland inga alls, förvirring. Att Olympiakos åtminstone gjorde ett mål är en gåta. Evra var ofta lika uppmärksam bakåt som cyklister när de kör över ett övergångsställe. Innan DDG:s dubbelräddning joggade fransosen i sakta mak hemåt, Carrick viftade åt Jones att gå ut och störa. Not good enough.
  • Michael Carrick. Visst, i dag blev det ofta rena rama öppna torget på mitten, men han har fört en anonym tillvaro länge nu, Michael.
  • Off-knappen. Nästan direkt efter 3-0 föll United tillbaka i positionerna. Det är som att Moyes sitter med en fjärrkontroll i sådana situationer och styr spelarna närmare DDG. Sista halvtimmen hade United bara Rooneys bananskott som avslut mot Olympiakos mål.
  • Mascaran. Vi ska förstås glädjas åt det här hela vägen till lottningen på fredag, men det är de facto så att framgången bara sminkar över de fundamentala fel som fortfarande existerar efter detta.

Oh no!

  • Skadan på RvP. Såg ut som en lårkaka och vi får innerligt hoppas att det bara var det.
  • Avstängningen på Evra. Visst, grodätaren är ingen murbräcka i försvarsspelet, men alternativet från Nederländerna är som en poor man’s Evra. Och då är det poor. Robben, Bale & co slickar sig om munnen. Vet Robben vem Büttner är förresten?

Sist:

  • Moyes manade alltså fansen inför matchen att göra domarna uppmärksamma på grekernas maskande. Och så slutar det med att Unitedspelarna tar en minut på sig att kasta ett inkast, att Tony V inte ens joggar av planen vid byte …
  • Rensningen. Fyra man ut jämfört med Liverpool. Passande nog hade Vidic en ”minor groin injury” … Moyes löste skickligt ”problemet” med hur han skulle göra med RvP vs Welbeck genom att spela båda. Cleverley skickades helt ur truppen igen.
  • 13:e kvartsfinalen. Bara Bayern har lika många. Var är Arsenal förresten? Och de blåa med miljarderna?
  • Robertos agerande vid 3-0. Påminde lite om Schmikes vid 0-1 på Camp Nou va? Billigt hursomhelst.
  • Jag satt säkert en kvart efter smällen och väntade irriterat på byte, men Valencia bara trummade vidare á la Sly Stallone i Rocky. Grekerna försökte sitt bästa att sparka av honom av banan några gånger efteråt, men han gav inte upp. Ingen toppmatch – det förväntar sig väl ingen av honom längre – men gedigen. Det motsvarar superb för den gamle Tony. #17:s onsdagskväll. Han ska ha tränat ett tag nu, men när det vankades ödesmatch i Champions League fick Nani åka och … bowla i stället. Mycket märkligt. Å andra sidan är det här en säsong där ingenting egentligen förvånar längre.