En ren fröjd att se

Embed from Getty Images

En ny femetta var kanske inte att vare sig att vänta eller kräva.

Men det vi fick se mot Huddersfield i Ole Gunnar Solskjaers hemmadebut som manager räckte och blev över.

Med norrmannens intåg i United har det blivit roligt att titta på fotboll igen. Och det är kanske det allra viktigaste, tillsammans med Paul Pogbas renässans som är en ren fröjd för ögat.

Mumma:

  • Marcus Rashford. Engelsmannens agerande i slutet av första halvlek visade exakt vad han har i sitt register. Först tunnel, sen acceleration och ett perfekt inspel till Dalot. Han har fortfarande inte förvandlats till någon Ruud när det handlar om effektivitet, men hans spel även utanför straffområdet var viktigt i kväll. Inblandad i 2-0-målet och hans löpningar i djupled ställde till besvär otaliga gånger för gästerna.
  • Uniteds höga positioner och presspel där spelarna stundtals var som iglar på Huddersfieldspelarna. Det där vi inte sett på så länge (i alla fall inte under några längre perioder) visar sig alltså vara effektivt för ett lag av Uniteds kaliber. Hmm.
  • Omställningen i inledningen av matchen där De Geas utspark träffade Lingard och några sekunder senare var Rashford nära att avsluta på Lössl. Det där har vi saknat också.
  • Alltså, jag fortsätter att imponeras av Victor Nilsson Lindelöf. Och nu får han till och med gå upp på hörnor.
  • Paul Pogba har nu varit alldeles enastående i två raka matcher. Så där enastående som en förväntar sig att han ska vara vecka ut och vecka in. Han spelar med helt annat självförtroende och en helt annan skärpa än han gjorde sista tiden under Mourinho (när han väl fick spela).

Ole Gunnar:

  • Det är sällan en manager får spela huvudrollen i så stor utsträckning som norrmannen fick i samband med inmarschen på Old Trafford i dag. Men det är heller inte varje dag en klubblegendarisk före detta spelare gör en sådan entré. Nu var det andra gången sedan Fergies dagar och jublet Solskjaer fick var i paritet med det Giggs möttes av för en handfull år sen. Det syntes att Ole Gunnar hade svårt att inte reagera för starkt även utåt, men inombords måste han ha slagit volter. Ett magiskt ögonblick för en magisk person.

Oroväckande:

  • Starten på andra halvlek lovade inte gott. Men det kändes, trots Huddersfields allt större grepp, inte särskilt oroligt. Och så har vi ju De Gea, som gör sådana där räddningar i sömnen.
  • Freds uppochned-beteende på planen. Han kan gå från fantastiska yttersidecrossar till att snubbla på bollen och har verkligen inte hittat in i vare sig Premier League eller United på riktigt än. Men han ska förstås få lite mer tid på sig, även om det just nu inte ser ut som att United hittat en guldklimp.
  • Kanske inte oroväckande, men det var irriterande att De Gea inte fick en nolla nu heller.

Sist:

  • Cardiff och Huddersfield är lag som United ska slå utan att behöva lägga in växel nummer två, så vi ska inte dra allt för stora växlar på två trepoängare för OGS hittills. Samtidigt kan han inte göra mycket mer än han har gjort hittills.
  • De här två vinsterna – med medföljande spelglädje – har alltså kommit med två av klubbens största inköp genom tiderna. Jag undrar hur Alexis och Lukakus funderingar går när de ser detta, för det är inte bara att knata in i startelvan utan att leverera just nu.