Bye bye rentboys!

Wow, en uppvisning av Old School United. Åtminstone kändes det så. Är det safe att säga att United är tillbaka nu? På riktigt? Jag tror det, även om det är en bit kvar. Vi närmar oss topplagen i ligan och tar oss vidare i FA-cupen, samtidigt som Ole kanske närmar sig managerposten på permanent basis? Vi har varit inne på det lite till och från under året, men nu är det kanske mer realistiskt att tänka sig att det faktiskt blir så. Det pratas mycket bland supportrar om Pochettino, så som det alltid gör i de här situationerna. Ser en fara med att gå för det enklaste och mest uppenbara alternativet, managern som trendar just ju (se tidigare failade managers Lollo och José), men lika mycket att det sentimentala spåret som jag tror Ole riskerar att bli. Såvida han inte tar oss hela vägen. Topp fyra (eller kanske till och med tre) i ligan, en FA-cupseger och en värdig Champions League-placering senare så kanske vi snackar norska på allvar, och gårdagens match talar ju verkligen för sig själv. Sen är det såklart en sak att möta ett formsvagt Chelsea som inte kom upp i normal standard, men jag tycker absolut inte faktumet att Chelsea är skit förringar vår insats på något sätt. Vi fick en ordentlig realitycheck mot PSG hur långt vi faktiskt har kvar till den absoluta toppfotbollen i Europa, men prestationen mot Chelsea var precis den reaktion vi ville ha och behövde på den förlusten.

Medvindseufori:

  • Det var snudd på omöjligt att diskutera sig fram till vem som var Uniteds man of the match igår. Många namn slängdes runt i frågan (vilket är helt underbart) och alla ifrån Matic och Lindelöf till Pogba och Herrera nämndes. I ett lag fullt av hjältar var Herrera för mig den som gjorde störst avtryck och kan han inte bara få den där förbenade kaptensbindeln snart? Känns dessutom helt sinnessjukt att vi haft managers som seriöst valt att spela Fellaini före Herrera? Kan bara sucka djupt och tacka Gud att den tiden är förbi.
  • ÄNTLIGEN fick Mata spela ”i hålet” igen! Har seriöst blivit gråhårig av att behöva se honom på högerkanten där han tillför absolut noll och ingenting, så att se honom på toppen av ett diamantmittfält var extremt efterlängtat. Han var kanske inte inblandad i hetluften eller de vassaste målchanserna, men i övrigt var han överallt. Ole vet vad han gör, och det gör även Mata när han får spela i en position han trivs i.
  • Kan vi bara ta en minut där vi förundras och njuter av Rashfords intelligens vid båda målen? Förra säsongen beundrade jag honom för det jobb han gjort med sin fysik, blivit starkare och liksom tyngre. I år kan jag inte sluta fascineras av hans klokhet och fina fotbollskunnande. Vid första målet ser han Herreras löpning och drar sig då in i banan och får med sig Alonso, vilket lämnar Herrera i stort sett fri att ta emot bollen och när Alonso upptäcker honom är det för sent. Vid andra målet väntar han in Pogbas löpning och tajmar inlägget perfekt, vilket resulterar i 2-0 och bye bye Chelski. Spela Rashford, alltid.
  • Något som gjorde att det aldrig riktigt kändes som att Chelsea skulle ha något att hämta i den här matchen var att våra mål kom vid exakt rätt tidpunkt. Just som Chelsea börjat ta över lite för mycket för vad som kändes bekvämt tog vi ledningen, och när de gjorde sitt yttersta för att haka på och kvittera gjorde vi istället 2-0 precis innan paus. Det fanns ingen chans för dem att komma ikapp efter det.

Motvindsmelankoli:

  • Om det är något jag hoppas det tas tag i ordentligt så är det beslutsfattandet hos våra spelare. Vissa i synnerhet. Vi kan ta Young som exempel igår även om han inte är den enda. Ett av de främsta argumenten för att använda Young i startelvan är hans erfarenhet, och det är givetvis rimligt i ett lag där så många unga spelare cirkulerar på platserna just nu. Jag kan då tycka det är märkligt och rent av oprofessionellt av honom att inte ta mer ansvar än att som igår dra på sig ett gult kort i tjugonde (ish) minuten, i synnerhet när Matic precis fått ett gult ett par minuter innan. Young skulle ställas mot Hazard som man på förhand kunde räkna med skulle gå ner ett par gånger och eventuellt få med sig ett par beslut, och att ha ett tidigt gult kort mot en sådan spelare är en extremt onödig risk i en match där vi verkligen behövde spela tätt.
  • Alexis.. bror, du behöver gå vidare. Det smärtar mig att ens tänka på det men detta fungerar inte, och det har aldrig fungerat. Sorgligt men sant. Om hans glansdagar är över och det är åldern/mättnaden som börjar visa sig, eller om United kanske bara var tvärfel för honom från början (jag tror mer på det sistnämnda) kan diskuteras, men slutsatsen blir alltid densamma: sadly, he needs to go.
  • Konstaterar att Chelsea är samma otrevliga pack de alltid varit. Inget nytt där.

Och så lottades vi vidare mot Wolves. Helt okej lottning ändå. Wolves är kanske det svåraste laget kvar att möta bortsett från City, och på ett sätt var det ju skönt att vi slipper möta dem nu direkt, men å andra sidan vet jag inte om mina nerver skulle klara ett Manchesterderby i en FA-cupfinal. Sannolikt inte. Och på tal om nervdödande aktiviteter kommer årets viktigaste match spelas på söndag mot Liverpool. Vad som helst för att få ett slut på den här mardrömmen (som det ju måste vara när Liverpool är inblandade i ett titelrace?)

Låt det bli söndag. Nu.