Alltid, alltid, alltid. Åtminstone nästan (2020 kan ta sig i arslet).
Dagarna, timmarna, före säsongens första avspark finns alla förhoppningar, all förväntan och all jävla oro samlad. Oförstörd. Orörd. Eftersom vi inte sett någonting som kan få oss att bli förtvivlade eller ännu mer hoppfulla än. Det spelar ingen roll om vi inte köpt någon eller några, gjort oss av med en eller alla – känslan är densamma strax innan det drar igång på riktigt. Och nu kanske mer än någonsin. Varför? Låt oss komma till det.
Lisa och jag har för vana att svara pÃ¥ alla dessa frÃ¥gor som ni kan tänkas sitta i er soffa och tänka pÃ¥ när Manchester United gÃ¥r in i sin NIONDE säsong efter Den Gamles avsked. Ã…tta säsonger – Ã¥tta Ã¥r – har gÃ¥tt sedan han gjorde det ingen annan kan tänkas göra: Vann ligan med den truppen 2012/2013. SÃ¥ länge har jag inte väntat pÃ¥ en liga sedan innan jag blev tonÃ¥ring i början av 1990-talet (dÃ¥ Lisa slog upp sina klarblÃ¥ första gÃ¥ngen och föddes in i en förtrollad era).
Anyway – away we go!
Detta United – med dessa förstärkningar och den nuvarande truppen – gör fiasko om man inte kommer sämst tvÃ¥a och minskar avstÃ¥ndet till city rejält?
Mats: Jappadido. Även om city fortsatt att miljardrulla ut sina surt förvärvade oljepengar har Solskjaer inga ursäkter att ta det här laget ännu längre. Han har haft tid på sig, städat upp och dessutom plockat in det han vill ha. Även om ägarna som vanligt är nöjda med topp 4 och inkomsterna därifrån är det inte en jävel av oss fans som har en önskan om att bli som Arsenal.
Lisa: Ja men det tycker jag. Jag såg ett intressant klipp här om dagen, där Gary Neville pratade om Uniteds förväntade utveckling när Ole tog över. Kontentan av det han sa var mer eller mindre att det vore orimligt att tro eller begära att United skulle vara en titelkandidat tidigare än om fem år från när Ole fick jobbet som manager, och det var ifall en ordentlig storstädning gjordes i klubben. Inte bara truppmässigt utan uppåt också. Så långt Oles makt sträcker sig tycker jag han har lyckats bra med detta hittills, och även om vi inte nått slutet på den där femårsplanen som Gary pratade om så tycker jag att vi i år ska kunna utmana på allvar. Titel eller inte, men det är nu rimligt att kräva att vi börjar knappa in avståndet till City.
Säsongens största fiasko blir?
Mats: Uniteds Champions League-äventyr. Det är fucking tio år sen vi gick till semifinal och alla dessa Europa League-matcher ger mig rysningar av allt annat än välbehag. Och om nu Solskjaer ska kunna trycka till Pep ordentligt kan jag inte se honom fixa ett längre CL-lopp den här säsongen. Oavsett lottning tror jag att det max blir åttondel. Och det är alltid ett fiasko när man är United.
Lisa: Vet inte om man kan kalla det fiasko, men jag tror en stor besvikelse väntar för alla de supportrar som tror att allting magiskt löser sig bara för att vi har ett par unga lovande spelare i truppen. Jag tror definitivt att spelare som Elanga har enorm potential, men för de kalldrickande soffexperterna som sågar tränaren varje vecka för att han inte har fem tonåringar i startelvan kan det nog bli ett tufft år. Allt har sin tid, och jag tror verkligen att Oles fostran i United och så många år under Fergie försett honom med hyfsad fingertoppskänsla här, och att han vet bättre än att slussa in för många för fort. (Men när vi pratar fiasko så kan vi ju givetvis nämna det fiasko som redan skett, nämligen hanteringen av Rashfords skada och operation. Herre min JISSES vad trött jag redan är på det, var det sista vi behövde verkligen. USELT skött av alla inblandade, inklusive Dr Marcus själv.)
Vad blir höjdpunkten då? Säsongens high?
Mats: (Bortsett från det självklara: Publik igen på Old Trafford) Jag är som sagt inne på att cupspelet inte kan gå lika semifinal-aktigt som de senaste åren, men att vi faktiskt kan vara med i ligan bra mycket längre än tidigare. Med det menar jag att vi ska kunna vara med ända fram till squeaky bum time för en gångs skull.
Lisa: Bra fråga, men fan, jag tror det blir att vi vinner FA-cupen! Och som trogna läsare av MUSS-bloggen vet så är det lite av årets höjdpunkt för mig. Jag skulle också bli förbannat glad om vi sålde Fred, men det lär ju inte hända så.. Sätter mitt hopp till högre makter och FA-cupvinst.
Nyförvärven då? Hur känner vi för dem?
Mats: Jag har större förhoppningar om att Sancho ska excellera och hitta en underbar tandem med Bruno än jag har att Varane ska sy ihop defensiva fasta. Sen är det så klart oftast sexigare med en offensiv lirare än en defensiv. Att Sancho har kommit hem till Manchester ger honom också en större fördel att anpassa sig till livet/spelet än fransosen. Jag är mer tveksam till att Varane kan ha samma impact från start, men att han jävlarimej inte får mycket tid på sig att växa in i rollen. Alltid lika tveksamt dock, när nyförvärv kommer in i laget sent efter karantäner och mästerskapssomrar. I september-oktober ska vi dock kunna kräva 100 procent av båda.
Lisa: Ja, som vanligt är ju förväntningarna skyhöga. Vet inte om det beror på att Varane blev klar efter Sancho men jag upplever nog att hypen kring honom (Varane) är större? Men det kanske också beror på att behovet av honom, eller vem fan som helst som kan styra upp vårt försvar, är rätt mycket större än de en offensiv värvning skulle tillgodose. Hur som helst tycker jag att Ole i vanlig ordning värvat vettigt och kompetent. Sen är jag väl som vanligt mer kritisk till bristen på sålda spelare snarare än köpta. Det finns mer än en i truppen som vi hade behövt få bort från både planen och lönelistan, och hoppet om att det ska lösa sig har väl litegrann dött hos mig.
Så måste vi ju kolla igen, som traditionen bjuder: Vem i truppen har störst sexgungeaura?
Mats: Givet nu sedan Rojo och Valencia är borta: Raphael Varane. Finns ingenting annat. Det leendet, den karisman. Karl’n har inte bara en eller tvÃ¥ heller utan en uppsjö att välja bland. Garanterat.
Lisa: Haha fan, jag skulle också säga Varane, enbart baserat på mängden storkukslugn han utstrålar. Meeeen för att ge lite nyans på svaren här så drar jag till med Cavani, med samma motivering som Mats gav Varane. Och så slänger jag in stackars Phil Jones som bubblare, han har väl antagligen inte mycket annat att ägna sin tid åt these days.
Då så, kära vänner! Nedräkningen är i full gång och för säkerhets skull tycker jag vi ägnar denna sista dag åt njutningen i att vara lyckligt ovetande om vad framtiden och säsongen 21/22 har att bjuda oss på. Tråkigt, dötrist eller alldeles, alldeles underbart? En sak är säker i alla fall, i år kommer Mats och jag vara med er i med och motgång (men aldrig, ALDRIG i Europa League, det vet ni). Vi hörs imorgon igen!