En av årets bästa

En av årets kanske bästa insatser, totalt sett, förde upp United till den position man hängt på mest på sistone: En sjätteplats.

Det absolut skönaste med att äntligen få en trepoängare mot Spurs var det faktum att United i framförallt första halvlek såg ut som det United vi vill ha. Med snabba omställningar, målchanser, individer som i laget visade hög nivå och ett tempo som krävs för att lyckas med detta.

Nu: Onto the derby.

Höjdpunkter:

  • Marcus Rashford är så klart en given Man of the Match. Han var överallt i första halvlek och som om det inte var nog inledde han andra halvlek med en raid som bara Rashford är kapabel till. Tempoökning, tunnel, fälld, kylig straff.
  • När Daniel James skallade José Mourinhos knä. Inte för att det var roligt att någon av dom fick ont, men för att det var så dråpligt.
  • Uniteds första 39 minuter. Fart, fantasi, fläkt, farligheter, fullt ös. När United spelar på Old Trafford är det här det jag önskar och hoppas att få se varje gång, oavsett motstånd. Nuförtiden är avståndet mellan dessa insatser längre och längre, men kanske gör det också att man njuter mer när det väl händer.

Mycket bra:

  • Mittlåset Lindelöf-Maguire har sett tveksamt ut många gånger under hösten, och fått rättmätig kritik, men den här kvällen stod de för en insats vi hoppas de kan bygga vidare på.
  • David De Gea var för några säsongern ett ständigt inslag på ”magi”-listan, men har av olika orsaker inte stuckit ut lika mycket, lika ofta, på sistone. Mot Tottenham var han så där stabil som han ska vara och höll bollar han ska hålla och kom ut när han skulle komma ut. Inga jätteräddningar behövdes, men hans lugn behövdes, speciellt i slutskedet.
  • Stödet på Old Trafford. Uniteds följe har Ole Gunnars rygg, oavsett vad som skrivs och sägs utanför allas vår Theatre of Dreams. Och det märktes.

Okej:

  • Jesse Lingard har med all rätta fått höra att han behöver göra mer för att förtjäna ens en plats på bänken i United det senaste, ja, året. Den här gången kom han till sin rätta oftare än på länge och i första halvlek var hans rörelse oerhört nyttigt för Uniteds offensiv.
  • Mason Greenwood fick kanske lite oväntat chansen från start när Martial skadades. Tonåringen hade ”bara” ett finfint läge i matchen, men stod på det stora hela för en mogen insats i Unitedanfallet med vältajmade löpningar och viktiga mottagningar och passningar.

Absolut inte okej:

  • Nu gör det inte mig och er så väldigt mycket: Men Spurs och Mourinho var bannemej inte bra. Jösses. Samtidigt så vet ni som läst mig genom åren att det finns en gammal fin klyscha att dra vid såna tillfällen: Man spelar inte bättre än motståndaren tillåter.

Frågetecken:

  • Bytet med Pereira in är ett märkligt sådant och fick en märklig effekt också. Dels försvann Rashfords kantoffensiv och dels tappade brassen boll, som väntat, vilket gav Spurs en extra skjuts i slutforceringen.
  • KAN Solskjaer och United äntligen bygga vidare på ett bra resultat? Ger det här extra råg i ryggen inför derbyt?