We’ll Die Another Day

Nej, det var inte en match som United borde ha vunnit.

Nej, Ronaldo hade inte fått spela 90 minuter om det stått något annat namn på ryggen. 

Ja, Solskjaers framtid hade fått ett helt annat narrativ med ett annat resultat.

Men man kan inte bortse från kombinationen Champions League-kväll, stopptid och Cristiano Ronaldo. 

Och lättnaden syntes om inte annat på hur Unitedmanagern firade i samband med 2-1-målet.

Manchester United v Villarreal CF: Group F - UEFA Champions League

Bäst:

  • David De Gea. På god väg, tyvärr, mot att bli Årets spelare igen. Så jävla roligt ändå att spanjoren kunde komma tillbaka i gammalt fint slag efter några motiga år. 
  • ÄNTLIGEN både mål och seger mot Villarreal. Det må ha varit hur “orättvist” som helst, men efter alla dessa icke-vinster – som går över ett decennium tillbaka – var det banne mej på tiden. 

Bra!

  • Bruno. Den utespelare som fick 90 minuter som höll högst klass i hemmalaget. Konkurrensen knappast mördande, dock. 
  • Edinson Cavani var i mina ögon den Unitedspelare som var bäst, sett till flest kvalitetsingripanden per minut (nickmissen till trots). Hittade luckor, var betongstark i närkamperna och gav – som vanligt – en annan dynamik i straffområdet och i närheten av det. 

Kan hålla huvudet hyfsat högt:

  • Jesse Lingard kom in och blev matchavgörande igen. Strålande samspel med Ronaldo i samband med segermålet, och hans briljanta snabbtänkthet att lägga sig i fosterställning med händerna över huvudet innan Ronaldo imponerade. Dessutom nära att själv avgöra några minuter innan. 
  • Ronaldo – men det är i princip bara tack vare vinstmålet. Dessförinnan var han i princip helt ofarlig. 
  • Alex Telles vänsterfot. Han reparerade sin insats i samband med 0-1 där han höll Villarreal onside med en lika otippad som fantastisk träff.

Okej:

  • Fred och Lingard och Cavani var alla inblandade i avgörandet. Och alla byttes in – så där hittade Solskjaer rätt med sin matchcoachingen, åtminstone. 

Samma fråga som vanligt, som nu egentligen kan besvaras:

  • Uniteds struktur i offensiven är en gåta. I flera år har vi väntat på att se en klar och tydlig presentation av vad Solskjaer vill ha för vägvinnande anfallsuppbyggnad. Efter i kväll har jag gett upp letandet och konstaterar: Han vill att spelarna ska bjuda på individuell briljans, helst i underläge efter att ha underpresterat. För det såg ut ungefär som mot West Ham och Aston Villa den senaste veckan: Förvirrat, ostrukturerat och ofarligt.

Lite ledsamt: 

  • Jag skrev efter senaste matchen att frånvaron av Shaw (och här avstängde AWB) är kännbar eftersom “Telles och Dalot är för dåliga”. Och så gick Dalot ut och blev fullständigt avklädd, stackaren. Inte riktigt ett Gary-mot-WBA-moment, men insatsen var knappt bättre. Och i offensiven höll hans inlägg landsmannen Bébés klass, vilket inte är en komplimang. 

Sist:

  • Hade rollerna varit ombytta hade vi suttit och funderat över hur vi inte åkte hem med tre poäng efter den matchen, de chanserna. Nu får Villarreal göra detta, men frågetecknen kvarstår fortfarande för United i den här – på papperet – enkla CL-gruppen. Gissningsvis behövs en tre antingen i Spanien eller Bergamo för att säkra avancemanget. 
  • Vad gjorde Varane för tokgrej innan 0-1? Sprang bort sig totalt på mittplanen och lämnade defensiven i totalt kaos. Hmm.