Att låta eller inte låta

Fansen till världens vackraste fotbollsklubb är som så ofta de senaste sex åren delade i två delar: De som vill sparka nuvarande Unitedmanager och de som inte vill sparka nuvarande Unitedmanager.

Med tanke på att United gick nästan 30 år utan att göra sig av med någon manager – och nu har kickat tre på fem år – är det lätt att förstå båda sidor. Å ena sidan är resultaten ända sedan i våras inte i närheten av vad vi kan förvänta oss och för att förändra det behövs en ny röst i omklädningsrummet. Å andra sidan har det inte direkt gjort susen att sparka vare sig Moyes, Dödgrävaren eller Mourinho så det kanske är dags att äntligen ge någon tillräckligt med tid att bygga upp någonting nytt. Eller?

Var jag står? Jag har efter den enormt oväntade och underbara smekmånaden sett OGS göra sig av med det dökött som många av oss ville bli av med. Jag har sett honom förstärka på positioner där vi behövde förstärka. Han har United-DNA i blodet och han vill spela ”The United Way”.

Samtidigt har jag och du och vi alla sett en matchcoach som inte riktigt är en av de allra vassaste i världsfotbollen. Och vi har sett en manager, som precis som företrädarna, inte fått in tillräckligt med förstärkningar.

Summa summarum: Solskjaers händer är lika bundna som managerns alltid varit sedan Glazyrerna kom in och började roffa åt sig stålar. Ingen kan förvänta sig att norrmannen ska kunna uträtta de underverk som hans mentor gjorde ända in i slutet. Men med tanke på att sparkandet hit och dit fortfarande inte hjälpt så lär knappast det vara lösningen heller. I min värld ser jag Solskjaer få tre transferfönster till att visa åt vilket håll United 3.0 är på väg. Det borde vara rimligt.

Det United vi har sett under hösten är en sorglig syn. Efter drömpremiären har vi fått se laget hacka sig fram som det egentligen gjort under flera års tid. Ett lag utan spelidé, ett lag utan självförtroende, ett lag utan mittfält och ett lag där spelare turas om att gå sönder för att i förlängningen ge ledningen käftsmäll efter käftsmäll för att ersättare inte köpts in vare sig för Sanchez eller Lukaku.

Greenwood och Rashford i all ära, men det ska inte vara en 17-åring och en 21-åring som United offensiv vilar på. Och att mittfältet ens ska behöva se en begränsad spelare som McTominay vara given som startspelare är lite ledsamt. Liksom det faktum att alternativen är Fred, som inte på långa vägar är bra nog, och Matic, som är slut på den här nivån sedan ett år tillbaka. Addera också en världsstjärna som inte längre vill vara i klubben så förstår vi att själva motorn i ett topplag saknas.

Stora lag byggs dock som bekant bakifrån och det är väl det positiva vi får ta med oss in i vintermörkret. Ett nytt kontrakt för DDG med en fyrbackslinje som bör kunna spela många år tillsammans är åtminstone en byggsten.

Apropå Glazyrerna så hittade jag det här mitt i min flyttstädning:

Han kunde inte ens, när han jobbat sin sista dag för klubben, låta bli att hylla blodsugarna. Men hur många managers efter honom har valt att så förbehållslöst ge amerikanerna credd?

Nej, just det.