Ja, det var ju en lättnad det här. Äntligen. Så himla skönt att gå ut till halvtidspaus med en tremålsledning (när fan hände det senast?!) och typ lika gött att få vinna. Det var typ vid den här tiden förra året vi slutade vara Four Nil FC och började krackelera så smått igen, även om vi tack vare vår perfekta start på säsongen sjukt nog lyckades kompensera upp ett par rejäla bottennapp på våren och ändå ta andraplatsen. Sitter och hoppas på en motsatt trend den här säsongen, att vi kan vända på skutan genom att göra en riktigt bra jul och sen typ.. fortsätta så. Ska dock inte ljuga och påstå att jag är speciellt hoppfull, men creddas den som creddas bör, och idag var det roligare att se United än det varit på länge.
Glädjeämnen:
- Inte ens den mest hängivna av Lukakus haters (förvånansvärt stor skara ändå?) kan ha mycket att käbbla om idag. Av allt han kritiserats för så gott som hela säsongen syntes inget idag. Han slet, jagade, vann bollar och närkamper, gjorde mål och var i rörelse så gott som hela tiden. Om man ska kritisera något så skulle det väl vara att han är hemma och hämtar boll lite väl långt ner i banan stundtals, vilket gör att han inte riktigt hinner upp till boxen där han ska vara när de små virvelvindarna Rashford och Lingard ställer om. Fast det är ju ett rikemansproblem i sammanhanget.
- Någon annan som ständigt får så extremt mycket skit, ofta så sjukt oförtjänt är Phil Jones. Blir vansinnig när jag tänker på det. Ja, Jones är klumpig, oslipad och förjävla ful med sina grimaser, men han är vår bästa mittback. De matcher (få men betydelsefulla) han spelat för oss den här säsongen har han varit stensäker och en av planens bästa spelare varje gång. Han var inte felfri idag, bland annat släppte han förbi Sessegnon helt sjukt enkelt någon gång i slutet av matchen, men det är ingen tillfällighet att vi generellt kändes ganska ohotade matchen igenom idag med Jones på planen. Det ser inte alltid (typ aldrig) vackert ut, men han får jobbet gjort.
- Alltså ÄNTLIGEN en storseger. Får man kalla 4-1 en storseger? Tänker ändå att i vårt läge får man det. Hur som helst är det ren eufori att få se den här typen av segrar. Det händer ju inte så värst ofta nu längre, och förhoppningar och höga förväntningar är sedan länge absolut inte självklarheter. Så visst är detta eufori. Ren. Jävla. Medvindseufori.
- ATTACK, ATTACK, ATTACK! Så galet kul med målbonanza! Många mål, olika mål och olika målskyttar! Som den cyniker man tyvärr är så måste man ändå nämna att vi mötte Fulham, sopsist i ligan och well, efter att nu har mött dem förstår man varför de ligger där de ligger. Sen ska tre poäng och fyra måls betydelse knappast underskattas i vårt läge. Och hur som helst har vi förlorat mot sämre lag än dagens Fulham, så jag tycker gott och väl att vi kan unna oss smugness här och nu.
Sådär:
- I vanlig ordning hade vi långa perioder, typ första 20 i andra halvlek, när vi blir slarviga och tappar fokus. Nu var det Fulham vi mötte, med all respekt för Fulham som motståndare, men de är inte ett bra Premier League-lag och gjorde inte speciellt bra ifrån sig idag, och därför kunde vi tillåta oss tidvis passivitet. Mot kommande motståndare, Valencia på onsdag och Liverpool om lite drygt en vecka, kommer sådana perioder garanterat straffa sig.
- Jag tänker fortfarande på domarinsatsen. Var det en svårdömd match? Straffsituationen var definitivt inte lätt och jag kan se en domare både fria och fälla i det läget. Nu var det ändå inget som påverkade resultatet eller utgången av matchen nämnvärt, och jag tror såhär i efterhand att det var rätt beslut. Har även sett situationen vid Anguissas andra gula kort (första var det inget snack om) hundra gånger ur alla vinklar och vrår och tycker nog fortfarande inte det är en satsning värd att dela ut ett andra gula kort för. Som sagt, kanske var det en svårdömd match men tyckte Lee Probert stod för en hyfsat inkonsekvent insats all over och det stör mig lite.
Nämnvärt:
- En seger och solid insats innebär ännu en vecka med vår klubb som gisslan i Mourinhos våld. Som bekant är jag något ambivalent i vad jag vill ska hända (Mourinho får kicken nu VS Mourinho får kicken när säsongen är slut) men för de mest dedikerade Mourinho-motståndarna innebär dagens match med all sannolikhet fortsatt frustration och att The Special One sitter säkert ett tag till.
- Juan Mata gjorde tydligen både sitt femtionde mål och sin femtionde assist i Premier League idag. Oväntat få assist i förhållande till målen va? Blev förvånad när jag läste det.
- Dalot blev Uniteds Man of the Match. Tycker inte han var bäst i laget men absolut bra. Personligen skulle jag gladeligen lika gärna utse Mata eller Rashford till matchens bästa, men samtidigt roligt och viktigt att uppmärksamma en ung spelares framgångar, både i stort och smått.
Och nu är det dags för mig att slå upp aftonkaffet och njuta av min kväll, och smaken av en välbehövlig seger. Unna er att njuta av detta, kära Unitedvänner.